• Anonym (Ledsen)

    Vill inte kyssas längre

    Hejsan, 

    Jag är just nu gravid i vecka 24 och har sedan 3 veckor tillbaka varit sängliggande på grund av förkortad cervix. Jag får gå på toa, duscha och ta mig något att äta, sedan ska jag ta det lugnt och inte vara upprätt för länge. Detta har lett till att min man får göra ett väldigt tungt jobb här hemma. 
    Jag har verkligen försökt visa min uppskattning av allt han gör och påpekat hur mycket jag önskar att jag kan hjälpa till. Han har då sagt att han förstår hur jag känner och att han vet att om jag hade kunnat så hade jag gjort det. 

    Det fysiska började avta redan innan på grund av att vi inte visste hur det skulle bli, om jag skulle bli beordrad sängläge eller inte. Jag kände av det men försökte liksom ändå hålla god tid. Den veckan vi fick reda på att jag skulle behöva ligga ner större delen av toden fick vi också reza på att jag verklogen skulle försöka att inte bli förkyld, för nysningar och host osv var kunde vara påfrestande för cervix. Min man var då snabb med att säga att vi skulle hålla oss fråm att pussas för han kände sig lite risig i halsbe. Jag godtog detta. Dock blev jag sjuk i alla fall så jag sa lite skömtsamt att nu kan vi ju mysa lite ändå varpå han svarade att vi kanske inte hade samma sjukdom. Han vill heller inte kramas lika myckey som förut och jag känner mig liksom "rädd" för att en försöka då jag hellre är utan än att få en halvdan kram liksom. Nu är vi båda skapligt friska men han vill äbdp inte. Har försökt att pussas men får en liten puss vid mungipan. 

    Jag fattar att det är jobbigt att behöva ta allt men jag har ju inte valt detta själv och varför betyder det att man inte kan visa kärlek till sin partner? 
    Vet inte varför jag skrev detta men behövde bara skriva av mig, känner mig så otroligt världelös, lat och ledsen just nu. 

  • Svar på tråden Vill inte kyssas längre
  • Anonym (Pim)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 13:31:40 följande:
    Kan säkert vara så som du säger, men förbereder man sig på det som eventuellt kommer 4 månader i förväg?

    Vi har 2 barn sedan tidigare och mitt mål var ALLTID att se till att vi också fick tid för varandra. Även jag som föder barnet behövde/behöver min mans närhet och tidigare i vårt liv så har den fysiska samvaron varit en väldigt viktig del för oss båda och vi försökte alltkd att göra mysiga saker för varandra, kanske inte aöltid att det ledde till sex men visa att man fortfarande bryr sig om och längtar efter varanndra.
    Detta lyckades vi med för att vi hjälptes åt med allt faktiskt och därför är det som sker nu så väldigt konstigt och det dödar mig inifrån lite varje dag.
    Det är också svårt att föklara hur han beter sig och hur det är i sådan kontrast tidigare. Men som sagt jag fattar att han har mycket att tänka på, men om man då vänder på kakan när jag var mammaledig med de andra barnen så drog jag det största lasset då han jobbade. Och det gjorde mig inget för jag var ändå hemma, det flöt på och alla trivdes. Visst var man trött ibland men jag slutade inte pussa eller visa ömhetsbetyg för det. 

    Jag känner mig bara som en enda stor börda och önskar jag kunde somna och vakna när det var dags. 
    Det kanske är en allmän svacka i förhållandet just nu. Ta ett steg tillbaka och låt honom vara. Försök inte att få tillbaka det som ni hade innan du blev sänhliggande, han verkar ju inte haka på. 

    Kan inte matvaruaffären bara plocka ihop en kasse efter din beställning och sedan kan han plocka upp den färdiga kassen och betala?

    Sedan tänkte jag på städhjälp som ni köper in. 
  • Anonym (Pim)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 14:09:32 följande:

    Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
    Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
    Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel? 


    Jo, det hadr varit trist.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 14:09:32 följande:

    Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
    Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
    Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel? 


    Jag tror att han är trött och less och saknar sitt gamla liv.
    Du borde ligga lågt och låta honom vara ifred ett tag.

    Bara tanken på hur han får kämpa på med både jobb och hem medans du ligger i sängen gör mig trött... även om det är så att du måste så är det frustrerande.

    Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.
    Var det planerat av er båda eller var det ett sk hoppsan?
  • Anonym (Livia)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 14:09:32 följande:

    Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
    Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
    Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel? 


    Jo, då hade jag blivit ledsen. 
  • Tecum
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 14:09:32 följande:

    Som lite perspektiv, skickade ett gulligt meddelande till honom för flera timmar sedan. Det hade han läst.
    Han har nu slutat jobba och får då ett meddelande och undrar om han ska handla något på vägen hem inget mer än så. 
    Oavsett situation hemma hos er hade inte inte känt att något var väldigt fel? 


    Jo, om han förr brukade reagera annorlunda på gulliga meddelanden från dig så tyder det på att något är fel. Vad tror du själv, verkar han deprimerad? På väg att gå in i väggen? Problem med hälsan? Problem på jobbet?
    Andra kvinnor har han väl inte tid med och vore han förälskad borde han istället varit gladare.

    Har ni sex, som du skrev finns det ju andra sätt än penetration? Undviker han närhet för att han saknar "vanligt" sex så mycket att närhet blir frustrerande?
  • Anonym (En annan pappa)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 13:31:40 följande:
    Kan säkert vara så som du säger, men förbereder man sig på det som eventuellt kommer 4 månader i förväg?

    Vi har 2 barn sedan tidigare och mitt mål var ALLTID att se till att vi också fick tid för varandra. Även jag som föder barnet behövde/behöver min mans närhet och tidigare i vårt liv så har den fysiska samvaron varit en väldigt viktig del för oss båda och vi försökte alltkd att göra mysiga saker för varandra, kanske inte aöltid att det ledde till sex men visa att man fortfarande bryr sig om och längtar efter varanndra.
    Detta lyckades vi med för att vi hjälptes åt med allt faktiskt och därför är det som sker nu så väldigt konstigt och det dödar mig inifrån lite varje dag.
    Det är också svårt att föklara hur han beter sig och hur det är i sådan kontrast tidigare. Men som sagt jag fattar att han har mycket att tänka på, men om man då vänder på kakan när jag var mammaledig med de andra barnen så drog jag det största lasset då han jobbade. Och det gjorde mig inget för jag var ändå hemma, det flöt på och alla trivdes. Visst var man trött ibland men jag slutade inte pussa eller visa ömhetsbetyg för det. 

    Jag känner mig bara som en enda stor börda och önskar jag kunde somna och vakna när det var dags. 

    Det verkar som du har tusen förklaringar... Kanske en del rena bortförklaringar?


    Du ger intryck av att väldigt tydligt utgå enbart från dig själv, dina egna behov, önskemål och krav, och du ger intryck av att fokusera extremt starkt på allt det som du själv saknar och att fokusera enbart på dina egna känslor.

    Jag misstänker, skulle nästan våga slå vad om, att din beskrivning om hur det har sett ut och fungerat tidigare inte stämmer helt och hållet med hur din man skulle beskriva motsvarande, om han också skulle få chansen att fritt och med sina egna ord berätta motsvarande, och då begränsat enbart till hans eget perspektiv.

    Du ger intryck av att du kanske inte ens ha funnit anledning försöka fundera och reflektera över det jag skrev i mitt tidigare inlägg?
    Du verkar mer ha fokuserat på att finna förklaringar? Kanske bortförklaringar?
    T ex inte reflekterat över:
    Du, kanske kvinnor generellt, verkar inte vilja förstå, och/eller vill inte ens försöka sätta dig in i hans situation, vill inte tänka på den nuvarande och framförallt inte den kommande situationen, sett ur hans perspektiv.

  • Anonym (En annan pappa)
    Anonym (XXX) skrev 2025-09-24 16:37:29 följande:
    Jag tror att han är trött och less och saknar sitt gamla liv.
    Du borde ligga lågt och låta honom vara ifred ett tag.

    Bara tanken på hur han får kämpa på med både jobb och hem medans du ligger i sängen gör mig trött... även om det är så att du måste så är det frustrerande.

    Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.
    Var det planerat av er båda eller var det ett sk hoppsan?

    Nu kanske vi närmar oss pudelns kärna?

    Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.


    Var det planerat av er båda?

    Lika högt önskat av er båda?


    (eller var det ett sk hoppsan?)

  • Anonym (Ledsen)
    Tecum skrev 2025-09-24 18:53:45 följande:
    Jo, om han förr brukade reagera annorlunda på gulliga meddelanden från dig så tyder det på att något är fel. Vad tror du själv, verkar han deprimerad? På väg att gå in i väggen? Problem med hälsan? Problem på jobbet?
    Andra kvinnor har han väl inte tid med och vore han förälskad borde han istället varit gladare.

    Har ni sex, som du skrev finns det ju andra sätt än penetration? Undviker han närhet för att han saknar "vanligt" sex så mycket att närhet blir frustrerande?
    Jag har jättesvårt att aäga vad det är. Brukar kunna utesluta saker vad det kan vara men han är helt stängd liksom.
    Andra kvinnor tror jag inte, dock jobbar ham bara med kvinnor men då borde det ha hänt något för längesedan och inte precis nu. Mig veterligen har ingen ny börjat jobba där. 

    Vi hade det innan jag blev sängliggande. Sängliggande låter ju också otroligt sjukt, får ju sitta upp och som sagt gå på toaletten osv. Ligga i vardagsrummet etc. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (En annan pappa) skrev 2025-09-24 19:05:09 följande:

    Det verkar som du har tusen förklaringar... Kanske en del rena bortförklaringar?


    Du ger intryck av att väldigt tydligt utgå enbart från dig själv, dina egna behov, önskemål och krav, och du ger intryck av att fokusera extremt starkt på allt det som du själv saknar och att fokusera enbart på dina egna känslor.

    Jag misstänker, skulle nästan våga slå vad om, att din beskrivning om hur det har sett ut och fungerat tidigare inte stämmer helt och hållet med hur din man skulle beskriva motsvarande, om han också skulle få chansen att fritt och med sina egna ord berätta motsvarande, och då begränsat enbart till hans eget perspektiv.

    Du ger intryck av att du kanske inte ens ha funnit anledning försöka fundera och reflektera över det jag skrev i mitt tidigare inlägg?
    Du verkar mer ha fokuserat på att finna förklaringar? Kanske bortförklaringar?
    T ex inte reflekterat över:
    Du, kanske kvinnor generellt, verkar inte vilja förstå, och/eller vill inte ens försöka sätta dig in i hans situation, vill inte tänka på den nuvarande och framförallt inte den kommande situationen, sett ur hans perspektiv.


    Det där är ju en ganska spännande reflektion från din sida. 
    Jag kan ju inte skriva utifrån vad han tycker och jag kan heller inte skriva om vad han tycler att vk har för problem. Jag måste ju skriva hur jag känner och vad jag då känner är väldigt jobbigt. 

    Jag har otroligt dålogt samvete för att det blivit som det har blivit även att det inte är något som är självvalt. Att läkarna sagt åt oss att så måste bli fallet, alternatovet är att jag hamnar resten av graviditeten på sjukhuset eller i allra värsta fall att vår gemensamt planerade bebis kommer för tidigt och kanske inte klarar sig. Men detta är liksom inget som jag tar lätt på, det är ingen semester, det tär på psyket att se vad jag skulle kunnat gjort här hemma för att underlätta för kroppsligt och prlesmässigt är jag ju inte sjuk. 

    Dessutom har jag tagit upp ämnet med honom och sagt hur jag känner men inte fått något gensvar ocv jag har således inte frågat något mer eftersom jag inte vill verka tjatig  eller jobbig, vilket jag också skrivit i tidigare inlägg. Är även fullt medveten om den börda som han nu får bära och jag försöker se honom för allt han gör. 
    Har sagt till honom att allt inte behöver göras varje dag atr han ska ta det lugnt osv men då säger han bara att det är likabra att få det gjort.

    Och faktiskt så skulle min man hålla med om att ci har klarar småbarnsåren med bravur. Att vi ändå hade sex och visade varandra uppskattning. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (En annan pappa) skrev 2025-09-24 19:08:10 följande:

    Nu kanske vi närmar oss pudelns kärna?

    Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.

    Var det planerat av er båda?

    Lika högt önskat av er båda?


    (eller var det ett sk hoppsan?)


    Då är det tyvärr inget som jag kan göra åt saken. Denna bebis var väldigt planerad av oss båda och kan säga att det var han som började snacket om ytterligare en liten. Så om han inte ville framgick intr det särskilt tydligt. 
Svar på tråden Vill inte kyssas längre