Vill inte kyssas längre
Vad tror du på riktigt att jag gör de timmar jag ligger hemma själv och faktiskt inte FÅR göra någonting? Att jag tycker att det är skönt att bara slappa?
Jag är fullt medveten om hans situation och jag vill inget hellre än att saker och ting ska bli som förut, att vi delar på saker och ting. Att han ska slippa göra allt hushållsarbete osv. Vad tycler du att jag ska kunna göra för att underlätta för honom mer än vad jag redan gör. Han ville att jag skulle planera middagar, handlingslistor etc vilket jag har gjort. Han kommer med tvätten till sängen och jag kan således vika kläder där. Jag förbereder barnens kläder för veckan så det bara är för dem att ta fram kläder och ta på sig. Barnen går själva till och från skolan. Och eftersom jag får kliva upp och tillreda något att äta så äter jag frukost tillsammans med barnen.
Dem har även egna scheman som dem går efter. Och när dem kommer hem så hjälper jag dem med deras läxor osv. Det han får göra är att han jobbar, han får handla, tvätta och laga mat. Saker som vi brukade dela på, så jag fattar och förstår att det är fruktansvärt jobbigt för honom att ta allt helt plötsligt. Men vad tycker du att jag ska göra mer för att underlätta för honom i detta läget?
Vi har släktingar som kan hjälpa till men dem jobbar också och dem hjälper när dem kan.
Jag har heller inte bara hoppat på honom och deklarerat hur jag känner och hur jag vill att det ska vara. Jag har sagt till honom hur glad jag är att ha just honom i mitt liv som ställer upp på det viset han gör, frågat hur han mår och om han känner att det är npgot som han önskar att jag gjorde mer. Men han säger att jag ska ta det lugnt att han fixar. Jag har frågat hur det är på jobbet och det är extra mycket men det verkar vara som vanligt. Har försökt prata med en man som jag levt ihop med i 10 år men han vill just nu inte prata och då är det också svårt att tvinga det ur någon. Det går inte ens lirka fram någonting utan att det blir tjatigt.
Så jag kan absolut säga att jag har försökt att avlasta, hjälpa och ta till mig hans sitation. Och jag fattar att han är orolig för vad som ska hända, för han är helt maktlös i det hela och han kan inte känna hur det känns i livmodern om och när det kickar igång uran han fpr förlita sig på att doktorn gör rätt ocv att jag känner och säger till i tid om jag känner atr något är fel. Och det ör också mentalt påfrestande. Det är oerhört läskigt även för mig. Det är fruktansvärt läskigt att inte veta från dag till dag om något kommer hända eller inte och det pratar vi om tämligen ofta.
Vi har alla under våra år tillsammans pratat om allt och vi båda har ansett att fysisk kontakt på ett eller annat sätt är viktigt så när det som på en handvändning ändras så KÄNNER JAG att det inte känns rätt och att jag är en börda för honom just nu. Och att det för att jag mår dåligt och önskar att vi kunde gå tillbaka till det som var innan. Är det så väldigt konstigt?
Och när du säger att du inte tror att min man har samma syn på vår relation och situation så får det stå för dig. Jag kan ju inte mer äk att gå på det jag och min man känt/ pratat om tidigare i livet och hur vi båda inte kan förstå hur andra inte velat ha fysisk kontakt med sin partner under r småbarnsåren, eller att man inte ens försöker ta sig tid för varandra osv. Jag talar inte för honom utan återberättar vad han själv har sagt. Jag kan ju då inte gå runt ocv förutsätta att han ljuger mig och folk rakt upp i ansiktet varenda gång han öppnar käften.
Och nej dina inlägg triggar inte mig på det sättet du vill att det ska trigga mig. Men oavsett vad jag skriver så kommer du att ta det som bortförklaringar eller att jag inte ser det från min mans perspektiv.
Om du läser tillbaka och räknar antalet förklaringar så tror jag att du själv kan konstatera att detta var ett nytt rekord gällande antal förklaringar.
Jag ser och förstår dina förklaringar.
Jag har inte sagt att någon av dina förklaringar är direkt fel.
Men jag betraktar det allra mesta som bortförklaringar.
Dina förklaringar hjälper dig att fastställa att du inte har gjort något fel, men att han har gjort fel.
På vilket sätt tycker du helt ärligt att detta hjälper dig och er att lösa eller åtminstone förbättra era gemensamma utmaningar i er ömsesidiga relation?
Om du inte klarar förstå vart jag vill komma så tror jag att det beror på att du inte vill förstå.
Du vill finna förklaringar som visar att du inte har gjort något fel, i stället för att du konstruktivt och på konkret sätt försöker finna vägar för att lösa eller förbättra era ömsesidiga utmaningar.
Min åsikt är att ägna sig åt att reda ut och förklara vem som har rätt och vem som har fel, förklara vem har gjort mest rätt respektive gjort mest fel, är direkt kontraproduktivt.
Det hjälper på inget sätt er att gemensamt lösa era utmaningar, utan tvärtom gör det värre. Värre för dig, värre för din man, och framförallt mycket värre för er gemensamma och ömsesidiga relation.
Det är givetvis bekvämt för dig att tro att du har gjort allt och tro att du vet vad han innerst inne tycker och känner.
Kanske för att du inte på djupet vill veta?
Vi vet alla, du vet, att man mycket sällan får reda på hela sanningen, vad som på djupet är sant, bara genom att ställa frågan. Oftast, kanske alltid, krävs det mycket mer än att ställa frågan och det krävs mer än att välja den enkla vägen att tro på det första svaret man får.
Rent generellt, och säkerligen i ditt fall, är det bättre att i stället för att söka och ägna sig åt bortförklaringar är det mycket bättre att välja att ägna sig åt det första och det mest grundläggande, att åtminstone alltid ställa följdfrågan, att på djupet ta reda på: "-Varför då?"
Åtminstone om man har ett ärligt intresse att få reda på svaren.
Att ta reda på "varför då" ger massor, och i ditt fall t ex fördjupad ömsesidig förståelse och det avslöjar dolda behov, alltså ger dig kunskap om vilka behov han har som är okända för dig.
..............................
(På förekommen anledning, till alla som bara klarar fokusera på rätt eller fel... Självfallet bör han bemöta dig på samma sätt. Men det är ju en helt annan sak. Han har inte startat denna tråden och det är omöjligt för mig att kommunicera detta till honom.)