Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:
Vet inte. De va så att han blev sur på min dotter . Gillade inte hennes attityd, för hon valde vara med en kompis istället för hemma när hans familj kom för träffa mig hemma hos mig.. var 12 år då. Sen sa han hon gillar inte mig. Blev arg o sur. O sa då att jag måste välja..
Om man tänker vad hände innan det.
De var detta med nakna tjejer vi bråkat lite om de.
Innan dess så var de jobbiga att han trodde jag glömde honom o sånt om jag inte svarade på meddelande snabbt, inom någon minut. Han kunde va svartsjuk på mitt x , barnens pappa..Han skrek mycket, arg o dominant. Kanske jag var rädd för honom? Så jag valde honom ? Han var ju styrande på nått sätt redan tidigt. De var mycket på hans villkor. Exempel så kom han 12 dagar tot på en månad till mig inte alla dagar på rad.
Vi bode nära så nära att han kunde pendla till jobb från mig oxå. ( 30 min ) från bara . Men han valde o komma 12 dagar bara.han jobbade bara 2 dagar i veckan dessutom ( sjukskriven)
Behövde massa egentid sa han. Då ville jag vara med barnen dessa dagar han hade sin egentid då blev han arg för då kunde ju barnen ta mig från honom .
dottern flyttade då ju till pappan istället. Sonen bodde redan där då. Han blockade min dotter och gilla henne inte .
Sen var de ju så att jag inte såg nån av dom på länge. ( 3 mån ) sågs bara nån timme då Sen gick de 5 mån .
Henne var de lite tjtare att jag kunde träffa henne igen för hon bodde hos oss mig o killen lite o sonen hos pappan. Med sonen gick de flera månader mellan att vi sågs tror såg honom ca 4 gånger på 2 år. O då i en butik eller hos nån av mina syskon.
Jag har en trasig barndom kanske nån konstig anknytning
som.ställer rill de. Jag bodde i 3 olika fosterhem. Lämnad igen och igen .
Har en död dotter , son gick bort när hon var 11. Innan jag träffade nya killen.
Kanske jag var ett lätt offer för jag var trasig.
Det låter som du har mycket att bearbeta. Och ja, antagligen har din egen uppväxt bidragit till att det har blivit som det har blivit. Det skär i hjärtat när man läser hur du gång på gång blev lämnad som barn. Eftersom du tydligen inte har bearbetat detta, har du på samma sätt lämnat eller svikit dina egna barn. De verkar i viss mån har tvingats bli sin mammas mamma / pappa. De har fått ta hand om dig i stället för tvärtom. Detta är tyvärr vanligt hos barn med traumatiserade föräldrar. Men det går att reparera.
Bryt det destruktiva mönstret och sök professionell hjälp nu! Fokusera på dina barn samt dina syskon. Du behöver deras stöd nu, men dina barn ska inte behöva bära mer än de redan har gjort.
