Löparklockor under barnlopp?
Jag har ett lågstadiebarn som tycker mycket om att springa. Hon springer en hel del lopp och tycker att det är väldigt roligt och tränar också löpning på fritiden både inom ramen för sin idrott och med oss föräldrar ibland. Det är superkul att hon hittat något hon tycker mycket om, men jag förstår också att intresset kan ändras snabbt.
Hon springer som sagt en del lopp och varje gång hon kommer hem, berättar hon om jämnåriga tjejer som stått med löparklockor som programmerats för att springa så bra som möjligt. De har alltså programmerats att vibrera om barnet springer utanför tänkt hastighet. Vi talar om 8,-9-åringar som sannolikt själva inte har koll på vilken hastighet de ska springa för att verkligen maxa.
Mitt barn blir själv ganska illa berörd av det här och tycker att det är fusk och konstigt. Varför kan man inte bara träna på att springa och bli tillräckligt bra för att det ska gå bra, undrar hon. Och jag undrar verkligen samma sak. Sen när blev barnträning en vuxengrej? Varför måste barn prestera på topp? Kan de inte bara få träna, röra sig, få bulle och medalj och känna sig nöjda? Självklart ska de lära sig att det lönar sig att träna och öva för att bli bättre, men måste det vara prestationshets på en gång?