Inlägg från: Anonym (Anonym mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym mamma)

    Svårt beslut

    Jag och min sambo fick barn för ett tag sedan, och just nu bor vi i en medelstor stad ? ganska diplomatiskt mitt emellan våra respektive föräldrahem. Våra familjer bor nämligen i två olika städer, som ligger långt ifrån varandra (ca åtta timmars bilresa).
    Vi har nu börjat fundera på att flytta närmare någon av familjerna, framför allt för att få hjälp med barnpassning. Problemet är bara ? vi vet inte till vilken stad vi ska flytta.
  • Svar på tråden Svårt beslut
  • Anonym (Anonym mamma)
    Vi har tidigare bott i hans stad, men jag trivdes inte alls då. Det var svårt att få vänner och jag hade inget eget sammanhang. Jag hatade det och tänkte att hit flyttar jag aldrig tillbaka. Det var pandemi och allt sög. 
    Nu när vi har barn ser jag dock på hans stad med nya ögon. Jag skulle få ett sammanhang genom jobbet, barnen skulle växa upp nära naturen, det finns fler möjligheter för hela familjen. Ändå har jag svårt att släppa den där tunga känslan jag hade sist vi bodde där.
    Samtidigt vet jag att min hemstad inte har lika mycket att erbjuda ? varken socialt, yrkesmässigt eller för barnen. Det är en väldigt liten ort jämförelsevis med färre möjligheter. Dock har jag en väldigt stark relation till min familj, bara tanken på att säga att vi ska flytta längre bort gör ont i magen.
    Ska jag välja det liv som sannolikt är bäst för vår familj som helhet ? för barnen, för min sambo och kanske även för mig ? men som innebär att min familj kommer att träffa barnbarnen mer sällan?
    Vågar jag ge hans stad en ny chans? Eller ska vi bo kvar utan familj i samma stad för att det är ?rättvist? men kanske tuffare för oss som familj? Eller ska vi bo i min stad med närhet till min familj, bra barnpassning men inte så mycket annat att göra.
    hjälp
  • Anonym (Anonym mamma)
    Anonym (?) skrev 2025-07-30 08:24:17 följande:

    Varför? 

    Hur är det med bostad, jobb, socialt liv, skola, dagis på respektive ort?


    Varför vi vill flytta? Har nu under mammaledigheten insett att det kan bli svårt för oss att bo i en stad utan mor/farföräldrar. Jag har 4 år kvar på min utbildning och min man arbetar mycket och kvällar/nätter/helger. Klart man kan bo kvar här men då blir det nog på bekostnad av vår ork/relation. 


    Båda orterna har likvärdiga situationer med jobb/dagis/skola men i hans stad har vi lite bättre sociala förutsättningar för oss som vuxna. 


    Det jag egentligen är rädd för är väl att inte trivas igen och att jag hamnar i en utsatt situation då det är hans familj (som jag älskar och trivs med), hans vänner och hans liksom allt. Jag katastroftänker alltid men skulle vi göra slut, vilket känns helt otänkbart nu, men OM det sker kommer jag stå utan allt. Ingen familj ev inga vänner osv 

  • Anonym (Anonym mamma)
    Fjäril kär skrev 2025-07-30 08:46:12 följande:

    Jag tänker att måste en flytt vara hugget i sten?  Flytta och se hur det känns och ge staden x år . Sen kan man alltid ångra sig eller inse att någon annan plats plötsligt passar bättre. 
    En familj som växer där ändras ju både dynamik och förutsättningar med tidens gång. Det som funkar idag kanske är väldigt fel om 4 är .  Folk blir sjuka, arbetsplatser förändras,  föräldrar blir gamla osv... 


    Nä såklart inte! Men vi har flyttat runt mycket och skulle helst inte vilja hålla på att bo i kappsäck haha. Precis så, man vet ju knappt hur livet ser ut nästa vecka. Därför är det så himla svårt! 
    Anonym (S) skrev 2025-07-30 08:50:49 följande:

    Är båda familjerna med på dina förväntningar? Det är inte alla mor- och farföräldrar som har vilja och ork att ställa upp och passa i den utsträckning som ni verkar behöva.


    Ja det är dom. Men som sagt är det ju hans familj vilket gör det ju lite svårare för mig att be om hjälp. Har också full förståelse som man som barnlös senare i livet vill göra annat än att ta hand om andras barn. Ser det som att all avlastning kommer göra mycket stort som smått.
    Anonym (?) skrev 2025-07-30 09:01:17 följande:

    Oavsett ort, se till att ni har ett bra gästrum och plats. Så föräldrarna kan komma och bo några dagar.

    Vad säger din man?


    Han säger väl att han helst vill flytta till sin hemort. Dock har han inte det lika bra socialt här som jag har...
    Anonym (?) skrev 2025-07-30 09:02:51 följande:

    Om ni flyttar till hans ort behöver du aktivt jobba med ditt sociala liv, skaffa egna vänner, nätverk, intressen. 


    Ja precis... Vet inte hur lätt det är? Just nu i denna stad har jag många fina vänner som det känns så tråkigt att ''lämna''
  • Anonym (Anonym mamma)
    Anonym (Family) skrev 2025-07-30 11:37:20 följande:

    Vad är det för utbildning som du har fyra år kvar på och som du kan utöva oberoende av var du bor? Distansutbildning?
    Du bygger upp ditt liv med  premissen att att du ska få avlastning, men om du inte får det då? Vad gör din man för detta barn som du behöver avlastas från? Och om du under dessa fyra återstående år får ett barn till?


    Kan göra min utbildning i alla tre städer. Egentligen inte enbart för avlastning utan det som också drar är billigare priser på bostad, närmare till naturen och bättre ekonomi på sikt. Men så ser situationen ut även i min hemstad... Dock mindre socialt där. Han gör allt för sitt barn men jobbar man obekväma tider är det ju som det är. Tanken är att få fler barn. Vet inte bara hur livet kommer se ut om man inte har någon förälder i samma stad. Många blir ju hemvändare när de får barn. Måste ju finnas en anledning tänker jag.
  • Anonym (Anonym mamma)
    Anonym (H) skrev 2025-07-31 12:28:39 följande:

    Först och främst ska ni nog fråga era föräldrar om de ens vill ställa upp som barnvakt i tid och otid. 


    Ja precis. Men tänker att bara att få avlastning någon gång (akut/planerat) är bättre än att planera för att få besök varje gång. Vet att hans föräldrar är intresserade av att barnvakta men kommer aldrig förvänta mig det på ett otacksamt sätt utan det måste finnas en bra dialog 
Svar på tråden Svårt beslut