Hej7hej7hej skrev 2025-09-17 22:04:21 följande:
Tack för du berättar! Jag har själv funderat på om mitt mående är kopplat till något annat än att jag inte vill arbeta som förskollärare. Det har under en lång tid varit hektiskt just nu med barnen av olika anledningar. Och under den perioden har mitt mående påverkats jättemycket till det sämre..
Får jag fråga om du trivs som förskollärare? Upplever du att du gör samma saker hemma som på jobbet? Nu fattar ju att det inte är så när man har äldre barn. Jag har en 2 åring och en 7 åring. Är så orolig att livet bara kommer handla om att torka barn, städa efter barn osv osv. Pratat med förskollärare som är så less på att de läst 3,5 år för att diska och torka bord. Det gör man ju hemma en hel del, speciellt med små barn. Är väl orolig att jobbet och hemmalivet ska flyta ihop i en enda sörja. Och att jag kommer ha så lite energi kvar till min egna barn när jag varit med andras hela dagarna. Vill du berätta lite om hur du upplever det?
Förskolläraryrket är absolut slitigt men jag kommer ju från ett annat slitigt yrkesområde så jag kanske är skadad..haha.
För egen del så är tricket att ta vara på alla stunder och hitta ett lugn så att det inte blir löpande band. Att inbolvera barnen och inte ha bråttom eller ha fokus på effektivitet.
De flesta stunder kan bli språkutvecklande och undervisning om man tar vara på dem.
Exempelvis städning och dukning=matematik
Blöjbyte=relationsskapande och språkutveckling
Etc etc
(Sen orkar man inte det heeeela tiden och det är ju ok)
Det är ju det jag tänker att jag har min utbildning till, att kunna skapa undervisning och lärande i det mesta...
Men jag kan absolut förstå farhågan att jobb och hemlivet kan flyta ihop men har inte jättemycket råd där eftersom mina barn var såpass mycket större när jag började.
Men jag är väldigt nogrann att separera jobb och hemma. Tar aldrig hem jobb, någonsin. Jag byter om (och duschar ofta) när jag kommer hem och har särskilda kläder på jobbet som jag i princip aldrig har hemma...
Allt för att skapa en mental separation mellan jobb och fritid.
Det jag vet är att jag är en bättre förskollärare för att jag även kan förstå föräldraperspektivet...
Det ÄR slitigt som småbarnsförälder på väldigt många sätt, inte minst mentalt och det är så viktigt med rätt bemötande från förskolans personal...
Jag har även när det varit tuffa perioder tagit hjälp på olila sätt...pratat med vänner såklart men även sökt stöd via kommunen. Hos oss finns en föräldrarådgivning där man kan få kostnadsfria och om man vill anonyma samtal om det som känns svårt i föräldraskapet...
Så skönt att få bolla med en utomstående...
