Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet

Bemöter? Det finns inget att bemöta öht

Angående att kommentera andras mat så är det väl bara för att man vill ha något att prata om, portionsstorlekarna finns det väl inte heller så mycket att säga, "ja det kanske var lite mycket" eller som jag brukar säga, "hade jag säkert kunna trycka i mig" 

Jag har haft lite olika arbetsplatser och det har varit "din lunch luktar så gott, vad har du idag?" Eller så är det kollegor som knaprar grönsaker och gnäller på vikten. En del platser jag varit på så kunde man sitta för sig själv och scrolla på telefonen, men tex hemtjänsten så åt vi alla samtidigt och då satt man och prata tillsammans, är det ett ämne man är ointresserad av så styr man bara om det lite snyggt.

Jag har även blivit rätt bra på att slölyssna eller vad jag ska kalla det, märkte att andra kollegor var lite samma och satte mig bredvid dem istället och prata om typ gubbar och krogen istället för dieter, jag förstår att om alla sitter och pratar om samma så vill man inte verka otrevlig, men försök styra om samtalet om du kan, sen är det även så att jag som 40+ tex inte har så mycket annat än jobb, barn, make, hund och hem, så samtalsämnena växer inte på träd, ofta är folk intresserade av mat och sånt så det är ett lätt ämne att ta till när man inte vet vad man ska prata om

Om du vill så skulle du kunna baka något "nyttigare" fika så kanske det blir nästa att prata om i evigheter med frågor på recept osv.... men det är om du VILL såklart, annars så skit i det men försök bara att få upp nya samtalsämnen "såg ni mello?" Jag vet att det är drygt men du kan inte ändra på andra så det är lite beroende på hur mycket det stör dig och hur mycket du vill anstränga dig, jag har haft jobb där jag gärna gjorde storkok för att bjuda alla på luch men även arbetsplatser där jag inte skulle göra mer än att vinka om jag såg en kollega på stan

För att det inte handlar om huruvida någon är mätt eller inte. Det handlar om ett högljutt deklarerande. Om jag är mätt, lägger jag ihop mina bestick och skjuter undan tallriken. När de här damerna är mätta, började de högljutt deklarera att de är sååå mätta, att de aaaldrig skulle få i sig en hel portion, att de inte förstår hur folk kan äta så mycket och, i de fall de ätit mer än vanligt, hur mycket de behöver promenera nu.

Förstår du skillnaden?

Jag vill tillägga att jag förstår vad du menar ts, det är sjukt irriterande med folk som ska kommentera maten som om de vore duktiga för att inte äta upp eller liknande, ofta i min erfarenhet så är det ofta folk med några extra kilon som försöker äta mindre istället för att bara röra på sig 30min om dagen, det har de inte tid med

Det är klart att man inte behöver hela tiden säga något om vad de tänker om maten etc. Men det är ju heller inget konstigt att någon gång nämna att det var väldigt mycket mat och att man får dela upp det. Inte ätstört för att man delar upp i 2 om det är massor. Kan mycket väl vara så det räcker till 2 och att då äta upp allt fast man egentligen inte orkar är ju mer stört. Att inte orka fika eller ta semla är heller inte konstigt. Kan ju även vara så att man tycker de är väldigt sött och därför heller inte klarar av det. 
Frågan är om det ens är nåt att bry sig om eller om det är att man själv tar åt sig när någon nämner storleken på portionen,? Om någon själv äter massor och anser det vara det normala så är det också klart att man reagerar och tänker att den som faktiskt äter normalt äter väldigt lite. 

Jag skrev att jag inte gjorde det. Men när jag tänker efter kan jag absolut att sagt något i stil med att jag inte kommer att orka middag hemma efter att ha fått tårta på fikat på jobbet. Det har ingenting med ätstörning att göra utan är bara ett positivt konstaterande - tårtan var så god att jag åt så mycket att jag kommer att vara mätt till imorgon. 

Det är svårt att veta hur dina kollegor låter, men att berätta att man är mätt tycker jag inte att du kan förvänta dig att folk ska sluta med. Jag pratar aldrig om kalorier, att bli tjock eller smal av mat etc vid lunchbordet. Har kollegor som jag vet far väldigt illa av det. Men ja, det händer nog att jag berättar att jag blev jättemätt. 

Ok, det här var ju något annat än det som står i trådstarten. Jag fattar. Det låter skitstörigt. Så skulle jag verkligen inte göra. 

Jag pratar aldrig om hur mycket jag äter med någon.

Däremot händer det att jag får kommentarer. För att folk tror att man är hälsofreak för att man tränar väldigt mycket.

-Äter du godis? du som tränar så mycket?-

Eller så tror folk att man avstår av hälsoskäl för att man inte tar fika. Jag älskar sötsaker men inte alla och inte på förmiddagsfikat om jag ska springa på lunchen. Då kan man också få frågor. 

Köper jag mat så kan jag dela på två måltider ibland. Gör hellre det och kompletterar med lite nötter på em än äter 3/4 och kastar 1/4 matlåda för att jag blir för mätt. Men jag säger inte ett ord om det. Men det händer att jag får frågor. Svarar på frågor men förundras över hur en del orkar fundera över vad andra äter. 

Jag har en sån kollega nu faktiskt . Övriga är betydligt yngre än oss två. Flera av de yngre äter inte lunch alls utan går promenader istället? Nej alltså jag har svårt att förstå att man irriterar sig på detta, vi skrattar mest åt henne. När jag var ca 30 jobbade jag på ett ställe där de medelålders kvinnorna inte åt lunch alls om de skulle äta på kvällen och pratade mycket om att de inte kunde äta på dagen om de skulle klara av att äta på kvällen. Men nä jag kunde inte bli irriterad på det heller.

Jag blir däremot irriterad på alla smala människor som smaskar i sig massor av mat på pendeln till o från jobbet jämt ..eller snarare avundsjuk?

Så kanske du inte heller levt med ätstörningar. Jag är frisk idag, så frisk man kan bli, men att ständigt höra den här typen av kommentarer är tröttsamt och triggande. 

Det blir så skevt. Häromdagen hade två kollegor köpt mat på samma ställe. Den ena åt sin portion. Den andra hade tydligen lagt undan hälften. Där satt hon och gjorde ett stort nummer av vilka OERHÖRDA portioner det var och hur OMÖÖÖÖJLIGT det var att äta SÅÅ MYCKET MAAAT! Intill satt kollegan som just ätit sin portion, oxh skruvade obekvämt på sig. 

Helvete vad glad jag är just nu att jag nästan bara jobbar med gubbar, så slipper man både alla överkänsliga ätstörda och alla PK- hysterikor på köpet.

Orka bry sig om någon snackar om sin mat...sök hjälp igen om ni inte klarar vanligt dösnack på en arbetsplats.