Hon blev gravid efter första träffen

Även gifta kvinnor tar beslut om sina egna kroppar utan att deras män får bestämma
Jag blev oplanerat gravid med min man. Jag tog beslut själv. Han fick inte vara med och bestämma. Abort var otänkbart för mig. Min kropp, jag bestämmer. 

Jag förstår att du är i chock. Men jag hoppas du inte diskvalificerar henne enbart pga av att hon fattade beslutet själv. 

Du tror alltså på fullt allvar att en pappa måste visa att han bryr sig om mamman för att ha rätt att ha kontakt med sitt barn? Är du på riktigt? 
Och vilken normal mamma skulle hindra sitt barn från att träffa sin pappa för att han inte visar att han bryr sig om mamman? Och även om hon skulle vilja det har hon inte rätt till det. 

Jag är tillsammans med mina yngsta barns pappa men mitt äldre barns pappa behöver inte bry sig om mig överhuvudtaget, han är fortfarande min dotters pappa och har rätt att träffa henne och hon har rätt att träffa honom.  Nu är det så att vi är vänner men han har ingen skyldighet att vara vän med mig eller bry sig om mig eller visa att han är intresserad av mig för att få träffa sitt barn. Visst kan det underlätta om man är vänner men du skriver att han måste visa att han bryr sig om mamman annars kommer han inte ha någon kontakt med barnet, det var något av det sjukaste jag har hört faktiskt. 

Han kan lära känna henne?? Då lär han ju få en uppfattning om hon verkar vara typen som ligger med 150 killar oskyddat eller om det bara är han som kan vara pappan. Dom kan även då tillsammans komma fram till att testa under graviditeten för att vara på den säkra sidan. 

Mannen jag blev gravid med litade på mig, han förstod att jag inte legat hej vilt och vi har inte tagit något faderskapstest nu heller, det har ju aldrig behövts. Jag vet ju att han är den enda personen som kan vara pappa till mitt barn. 

Ja, och du vet att kvinnor har den rätten. Så varför är du arg på henne? Lägg ilskan där den hör hemma istället. På dig själv. 

 

Ja det där var det sjukaste jag har hört. Jag skulle aldrig hindra mina barn från att träffa sin pappa för att jag tyckte att han inte brydde sig tillräckligt mycket om mig under graviditeten. Och även om jag ville det så har jag ingen rätt till det. Barnen har rätt till sin pappa och pappan har rätt till sina barn , lika stor rätt som mamman har. 

En nyfödd bebis kan såklart inte bo varannan vecka men när barnet är äldre kan hen bo hos båda föräldrarna oavsett hur bra vänner de är. 

Handlar ju inte om det utan jag syftar på att få en naturlig kontakt. Hur ska barnet få en kontakt med sin pappa om inte mamman närvarar? 

Det är väl bättre att lära känna varandra än att det blir stelt. Det handlar inte om att mamman ska straffa ut pappan utan hur man på ett socialt och smidigt sätt kan få en bra relation. Det är jobbigt generellt att få barn med någon. Hur ser man på sin föräldraroll? Känner man inte den andre alls så kan det ju lättare bli stelt, onaturligt och inte tryggt alls. 

Då pratar om juridik. Men i verkligheten så handlar det om att skapa en relation som funkar. Att föräldrarna pratar själva om hur dom vill göra med barnet. Här låter det som att familjerätten behöver kopplas in dag 1 för att medla mellan föräldrarna. Varför göra det om man kan prata med varandra utan inkoppling av myndigheter? 

Du tror alltså på fullt allvar att en pappa måste visa att han bryr sig om mamman för att ha rätt att ha kontakt med sitt barn? Är du på riktigt? 
Och vilken normal mamma skulle hindra sitt barn från att träffa sin pappa för att han inte visar att han bryr sig om mamman? Och även om hon skulle vilja det har hon inte rätt till det. 

Jag är tillsammans med mina yngsta barns pappa men mitt äldre barns pappa behöver inte bry sig om mig överhuvudtaget, han är fortfarande min dotters pappa och har rätt att träffa henne och hon har rätt att träffa honom.  Nu är det så att vi är vänner men han har ingen skyldighet att vara vän med mig eller bry sig om mig eller visa att han är intresserad av mig för att få träffa sitt barn. Visst kan det underlätta om man är vänner men du skriver att han måste visa att han bryr sig om mamman annars kommer han inte ha någon kontakt med barnet, det var något av det sjukaste jag har hört faktiskt. 

Handlar ju inte om det utan jag syftar på att få en naturlig kontakt. Hur ska barnet få en kontakt med sin pappa om inte mamman närvarar? 

Det är väl bättre att lära känna varandra än att det blir stelt. Det handlar inte om att mamman ska straffa ut pappan utan hur man på ett socialt och smidigt sätt kan få en bra relation. Det är jobbigt generellt att få barn med någon. Hur ser man på sin föräldraroll? Känner man inte den andre alls så kan det ju lättare bli stelt, onaturligt och inte tryggt alls. 

Då pratar om juridik. Men i verkligheten så handlar det om att skapa en relation som funkar. Att föräldrarna pratar själva om hur dom vill göra med barnet. Här låter det som att familjerätten behöver kopplas in dag 1 för att medla mellan föräldrarna. Varför göra det om man kan prata med varandra utan inkoppling av myndigheter? 

Det räcker med att hon har legat med en annan man. Det är ju dessutom ett helt skevt resonemang. Du anser alltså att TS ska gå på känsla när det gäller det kanske viktigaste beslutet i sitt liv? 

?Jo men hon verkar trevlig, jag är säkert pappan.?

Du kan inte använda din upplevelse som någon sorts norm. Det är ju fint att ni är nöjda men det är ren galenskap att inte göra ett faderskapstest när man har träffat personen en gång. 

Innan han vet om det är hans barn är hon en främling som han inte har något ansvar för alls. 

 

Men du resonerar ju som om det redan är klart att TS ska bli pappa. Det är det inte förrän han har det svart på vitt. 

Familjerätten blir ju inkopplad för faderskapsbekräftelsen ändå.