Anonym (En annan pappa.) skrev 2025-09-25 10:34:41 följande:
Om du läser tillbaka och räknar antalet förklaringar så tror jag att du själv kan konstatera att detta var ett nytt rekord gällande antal förklaringar.
Jag ser och förstår dina förklaringar.
Jag har inte sagt att någon av dina förklaringar är direkt fel.
Men jag betraktar det allra mesta som bortförklaringar.
Dina förklaringar hjälper dig att fastställa att du inte har gjort något fel, men att han har gjort fel.
På vilket sätt tycker du helt ärligt att detta hjälper dig och er att lösa eller åtminstone förbättra era gemensamma utmaningar i er ömsesidiga relation?
Om du inte klarar förstå vart jag vill komma så tror jag att det beror på att du inte vill förstå.
Du vill finna förklaringar som visar att du inte har gjort något fel, i stället för att du konstruktivt och på konkret sätt försöker finna vägar för att lösa eller förbättra era ömsesidiga utmaningar.
Min åsikt är att ägna sig åt att reda ut och förklara vem som har rätt och vem som har fel, förklara vem har gjort mest rätt respektive gjort mest fel, är direkt kontraproduktivt.
Det hjälper på inget sätt er att gemensamt lösa era utmaningar, utan tvärtom gör det värre. Värre för dig, värre för din man, och framförallt mycket värre för er gemensamma och ömsesidiga relation.
Det är givetvis bekvämt för dig att tro att du har gjort allt och tro att du vet vad han innerst inne tycker och känner.
Kanske för att du inte på djupet vill veta?
Vi vet alla, du vet, att man mycket sällan får reda på hela sanningen, vad som på djupet är sant, bara genom att ställa frågan. Oftast, kanske alltid, krävs det mycket mer än att ställa frågan och det krävs mer än att välja den enkla vägen att tro på det första svaret man får.
Rent generellt, och säkerligen i ditt fall, är det bättre att i stället för att söka och ägna sig åt bortförklaringar är det mycket bättre att välja att ägna sig åt det första och det mest grundläggande, att åtminstone alltid ställa följdfrågan, att på djupet ta reda på: "-Varför då?"
Åtminstone om man har ett ärligt intresse att få reda på svaren.
Att ta reda på "varför då" ger massor, och i ditt fall t ex fördjupad ömsesidig förståelse och det avslöjar dolda behov, alltså ger dig kunskap om vilka behov han har som är okända för dig.
..............................
(På förekommen anledning, till alla som bara klarar fokusera på rätt eller fel... Självfallet bör han bemöta dig på samma sätt. Men det är ju en helt annan sak. Han har inte startat denna tråden och det är omöjligt för mig att kommunicera detta till honom.)
Du har heller inte svarat på vad du tycker att jag kan göra mer än vad jag redan har gjort. Mer än att fortsätta fråga honom saker och ting.
Och vad ör det för bortförklaringar ja kommer med? Du kommer med påståenden om saker och ting samt ställer vissa frågor och hur ska man då kunna bemöta det utan att förklara eller berätta från ett annat perspektiv?
Men att hela tiden fråga saker och ta upp saker för diskussion gör inte heller saken bättre. Tillslut blir det tjatigt och då blir det ingen bra kommunikation.
Om jag frågar honom om allt det jag redan har förklarat och han väljer att inte svara hur menar du då att jag ska förbättra vår ömsesidiga relation?
Det handlar inte om vem som har gjott rätt och vem som har gjort fel. Mitt första inlägg handlade om hur jag kände, inte vad han har gjort för fel. Att jag har försökt berätta hur jag könner. Har inte någon gång försökt säga att han gör fel eller att jag har rätt.
Och varför ska jag som kvinna då inte kunna tala om för min man hur jag upplever denna situationen och sedan försöka prata om det i sin helhet, hans känsor inkluderade.
Det är inte svårt att säga "Just nu orkar jag inte med fysisk kontakt, eller jag tänker inte på det just nu för att...". SOM det har varit tidigare i vår relation när det har varit upp och ned med livet generellt. Och då vet man om det och vet att det inte beror på en själv.
Jag är ledsen för att det har blivit som det har blivit och att jag saknar hans varma kärleksfulla sätt. Förstår inte varför du tycker att det är så konstigt?
