Vill inte kyssas längre

Givetvis är det så och jag har försökt tänka k dessa banor också. Men det behöver ju inte betyda att man inte kan göra något? Hålla hand, titta på film, ett benen över mitt ben till exempel.
Någonting bara för att få känna lite närhet. Just nu känner jag mig bara som världens sämsta fru som att jag är en enda stor börda.

När han är här hemma så går han runt och muttrar när han gör saker, väldigt lätt irriterad och jag frågar om det ändå är något jag kan hjälpa till med, men han säger bara att jag ska ligga ner. 

Kan säga att detta är bland det tuggaste jag gjort i hela mitt liv. Att inte få göra något som man vet att man egentligen kan. Jag känner mig inte sjuk. Och det enda jag göra när jag är hemma är att vänta på att han ska komma hem till mig igen och våra andra barn ska komma hem.
Inte för att han ska passa upp på mig utan för att jag bara behöver honom här. Kanske helt enkelt känner mig ensam. Filmer, serier och virkning i all ära. Telefonsamtal men vännet men det blir snabbt urlakat. 

Jag har försökt prata med honom hur jag känner och han bekräftar mina känslor kring det hela men inte mer än så. Jag försöker även prata med honom om hur han känner men han är inte så villig att prata om det, säget bara att "nu är läget som det är".

Jag förstår att han är rädd om mig, att det är jobbigt osv. Tar inte det ifrån honom och jag skulle inget hellre ön att då hjälpa till. Men måste man vara så avvisande och när jag frågar kan han inte då bara säga att han beter sig som han gör för att han är rädd om mig?
Låter som att jag är helt needy, men känns som jag och han har olika "problem" i detta just nu.
Men tycker ändå att när man får en direkt fråga stt man kan svara 🤷🏻?♀️

Som nu, han kom hem lite tidigare och jag kom ut ur duschen, han sa bara hej och började plocka i köket han tittade inte ens på mig.
Han har även slutat höra av sig på jobbet. Vanligtvis brukar vi höras av i alla fall en gång. Nu är jag lämnad på läst och hör inte jag av mig så gör inte han det. 

Det känns så jäkla off 😔

Känner mig bara så tjatig att säga samma saker en gång till. Men får göra det, mår så dåligt över detta. 

Han har inte haft några problem med min gravidkropp någongång innan och tycker normalt sett att en gravid kropp ör något av det vackraste och mest naturliga som finns. Därför är det sådan kontrast. 

Jag är sängliggande så vi får inte ha penetrerande sex, men som läkaren sa så finns det andra sätt att mysa på. 

Vi har en väldigt bra barnmorska och han har följt med till de allra flesta mötena. Eftersom det är komplikationer så går jag och mäter cervix 1 gång i veckan och då har han inte följt med på alla. 
Men kan vara bra att prata med henne tillsammans. 

Svarar alla här nu!

Vi har det redan så faktiskt. Att jag uppdaterar och planerar inför veckan, skriver habdlingslista etc. Vi bor i en väldigt liten stad så det finns tyvärr ingen hemkörning på mat, städning gör han lite varje dag när han kommer hem.

När det gäller folk som kan hjälpa till så har vi redan hjälp men alla jobbar ju så det blir liksom svårt. Men att be någon om hjälp med middag vore ju något. 

Barnen tar sig själva till och från skolan så nör dem kommer hem brukar jag hhölpa dem med läxan odv, vi kan läsa böcker, titta på film osv och då brukar han passa på att ta det lugnt. Han gillar att spela vilket han säger gör att han kopplar bort hjärnan och det har jag inga problem med alls. Sen får ju han laga mat och det säger han själv att han tycker äe gansla roligt (kanske inte varje dag) men ändå. 

Barnen har egna veckoscheman som dem ska göra och det följer dem själva så dem behöver liksom ingen hjälp med dusch eller så. Borstar tänder ocv lägger sig sjölva när vi säger till vid 19.30. Då återgår han till att föra det han vill och det är såklart också helt okej. Så har det också alltid varit, även innan chocken om sängliggande. 

Säger varje dag hur mycket jag uppskattar allt han gör men kanske får säga det fler gånger då. Frågar också varje dag hur han mår och hur hans dag har varit och om det är något jag kan avlasta med. Vissa saker går ju att föra halv/liggandes.

Så det jag saknar just nu är hans fysiska närhet. Inte bara snack om praktiska göromål. En mysig kram när han kommer hem från jobbet. Eller nör han är på jobbet varför kan han inte löngre ta sig 20 sekunder och höra av sig eller svara på det jag skickar? Det behöver liksom inte städas direkt nör man kommer hem och det är liksom inte stökigt, ingen har ju rört något hemma. Sen fattar jag att man vill få det överstökat men har vart såhär i flera veckor nu och jag har så otroligt svårt att förhålla mig till det. 

Kan säkert vara så som du säger, men förbereder man sig på det som eventuellt kommer 4 månader i förväg?

Vi har 2 barn sedan tidigare och mitt mål var ALLTID att se till att vi också fick tid för varandra. Även jag som föder barnet behövde/behöver min mans närhet och tidigare i vårt liv så har den fysiska samvaron varit en väldigt viktig del för oss båda och vi försökte alltkd att göra mysiga saker för varandra, kanske inte aöltid att det ledde till sex men visa att man fortfarande bryr sig om och längtar efter varanndra.
Detta lyckades vi med för att vi hjälptes åt med allt faktiskt och därför är det som sker nu så väldigt konstigt och det dödar mig inifrån lite varje dag.
Det är också svårt att föklara hur han beter sig och hur det är i sådan kontrast tidigare. Men som sagt jag fattar att han har mycket att tänka på, men om man då vänder på kakan när jag var mammaledig med de andra barnen så drog jag det största lasset då han jobbade. Och det gjorde mig inget för jag var ändå hemma, det flöt på och alla trivdes. Visst var man trött ibland men jag slutade inte pussa eller visa ömhetsbetyg för det. 

Jag känner mig bara som en enda stor börda och önskar jag kunde somna och vakna när det var dags. 

Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel?