Maken och jag bor i Stockholm. Maken är från annan ort. När vi köpte hus för rätt många år sedan så gjordes ett rum om till gästrum/träningsrum. Jag använder detta rum för träning då och då. Maken går på gym istället.
För några år sedan utvecklade jag rätt allvarlig sömnbrist (sov noll många nätter) vilket gjorde att jag tog över gästrummet som är mörkt och tyst för att kunna sova. Jag tar sömntabletter och sover ändå med öronproppar. Det här är ingenting vi diskuterat med släkten.
I vanlig ordning nu när det går mot sommar så ska makens släktingar komma till Stockholm för ditt och datt och räknar så klart med att bo hos oss för att få gratis boende. Dom ska alltså inte hit och hälsa på oss i första hand. Jag är svinless på att behöva plocka ut mina prylar från gästrummet och sova bredvid snarkande maken vilket resulterat i dålig nattsömn varje gång detta händer.
Vad gör man? Maken räknar med att jag ska ge upp "mitt" sovrum. Han har noll förståelse för mina sömnproblem eftersom han själv kan sova typ 10 timmar utan problem och märker inte av ljud eller om det är ljust. Vad gör man?
Jaha, då är det att ni inte vill bli osams med makens föräldrar och syskon.
Men är det ungdomar så borde de klara av att sova lite obekvämt. De får ta det som ni har det, sova på soffa och/el madrass i vardagsrummet om inte maken vill offra sin säng.
Men du verkar oförklarligt passiv. Du kontaktar inte släktingarna. Du säger inte ifrån på skarpen till maken. Gör du öht något för att få behålla ditt sovrum?
Du säger till din man att du gärna låter Hans släktningar ta över ditt sovrum. Antar att det bara rör sig om mer än 3-4 nätter. Du glädjer dig åt att du inte är en egoistisk person och att du har ett rent samvete och att din man älskar dig
Han kommer att visa kärlek och tillit tillbaka.
Mycket bättre än bitterhet
Bara ett litet förtydligande... Den "yngre generationen" är alla runt 30 så inte direkt 18-åringar ifall någon trodde det. Vi har alltså haft exvis ett par med två barn på typ 6 och 8 år boende i vårt gästrum i typ 3-4 dagar då dom skulle göra Stockholm. Eller i ett annat fall en 30-årig släkting med två kompisar i samma ålder som skulle shoppa och gå på konsert.
Och vi har haft gästrummet länge och till för några år sedan var det inga problem, men min sömn har blivit sämre och sämre med åren så dom tänker kanske att rummet bara står oanvänt och när dom då ringer min man och kollar om dom kan bo här så svarar han bara ja direkt för han skulle aldrig säga nej till dom och nämner inte heller att dom får sova i typ vardagsrummet. Och man fattar ju att ett separat ostört gratis gäst-/träningsrum på ca 15 kvm med riktig 140-säng och där man kan stöka ut packning fritt är betydligt mer åtråvärt för dom än att sova i vardagsrummet eller ta över makens sovrum som behöver vara mer tillgängligt för andra i hemmet.