Han vill slå mig

Jag tycker att fler borde lära sig om hur normaliseringsprocessen funkar. En del säger gå vid första slaget. Enligt föreläsning på universitetet så fick vi lära oss att det börjar oftast inte med fysiskt våld utan kontroll. 

Hej, jag har läste ditt svar i tråden. Läs gärna dina egna texter fler gånger och fråga dig, hur kommer det sig att du hade sagt till någon annan att lämna men inte har förmågan. Jag tror är ett svar, du behöver bygga upp din självkänsla. Med den här mannen kommer den bara att bli lägre och lägre, du kommer tycka att du inte förtjänar mer än att få stryk då och då. Det är tyvärr så det kan bli. Men det kan också bli så att du väljer att lämna, tar hjälp och stöd att bygga upp din självkänsla och klarar av att vara singel och trygg i dig själv och vet vilka gränser och krav du har för ett eventuellt förhållande i framtiden.

Den här mannen bryter ner din självkänsla. Han har sagt att du förtjänar en smäll.
Det gör du inte och det är olagligt.

Du börjar försvara och förklara beteendet och behöver stöd hos oss för att förstå att det inte är normalt. Det är det som kallas normaliseringsprocessen. Du behöver hjälp utifrån, för att ta rätt beslut och kunna lämna. Kan det vara så att han blir hotfull och farlig om du lämnar. Det är nog bäst att du tar hjälp vid ett uppbrott. Kan det vara så att han kommer att visa sin charmigaste sida då också.
Så att du smälter.

Normaliseringsprincipen handlar om att man börjar se det som händer som normalt. För att orka överleva, det göra att gräns efter gräns kan passeras, det blir värre och värre. Ofta blir man isolerad så den ända som ger bekräftelse är den som är förövaren, därför blir det så svårt att lämna.
Man knarkar kärleksbetygelser. Förövaren är inte bara ond, han är jättegod och kärleksfull ibland och det är dom stundar som gör att offret blir beroende av förvararen. 
Det är bara inte normalt. Värsta romantiska helgen kan aldrig väga upp att man blivit förolämpad, kontrollerad, slagen, ekonomiskt skadad etc....Himmel och helvete om vart annat. Nej, en grå vardag, med lite toppar och dalar men inte sådana hemska dalar. Det är inte något som man ska leva, Det bryter ned dig.
Känn inte ansvar för din partner, han får ta sitt eget ansvar. 
Det finns inga ursäkter, till det han gör.  Han kan lämna dig om det inte passar att vara med ig. 
Det är inte kärlek o respekt det är våld och kontroll. 
Så nu samlar du alla din kraft du har , för du är värdefull och unik, säg det till dig själv, och gör all för att lämna. Det blir inte enklare att lämna....utan tvärrtom.

Hur skulle de se ut om du blev lika arg som han när ni bråkade. Börja slå i dörrar, väggar och annat runt i kring. Och sen skylla ditt beteende på honom. Att det var han som retade upp dig. 
Så länge han skyller sitt beteende på dig, så blir det du som får anpassa dig. Du måste bli ett helgon så han kan fortsätta vara ett monster. 
Hur kommer det bli om ni får barn och du är trött och kanske svarar med en sur ton....om han också är trött. Barnet kanske har kolik och skriker på natten. Då riskerar han blir mera arg och kanske slår till dig. Har du barn blir det inte så lätt att lämna heller. Ni måste ha kontakt. Du blir ensamstående med allt hemjobb, allt med ekonomin, det kan blir delad vårdnad. Han kan använda barnen som medel för att sabotera för dig. Inte roligt för barnen. 
Jag tror tyvärr inte att han vill förändras, för han skyller sitt beteende på dig. 
För att det är enklare än att göra något åt problemen. Det är inte ditt ansvar att han gör något åt saken. Om inte han förstår hur man ska behandla sin flickvän, så är det slut. 
Fråga dina vänner och familj vad dom tycker om beteendet..... om du har stöttande bra vänner och familj som älskar dig.
Ring kvinnojouren och prata av dig...

Det är ditt ansvar att inte skaffa barn med en sådan partner. Att se sin förälder misshandlad räknas som att man misshandlar barnet. Det skadar precis lika mkt. 
Det är ditt ansvar att välja att se varningsklockorna innan det blir svårare att lämna och du är mera nerbruten och tror på lögnen att du inte förtjänar bättre. Du förtjänar bättre..... 

Om han själv vill ändra sig, ber om förlåtelse, inte skyller på dig och söker hjälp och aktivt jobbar med sin aggressionsproblematik, ev tar mediciner... då kan du om det ger resultat, överväga att stanna kvar. Ge det en prövotid först. 

Han har alltså sagt att han bär på mycket tankar och känslor och aggressioner.
Och att han får ta mycket skit p.g.a. din sjukdom.
Det är en förklaring till beteendet men det är inte okej för det, om han tycker det så spelar det ingen roll, för det är inget som du ska acceptera. 
En psykolog eller kurator borde han boka in. Han behöver ta ansvar för att prata om sina känslor, tankar, rädslor etc. Han ska inte samla på sig och stänga allt inom sig och sen låta det gå ut över dig.
Inte tycka att det är okej och skylla på att du har en sjukdom. Det är något som han får räkna med, som du inte kan rå för och som ingår i erat förhållande. Vem vet han kan också bli sjuk...  Han ska inte var hotfull och aggressiv överhuvudtaget. 

Frågan är? Är han beredd att förändra sig? Vill han förändra sig?
Kommer han ta hjälp? För det behöver han! Inte bara att han säger det utan att han visar det i handling. 
Är han öppen för att prata om sina innersta känslor och tankar med dig? Har ni kunnat prata om hur ni ska göra för att stötta varandra, i rollen som sjuk respektive rollen som partner till en som är sjuk. Ett förhållande utsätts för påfrestningar...ska man leva i ett förhållande behöver man vara stabil i sig själv och ta ansvar för sina handlingar. 
Jag tänker att du bör ställa ultimatum att du lämnar om han inte tar tag i sina problem och ändrar sitt beteende, så att du kan känna dig trygg och lugn oavsett om ni har en konflikt eller inte.

Du förtjänar en man som visar kärlek o respekt!

Va bra att han har bett om ursäkt och att han inser att han gjort fel och hur det får dig att känna. Och att du också kan se att det är fel, att det är en gräns som inte skulle ha passerats när han säger att du förtjänar en smäll o slår i dörrar etc. 

Han har sagt att han kommer ta hjälp om det inte blir bättre. Jag är ganska övertygad om att han kommer behöva ta hjälp. Finns kurator hos psykolog på vårdcentralen, han kan ringa dit och säga att han har aggressions problem. Det kan finnas obearbetade känslor från barndomen också som han behöver ta i tu med som bidrar till ilskan. 
Han behöver lära sig att prata om det som känns jobbigt, med dig eller någon annan närstående. Så att han inte samlar på sig känslor och sen rinner det över. Det kan kurator alt psykolog hjälpa med. 

Bra att ni kunde prata med varandra när ni båda var på bra humör. Tänker att du kan stötta och uppmuntra honom till att söka hjälp. Och till att våga prata med dig om vilka rädslor, oro, sorg, frustration som han upplever i livet. Han borde kunna lyssna också när du delar dina upplevelser. 

Nu får du se om det är om han säger orden och menar dom och visar det i handling.... 

Du är värdefull oavsett om du är sjuk eller frisk, fattig eller rik. Kom ihåg att du förtjänar kärlek och respekt! Ett sunt förhållande med sunda gränser! Annars är det bättre att vara själv.