snälla hjälp mig..

En klassisk duckning alltså. Jag skrev inget tyckande och jag har inte heller påstått att det skulle ändra vad du skrev. Jag ställde en hyfsat rak fråga där jag undrar vad/hur DU tycker. Jag provar igen:

Om din partner är missnöjd med relationen...hur skulle du vilja att sagd partner hanterar det missnöjet? A: Går bakom din rygg och åt otrogen, men sköter det snyggt. Du får aldrig någonsin reda på att det hänt, men defacto ligger din partner med andra under tiden ni har ett förhållande

B: Din partner tar upp sitt missnöje med relationen och säger att hen vill separera.

Vilket av de två alternativen skulle du tycka var minst illa om du var den som drabbades?

Menar du då här att man har ett ansvar att utföra sexuella handlingar som man inte samtycker till just då?

Var börjar och slutar i så fall det ansvaret? Har inte den sexuellt frustrerade ett MINST lika stort ansvar i så fall att göra vad hen kan för att partnern ska känna åtrå och sexuell lust?

Under vilka omständigheter är det okej att säga nej/inte okej att säga nej i så fall?

Jag skriver det här utifrån egen erfarenhet då jag själv tyvärr ramlar ditt och blir personlig och går in och börjar argumentera och försvara egna ståndpunkter som kanske inte alltid relaterar till eller hjälper TS. Det är lätt att hamna där om jag inte är vaksam och påminner mig själv hela tiden. 

med det sagt så går det ju faktiskt att göra det du vill utan att det blir såhär. Eftersom jag själv gör likadant ibland säger jag att VI kan ju faktiskt välja att inte gå i försvar och argumentera. Vi kan ju välja att skriva det vi tänker kan vara vara till hjälp och relatera till TS och när det kommer reaktioner som här välja att bortse från dem så klokt som du själv föreslog. VI kan ju välja att skrolla vidare och låta andra stå för sina ståndpunkter. Svårt ibland men då kan vi försöka föregå genom att vara exempel på det vi önskar att andra kanske gjorde ibland och bara gå vidare. 

Oavsett vad du, jag, TS, eller någon annan, tycker och känner gäller ändå att:

Sexuella upplevelser utom äktenskapet är vanliga.
Många, sannolikt de flesta, förblir okända.
Sant är att om upplevelsen förblir okänd så orsakar den inga följder för någon.

Du uttrycker dig som om det vore obestridliga fakta, och inte bara något som är hur du TROR att det ligger till. Obs här försöker jag inte hävda att du med säkerhet har fel. Med tror menar jag enbart positionen att inte säkert veta. 

min tolkning av det är därför att du har uppfattningen att det du skriver är fakta och inget som kan diskuteras eller visa sig vara på ett annat sätt. Utifrån min tolkning undrar jag då vad du stödjer det på när du skriver att många, till och med de flesta förblir okända? Bygger du det på faktabaserad information eller din egna uppfattning?

och att det inte orsakar följder för någon finns det också problem med men för att kunna ta en sak åt gången problematiserar jag inte det här.