Hade ni accepterat premiss för partners fest?

Jag förstår inte riktigt vad du vill med tråden, det är 11 sidor och de flesta håller faktiskt med dig, men det hjälper ju inte att din sambo inte vill lämna telefonnumret, du undrade om du var fånig men det är det ingen som tycker, lite överdrivet tycker jag att det är att tänka på de värsta scenariot men alla funkar olika och det är inget fel i det, som jag skrev tidigare så hade inte jag brytt mig men jag tycker att han ska respektera din rädsla och oro och försöka lugna och stötta dig i detta på något vis, nummer i kuvert eller vad som går att komma fram till.

Dock skrev du ju tidigare att du luskat ut vilket hotell de är på, så när katastrofen händer så kan du ju ringa hotellet, numret lär du kunna hitta på Google eftersom du vilket det är, han undrar kanske hur du visste det men jag tror inte att det är något han bryr sig om när huset brinner ner så egentligen finns det väl inget att tjafsa om, om det inte är så att ni har tillitsproblem och annat som skaver

Det är ju inte så jäkla mycket jag kan göra. Jag är inte hans mamma och kan inte förbjuda honom att åka. Men om han åker utan att lämna någon kontaktuppgift, kommer det att skada min tillit till honom. Och det kommer vid andra tillfällen att följa med och kan till slut leda till att jag inte vill leva med honom mer. Ska vi vara två separata föräldrar, får vi vara det på varsitt håll.  

Nej, jag har luskat ut att de är på ETT hotell. Jag har ingen aning om vilket. Staden har över 100 hotell.

När jag skrev tråden undrade jag om jag överdrev, men ju mer jag svarat har det blivit desto tydligare för mig att det faktiskt är viktigt för mig att jag vet att jag kan kontakta honom. Jag sökte vägledning och fick väl det på sitt sätt. 

Visst, personen i skogen kunde inte ringa på hjälp vid olyckor, men personen som satt hemma dog knappast för att de inte fick tag på personen i skogen. 

Och kanske fick man reda på först två dagar senare att faster dött men det var ju inget som var till nackdel för faster, eller förändrade någons liv. I ytterst få fall gör det skillnad. 

 

Jag tycker att det INTE är frisk att man inte ens klarar av att inte kunna kontakta sin man i 12-24 timmar, när han vill vara lite fjantig med sina gamla studiekompisar. 

Då är jag väl en dålig förälder, enligt dig. Tur att jag kan leva med det ;)

Vi är bara två vuxna hemma hos oss men jag tror ingen av oss skulle komma på tanken att tacka ja till en sån inbjudan, verkar hur larvigt som helst att vuxna människor inte får tala om för den de bor ihop med vart de är 

Men lämna in skillsmässopapprena redan nu. Du har redan mentalt lämnat honom för nått han skall göra som du tycker är fånigt och inte för att du fantiserat ihop allt hemskt som kan hända nu när du inte kan nån honom ett helt dygn.

Låt din man få leva med en vuxen människa istället.

Men TS man är väl också en vuxen människa, eller hur? Och förälder dessutom. Då kanske man kan börja inse att man inte bara kan tänka på sig själv, inte leva som man gjorde när man var 19 och singel. 

Troligtvis kommer ju TS inte ens behöva kontakta honom. Det gör absolut ingen skada till hans kväll att se till att hon kan nå honom i absoluta nödfall.

Skulle t.ex. mina barn skada sig till den grad att de mer eller mindre pendlade mellan liv och död, och min man inte ville vara där för mig och vår familj för att han ville supa skulle jag aldrig kunna respektera honom igen. Det är ju bara så sjukt patetiskt.

Då hade man nr till stället de övernattade/bodde på.