Varför lagar ni inte mat från grunden?

Jag tror att det i dagens läge handlar mycket om brist på tid och ork.
Allt fler arbetar på platser med lång resväg, många ensamstående med barn, orkar inte ta fajten kring mat med hungriga och trötta barn som vill vill vill ha pannkaka eller köttbullar.
Ksnske även många vuxna idag också växte själva upp med halv helfabrikat? 
Kanske inte ens intresserade.
Jag lagar alltid mat från grunden minst 5-6 ggr veckan.
Är uppvuxen med hemlagat och att äta efter säsong och ta vara på allt från rester till buljong.
Maten har alltid varit viktig i vår familj av hälsoskäl och intresse.
Jag har ärvt de kunskaperna och vet hur maten är vår medicin med alla vitaminer och mineraler.
Jag är helt ensamstående med barn och är totalt slut efter en arbetsdag och ändå ställer jag mig och lagar maten.
Vid extrema fall kan även jag köpa halvfabrikat som köttbullar eller kycklingvingar. 

Men för övrigt lagar jag maten från grunden , något jag verkligen prioriterar före allt annat. 
För att underlätta vissa extra trötta och sena dagar har jag alltid hemlagat i frysen, vi är tre personer hemma men jag lagar 5-6 portioner av det mesta.
Ofta lagar jag tre maträtter i veckan som går att kombinera och göra nya rätter av.
Gör iordning stora sallader som håller dig fräscha i några dagar som är lätt att ta fram.
Tror att mycket handlar om kunskap och god planering och att få med barnen i det hela.
Mina barn vill hellre ha god hemlagad mat, äta lite rester under veckan än äta en Dafgårds eller en Findus.

Tids nog är barnen stora och får med sig och kan göra med sig de kunskaper de har lärt sig hemifrån, kan även själva ta över i köket medan mamma scrollar i mobilen eller kollar på ett nytt avsnitt på Netflix och Love is blinde 😉

Visst stämmer det att alla vuxna i en familj i regel arbetar idag, och det gör såklart att vardagen blir mer pressad. Men att säga att det automatiskt utesluter långkok, planering eller matlagning från grunden blir en förenkling. Det handlar mer om prioriteringar än om en total brist på tid. Många löser det genom att storkoka på helgen, frysa in, eller välja enkla rätter som ändå bygger på råvaror istället för att luta sig på färdigmat.

När det gäller din fråga om siffror så finns det faktiskt tecken på att vi generellt använder mer hel- och halvfabrikat idag. Försäljningen av färdiglagade rätter har ökat, både när det gäller frysta måltider och kylda färdigpaketerade alternativ. Det betyder förstås inte att all matlagning från grunden har försvunnit, men trenden mot bekvämlighet är tydlig. SCB:s tidsanvändningsstudier visar dessutom att den upplevda tidsbristen inte är större idag än på 1990-talet, vilket antyder att det kanske inte är tiden i sig som är det största hindret, utan snarare vanor och val.

Så nej, det är inte bara en känsla. Det finns belägg för att många hushåll successivt lagar mindre från grunden och istället använder fler färdiglösningar. Det är alltså inte ett påhitt utan en faktisk samhällstrend, även om den inte är total eller entydig.

Jag förstår absolut din situation och håller helt med om att i ditt fall är det viktigaste att du får i dig mat och energi på ett sätt som fungerar. Ingen kan eller ska kräva att alla lagar mat från grunden när man har såna hinder.

Men samtidigt behöver vi skilja på individuella undantag och generella trender. Att många ? fullt friska och utan begränsningar ? ändå väljer hel- och halvfabrikat av ren bekvämlighet är en helt annan sak än när det är en nödvändighet för att klara vardagen. När man diskuterar matvanor på samhällsnivå är det viktigt att inte låta undantagen bli normen, för det är trots allt en minoritet som har så allvarliga hälsoproblem att matlagning inte är möjlig.

Dessutom finns det mellanting: även den som har begränsningar kan ibland dra nytta av smarta lösningar som inte är helfabrikat till exempel färdigskurna grönsaker, frysta råvaror eller hjälpmedel i köket. På så sätt går det ofta att hitta en balans där man slipper det mest processade, men ändå inte behöver stå i timmar vid spisen.

Så jag håller helt med dig om att du gör rätt i att anpassa maten till din situation. Men den större poängen kvarstår: många använder samma ?tidsbrist?-argument trots att de inte alls har dina hinder, och det är där man faktiskt behöver problematisera.