Han vill slå mig

Fast det är ALDRIG okej att hota med våld. Det finns ingen ursäkt. Det där med bägare som rinner över köper jag inte för en sekund. Jättebra om ni kan gå till en parterapeut.

Det är ju jättebra att han stöttar dig. Men i så fall så låter det ju ännu märkligare att han låter bägaren rinna över och hotar dig med våld när han vet vad ditt beteende kan bero på.
Hot om våld är aldrig ok oavsett.
Så parterapi kan nog vara en bra början.

Han håller inne med aggressioner, som han vill få ur sig  och hotar dig med våld. HAN får ta mycket skit?! 

Fler röda flaggor? Någon? Varför chansa TS? Blir det lättare att lämna sen när ni fått barn, tror du?

Nej det tror jag inte, men det är så att det inte är aktuellt med barn på ett tag, pga min sjukdom. 
Men jag förstår dig och jag håller med. Men det är svårt, för vi har mycket bra stunder tillsammans också. Jag vill inte ta ett förhastat beslut. Jag tänker att ingen är perfekt och inget förhållande är perfekt. Är gräset grönare på andra sidan liksom? Jag försvarar absolut inte hans beteende nån stans men jag försöker bara få lite perspektiv. Finns det något par som varje gång under tjafs eller bråk känner sig bekväm? Som sagt, jag försvarar ingen och är jättetacksam för allas svar här som får mig att få lite större perspektiv på det hela

Du försvarar honom i var och varannan mening vilket är  ett vanligt fenomen bland kvinnor som är utsatta för psykisk och fysisk misshandel. Jag hoppas verkligen du tar dig till en terapeut oaktat vad din sambo tycker. Det är inte normalt att bli hotad av den man älskar, och det tror jag du innerst inne begriper också men du är av anledningar vi inte känner till rädd för att vara ensam.

Perpektiv... Tja, världen ser inte så fin ut. Det gör den verkligen inte. I Gaza och Ukraina dödas barn och kvinnor varje dag, i Afghanistan får flickor äldre än 12 inte gå i skolan, gifts bort och män våldför sig på dem. Så nej, gräset kanske inte är grönare på andra sidan. Men du har ett val. Vill du fortdätta va i en relation med någon som hotar med våld? Jag växte upp med våld ständigt närvarande. Tyvärr, men jag hade inget val då. Det var inte som att grannarna kom och frågade om jag ville bo hos dem istället. Du ber om råd här. Du vill ha perspektiv. Jag tjafsar också med min karl. Men jag är aldrig rädd att han ska slå mej. Jag har nolltolerans och det vet han om. Hur tänker du nu? 

Parterapi är det sämsta som faktiskt finns.. Svindyrt och löser ofta inget överhuvudtaget. Det är typiskt att en flickvän ska kosta istället för att vara schysst. 

Inte för att vara oschysst.. Men han ger dig alltså världens bästa förklaring, där det dessutom framgår att under dina episoder så får han ovanligt mycket skit..

Och du sitter fortfarande efter hans förklaring och säger "Aa, jag vet inte.."..

Har du prövat sluta vara taskig? Så blir han inte såpass arg att han går i självförsvar och en lösning kostar inte? 

Han har alltså sagt att han bär på mycket tankar och känslor och aggressioner.
Och att han får ta mycket skit p.g.a. din sjukdom.
Det är en förklaring till beteendet men det är inte okej för det, om han tycker det så spelar det ingen roll, för det är inget som du ska acceptera. 
En psykolog eller kurator borde han boka in. Han behöver ta ansvar för att prata om sina känslor, tankar, rädslor etc. Han ska inte samla på sig och stänga allt inom sig och sen låta det gå ut över dig.
Inte tycka att det är okej och skylla på att du har en sjukdom. Det är något som han får räkna med, som du inte kan rå för och som ingår i erat förhållande. Vem vet han kan också bli sjuk...  Han ska inte var hotfull och aggressiv överhuvudtaget. 

Frågan är? Är han beredd att förändra sig? Vill han förändra sig?
Kommer han ta hjälp? För det behöver han! Inte bara att han säger det utan att han visar det i handling. 
Är han öppen för att prata om sina innersta känslor och tankar med dig? Har ni kunnat prata om hur ni ska göra för att stötta varandra, i rollen som sjuk respektive rollen som partner till en som är sjuk. Ett förhållande utsätts för påfrestningar...ska man leva i ett förhållande behöver man vara stabil i sig själv och ta ansvar för sina handlingar. 
Jag tänker att du bör ställa ultimatum att du lämnar om han inte tar tag i sina problem och ändrar sitt beteende, så att du kan känna dig trygg och lugn oavsett om ni har en konflikt eller inte.

Du förtjänar en man som visar kärlek o respekt!

Blir så ledsen när jag läser detta. Så här uttrycker sig ofta personer som länge utsatts för fysisk/mental misshandel. "Hen är ju så fin annars". "När hen inte slår mig är hen snäll".

En partner blir inte bra bara för att hen inte slår. En partner blir bra när hen stöttar, uppmuntrar, är kärleksfull och trygg - bara.

Har aldrig någonsin varit med om att en partner gjort mig rädd under en meningsskiljaktighet. Aldrig! Hade det hänt hade jag lämnat med en gång.

Gräset ÄR grönare på andra sidan om den andra sidan innebär att man slipper aggressioner och hot.

Även om ni har fina stunder tillsammans så spelar väl det ingen större roll så länge han visar de här sidorna?
Även om man bråkar ibland så ska man inte behöva känna sig obekväm och rädd. Då är det något som är fel.
Min man och jag kan också tjafsa ibland,men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller obekväm i hans närhet.
Det är klart att det aldrig är roligt när det blir tjafs,men i en sund relation så löser man det utan att hota med våld och börja slå på saker.
Det finns det inga ursäkter för. Om det innebär att man slipper hot om våld och aggressiva tendenser så ja,då är gräset grönare på andra sidan.