Beslutet
Jag skrev ner vad det egentligen var jag var så rädd för. Punkt för punkt och bit för bit. Sen satte jag mig ner och resonerade med mig själv om det fanns fog för rädslorna och vad jag rent konkret kan göra åt det. Bit för bit insåg jag ju att det fanns så mycket hjärnspöken och förutfattade meningar vartefter jag betade av listan
Självklart är det inte enkelt att skiljas. Men beslutet blev enklare att ta när jag svart på vitt hade en plan utifrån mina punkter.
Jag såg till att ha koll på ekonomin, stod i bostadskö, pratade med banken i lite peppade rådgivning, hörde med chefen på jobbet om stöd och hjälp och fick kuratorsamtal betalade , jag hörde mig för om lönen , alla intressen jag hade gjorde ju att jag insåg möjlighet till att nätverka och hitta nya vänner och slippa känna mig ensam , jag pratade med mina kompisar och berättade ärligt om mina planer och fick stöd därifrån, släkten likaså ... Jag byggde upp på väldigt kort tid ett skyddsnät omkring mig som skulle ta emot mig när skilsmässan blev ett faktum.
Stärkt av detta så kunde jag formulera min önskan och dagen efter åkte jag hem några dagar till en vän för att landa.
Att leva ensam med mig själv blev inte så stor omställning som jag trodde . Tv var ett bra sällskap, mina katter också, och jag hade många vänner att snacka bort nån timma med i telefonen. Visst fanns dagar jag saknade att ha nån att komma hem till.men insåg också att jag njöt av att SLIPPA komma hem till nån...den insikten tog rejält....
Dejta då? Jag insåg att jag behövde hela mig själv efter skilsmässan som ju också längs med vägen fick mig till nya insikter...det tog några år för mig att landa i att vara självständig och känna mig nöjd. Där nånstans kändes det okej att dejta igen. Sen har jag haft kortare relationer efter det.