Han vill slå mig

Nej jag mildrar inte hans beteende, det är inte det jag menar. Jag menar bara att jag sitter inte här och skriver att min sambo hotat mig bara sådär, det har varit under ett bråk/tjafs och jag tycker att det aldrig bara är ENS fel att två bråkar. Jag menar att jag också är orsaken till att vi bråkat, men oavsett så tycker jag inte att det ger han rätten att säga att jag förtjänar en smäll. Så jag håller helt med om det du skrivit. Sen har jag sett att någon tolkat det som att han förnekar att han sagt så, och så är det verkligen inte. Men som du skriver "om jag inte hade gjort så så hade det nog inte hänt", så tänker jag ju ibland tyvärr...

Det är ALDRIG okej att hota.någon med våld.

Nej,ni är kanske skyldiga,båda två,till att bråken uppstår. Men,precis som du skriver,så rättfärdigar ju inte det hans hot om våld. Det finns det inga ursäkter för.
Blir man så arg att man börjar slå på saker och hotar med våld så behöver man söka hjälp för att hantera sina känslostormar.
Vad händer om ni t ex skulle få barn och barnet börjar trotsa? Det kan vara en riktig prövning. Ska han bli våldsam då också?'
Han verkar ju även få dig att känna att du kanske skulle ha agerat annorlunda för att han inte skulle reagera som han gjorde. Det är ju en del i normaliseringsprocessen. Och så ska det ju inte vara i en sund relation.
Så ska ni kunna fortsätta tillsammans så måste han söka hjälp.
Och vill han inte det så tror jag att du vet vad du måste göra. Innan det går för långt.

Du kan t o m vara hela orsaken till bråket. Men hans bristande kontroll är orsaken till våldet och hoten. Det beteendet är hans fel och ansvar! Viktigt att hålla isär de två sakerna. 

Det har du rätt i, kan ju mycket väl bli lika mot barnet om vi skaffar barn.... 
Tack för dina tankar! Jag måste fundera över en hel del 

Så lite så. Ja,ta dig en ordentlig funderare. Du behöver nog det.

Hej, jag har läste ditt svar i tråden. Läs gärna dina egna texter fler gånger och fråga dig, hur kommer det sig att du hade sagt till någon annan att lämna men inte har förmågan. Jag tror är ett svar, du behöver bygga upp din självkänsla. Med den här mannen kommer den bara att bli lägre och lägre, du kommer tycka att du inte förtjänar mer än att få stryk då och då. Det är tyvärr så det kan bli. Men det kan också bli så att du väljer att lämna, tar hjälp och stöd att bygga upp din självkänsla och klarar av att vara singel och trygg i dig själv och vet vilka gränser och krav du har för ett eventuellt förhållande i framtiden.

Den här mannen bryter ner din självkänsla. Han har sagt att du förtjänar en smäll.
Det gör du inte och det är olagligt.

Du börjar försvara och förklara beteendet och behöver stöd hos oss för att förstå att det inte är normalt. Det är det som kallas normaliseringsprocessen. Du behöver hjälp utifrån, för att ta rätt beslut och kunna lämna. Kan det vara så att han blir hotfull och farlig om du lämnar. Det är nog bäst att du tar hjälp vid ett uppbrott. Kan det vara så att han kommer att visa sin charmigaste sida då också.
Så att du smälter.

Normaliseringsprincipen handlar om att man börjar se det som händer som normalt. För att orka överleva, det göra att gräns efter gräns kan passeras, det blir värre och värre. Ofta blir man isolerad så den ända som ger bekräftelse är den som är förövaren, därför blir det så svårt att lämna.
Man knarkar kärleksbetygelser. Förövaren är inte bara ond, han är jättegod och kärleksfull ibland och det är dom stundar som gör att offret blir beroende av förvararen. 
Det är bara inte normalt. Värsta romantiska helgen kan aldrig väga upp att man blivit förolämpad, kontrollerad, slagen, ekonomiskt skadad etc....Himmel och helvete om vart annat. Nej, en grå vardag, med lite toppar och dalar men inte sådana hemska dalar. Det är inte något som man ska leva, Det bryter ned dig.
Känn inte ansvar för din partner, han får ta sitt eget ansvar. 
Det finns inga ursäkter, till det han gör.  Han kan lämna dig om det inte passar att vara med ig. 
Det är inte kärlek o respekt det är våld och kontroll. 
Så nu samlar du alla din kraft du har , för du är värdefull och unik, säg det till dig själv, och gör all för att lämna. Det blir inte enklare att lämna....utan tvärrtom.

Hur går det,TS?

Jättebra, sant och viktigt. Tänk om min mamma hade fått hjälp att våga lämna min pappa. Då hade jag inte behövt se mamma bli slagen. Mitt eget sköra självförtroende hade heller inte fallit i tusentals bitar. Jag hade inte behövt ägna större delen av mitt liv till att samla ihop alla skärvor för att bygga upp mej själv igen. Men vad vet jag, egentligen. Kanske var pappa ändå så farlig att han hade slagit mej totalt sönder, om hon hade lämnat honom. Det var därför hon inte lämnade. Det var vad hon sa till mej i varje fall. Vill du ha det så TS? 

Hur skulle de se ut om du blev lika arg som han när ni bråkade. Börja slå i dörrar, väggar och annat runt i kring. Och sen skylla ditt beteende på honom. Att det var han som retade upp dig. 
Så länge han skyller sitt beteende på dig, så blir det du som får anpassa dig. Du måste bli ett helgon så han kan fortsätta vara ett monster. 
Hur kommer det bli om ni får barn och du är trött och kanske svarar med en sur ton....om han också är trött. Barnet kanske har kolik och skriker på natten. Då riskerar han blir mera arg och kanske slår till dig. Har du barn blir det inte så lätt att lämna heller. Ni måste ha kontakt. Du blir ensamstående med allt hemjobb, allt med ekonomin, det kan blir delad vårdnad. Han kan använda barnen som medel för att sabotera för dig. Inte roligt för barnen. 
Jag tror tyvärr inte att han vill förändras, för han skyller sitt beteende på dig. 
För att det är enklare än att göra något åt problemen. Det är inte ditt ansvar att han gör något åt saken. Om inte han förstår hur man ska behandla sin flickvän, så är det slut. 
Fråga dina vänner och familj vad dom tycker om beteendet..... om du har stöttande bra vänner och familj som älskar dig.
Ring kvinnojouren och prata av dig...