Vill inte kyssas längre

Känner mig bara så tjatig att säga samma saker en gång till. Men får göra det, mår så dåligt över detta. 

Han har inte haft några problem med min gravidkropp någongång innan och tycker normalt sett att en gravid kropp ör något av det vackraste och mest naturliga som finns. Därför är det sådan kontrast. 

Jag är sängliggande så vi får inte ha penetrerande sex, men som läkaren sa så finns det andra sätt att mysa på. 

Ni är ju båda i en stressig situation men på olika sätt. Din man är säkert även fysiskt trött. Följer han med till barnmorskan? Om ni har en bra barnmorska så kan ni ju prata med henne för att få lite råd. Handlar ju mest om att ni båda behöver lyssna in varandra och ibland behöver man en utomstående som kan medla.

Vi har en väldigt bra barnmorska och han har följt med till de allra flesta mötena. Eftersom det är komplikationer så går jag och mäter cervix 1 gång i veckan och då har han inte följt med på alla. 
Men kan vara bra att prata med henne tillsammans. 

Hoppas att ni kan stå ut med den här situationen, och det låter som om ni ändå har lite kärleksliv. Tids nog kommer allt att vara förändrat.

Det kan vara psykologiskt krångligt även för en blivande pappa. Mycket som förändras under kort tid.

Vi har varit i en lite liknande situation, fast under betydligt längre tid och utan slutdatum (graviditetsrelaterad smärta som fanns kvar i många år, men ingen fara med smittor) och det är verkligen en jättejobbig situation för båda. 

Att se och uppmärksamma varandras situationer är jätteviktigt. Om du inte redan gör det så ge din man bekräftelse och beröm, gärna flera gånger om dagen. Hjälp barnen att göra världens-bästa-pappa-presenter mm.  

Vi försökte hitta så mycket som möjligt som jag ändå kunde göra med barnen. Pyssla, läsa, sjunga, göra läxor, bygga lego, se på film mm. Hjälp din man att hitta stunder där han kan bara sitta ner och se på tv, ringa någon eller så. Jag vet inte hur noga han är med städningen, men det är kanske värt att strunta i en dammsugning för att hinna gå en promenad istället. 

Har ni någon som kan hjälpa till? Handla, dammsuga, laga mat någon gång i veckan. Om en släkting kommer och fixar middag en gång i veckan blir det inte bara en hjälp utan också ett trevligt avbrott från vardagen. Fasta inplanerade saker kan göra din väntan lättare. Om du vet att brorsan kommer varje onsdag med mat så blir det en hållpunkt som markerar att tiden går framåt. Annars smälter allt lätt ihop och man blir veckovill. 

Se om du kan hitta någon sorts rutin. Virka på förmiddagen, se på tv efter lunch, läsa bok efter fikat etc. Gärna något som skiljer veckodagarna åt, så att du tex kan se fram emot att läsa en viss blogg varje onsdag eller kolla på Bäst i test på lördagen. Du har säkert helt andra saker du vill göra, men du fattar nog grejen. :) 

Kan du göra planeringsarbete? Uppdatera familjekalendern utifrån veckobrev från skolan? Planera och beställa mat som han bara åker och hämtar alternativt levereras till dörren? 

Givetvis gäller det här med bekräftelsen, intresset och förståelsen för den andras situation även din man! Ni behöver se varandra. Men ni lever väldigt olika liv nu med oroblem som är raka motsatsen till varandra. Det är svårt att sätta sig in i den amdras situation. Prata, prata, prata! 

Sorgligt förstås, känner med dig.

Svårt att veta vad som orsakar pussoviljan. Killar är ofta mindre pigga på att uppoffra sig i och för sig. Men jag vet ju inte hur din kille är.
Han kan också vara på allmänt dåligt humör för att han är trött.

Kunde ni ta städhjälp under den tid som du är sängliggande? Det kanske skulle underlätta, och så känner du att situationen med dina funderingar lättar allmänt. 

Elller att han köper med färdig mat hem ibland.

Eller att du handlar mat från en matvaruhandel som har hemkörning. Du handlar på nätet och så levereras kassen hem till dörren. Så slipper han tänka på att handlla. Fråga bara honom om det är slut på de vanliga grejorna. 

Svarar alla här nu!

Vi har det redan så faktiskt. Att jag uppdaterar och planerar inför veckan, skriver habdlingslista etc. Vi bor i en väldigt liten stad så det finns tyvärr ingen hemkörning på mat, städning gör han lite varje dag när han kommer hem.

När det gäller folk som kan hjälpa till så har vi redan hjälp men alla jobbar ju så det blir liksom svårt. Men att be någon om hjälp med middag vore ju något. 

Barnen tar sig själva till och från skolan så nör dem kommer hem brukar jag hhölpa dem med läxan odv, vi kan läsa böcker, titta på film osv och då brukar han passa på att ta det lugnt. Han gillar att spela vilket han säger gör att han kopplar bort hjärnan och det har jag inga problem med alls. Sen får ju han laga mat och det säger han själv att han tycker äe gansla roligt (kanske inte varje dag) men ändå. 

Barnen har egna veckoscheman som dem ska göra och det följer dem själva så dem behöver liksom ingen hjälp med dusch eller så. Borstar tänder ocv lägger sig sjölva när vi säger till vid 19.30. Då återgår han till att föra det han vill och det är såklart också helt okej. Så har det också alltid varit, även innan chocken om sängliggande. 

Säger varje dag hur mycket jag uppskattar allt han gör men kanske får säga det fler gånger då. Frågar också varje dag hur han mår och hur hans dag har varit och om det är något jag kan avlasta med. Vissa saker går ju att föra halv/liggandes.

Så det jag saknar just nu är hans fysiska närhet. Inte bara snack om praktiska göromål. En mysig kram när han kommer hem från jobbet. Eller nör han är på jobbet varför kan han inte löngre ta sig 20 sekunder och höra av sig eller svara på det jag skickar? Det behöver liksom inte städas direkt nör man kommer hem och det är liksom inte stökigt, ingen har ju rört något hemma. Sen fattar jag att man vill få det överstökat men har vart såhär i flera veckor nu och jag har så otroligt svårt att förhålla mig till det. 

Han kanske bara har börjat förbereda sig mentalt för han vet, eller vill vara förberedd på, att du kommer bli off sedan när barnet har kommit.
Han kanske vet att det blir så från tidigare erfarenhet?
Eller så har han läst på, och/eller hört sig för med andra män med motsvarande erfarenheter.

Du, kanske kvinnor generellt, behöver och begär närhet i nuvarande situation, men förstår inte och/eller sätter dig inte in i hans situation och inte i den kommande situationen sett ur hans perspektiv.
Din man, kanske män generellt, behöver och begär närhet i den kommande situationen, när barnet har kommit, men vet att han då inte kommer att få del av närhet från dig på samma sätt som innan barnet kom.
Detta, i kombination med hur han mår och känner sig i nuvarande jobbiga situation, gör att han kanske upplever dina önskemål som krav som skall tillgodoses, hans lust och motivation går bort, när han vet att hans önskemål inte kommer att tillgodoses i framtiden.

Jag säger inte att detta är någon komplett beskrivning. 
Men kan det vara möjligt att det ändå ligger något i det jag beskriver? Något åt det hållet?

Kan säkert vara så som du säger, men förbereder man sig på det som eventuellt kommer 4 månader i förväg?

Vi har 2 barn sedan tidigare och mitt mål var ALLTID att se till att vi också fick tid för varandra. Även jag som föder barnet behövde/behöver min mans närhet och tidigare i vårt liv så har den fysiska samvaron varit en väldigt viktig del för oss båda och vi försökte alltkd att göra mysiga saker för varandra, kanske inte aöltid att det ledde till sex men visa att man fortfarande bryr sig om och längtar efter varanndra.
Detta lyckades vi med för att vi hjälptes åt med allt faktiskt och därför är det som sker nu så väldigt konstigt och det dödar mig inifrån lite varje dag.
Det är också svårt att föklara hur han beter sig och hur det är i sådan kontrast tidigare. Men som sagt jag fattar att han har mycket att tänka på, men om man då vänder på kakan när jag var mammaledig med de andra barnen så drog jag det största lasset då han jobbade. Och det gjorde mig inget för jag var ändå hemma, det flöt på och alla trivdes. Visst var man trött ibland men jag slutade inte pussa eller visa ömhetsbetyg för det. 

Jag känner mig bara som en enda stor börda och önskar jag kunde somna och vakna när det var dags. 

Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel?