• Anonym (Ledsen)

    Vill inte kyssas längre

    Hejsan, 

    Jag är just nu gravid i vecka 24 och har sedan 3 veckor tillbaka varit sängliggande på grund av förkortad cervix. Jag får gå på toa, duscha och ta mig något att äta, sedan ska jag ta det lugnt och inte vara upprätt för länge. Detta har lett till att min man får göra ett väldigt tungt jobb här hemma. 
    Jag har verkligen försökt visa min uppskattning av allt han gör och påpekat hur mycket jag önskar att jag kan hjälpa till. Han har då sagt att han förstår hur jag känner och att han vet att om jag hade kunnat så hade jag gjort det. 

    Det fysiska började avta redan innan på grund av att vi inte visste hur det skulle bli, om jag skulle bli beordrad sängläge eller inte. Jag kände av det men försökte liksom ändå hålla god tid. Den veckan vi fick reda på att jag skulle behöva ligga ner större delen av toden fick vi också reza på att jag verklogen skulle försöka att inte bli förkyld, för nysningar och host osv var kunde vara påfrestande för cervix. Min man var då snabb med att säga att vi skulle hålla oss fråm att pussas för han kände sig lite risig i halsbe. Jag godtog detta. Dock blev jag sjuk i alla fall så jag sa lite skömtsamt att nu kan vi ju mysa lite ändå varpå han svarade att vi kanske inte hade samma sjukdom. Han vill heller inte kramas lika myckey som förut och jag känner mig liksom "rädd" för att en försöka då jag hellre är utan än att få en halvdan kram liksom. Nu är vi båda skapligt friska men han vill äbdp inte. Har försökt att pussas men får en liten puss vid mungipan. 

    Jag fattar att det är jobbigt att behöva ta allt men jag har ju inte valt detta själv och varför betyder det att man inte kan visa kärlek till sin partner? 
    Vet inte varför jag skrev detta men behövde bara skriva av mig, känner mig så otroligt världelös, lat och ledsen just nu. 

  • Svar på tråden Vill inte kyssas längre
  • Anonym (Pim)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-10-04 08:34:42 följande:

    En liten uppdatering!

    Jag har igen försökt få fram vad det är och först så svarade han bara att det är inget, att han är trött osv. Så blev jag faktiskt sur och frågade på skarpen ocv dp blev han sur för jag ska tydligen veta och förstå varför han är som han är. Ocv blev förvånad över att jag inte visste. Så jag frågade om han själv har utvecklat tankeläsning för det har minsann inte jag.

    Visade sig att han var sur för att ena barnet lekte med en kompis som han fick hämta och lämna mitt i allt. Fine det var väl jobbigt och tröttsamt men jag frågade honom om det gick bra och frågade även innan dottern fick ett ja. Så om han säger att det går bra hur ska jag då kunna veta att det var såpass illa att all form av närhet m.m skulle försvinna?

    Det har fortfarande inte blivit sp myclet öndrat. Han sover med ryggen emot, kramar eller pussar inte nör han kommer hem eller när vi ska sova. Och blir det något så är det stelt och "rövhålspussar" som jag vrukar kalla det. En snabb och torr puss på munnen. Ingen könsla. Så tror inte jag har fått hela sanningen, men det är ju en start. 


    Nej, det är något konstigt med att han fortsätter att vara sur.
  • Finländsk

    Silent Treatment ses ofta som en form av psykiskt våld. I din utsatta situation just nu är det ju extra nedbrytande. Också fast hans syfte inte alls är att bryta ner dig, är din upplevelse vad den är och om du mår dåligt och inte känner att du har någon möjlighet att påverka din situation, är det inte särskilt långsökt att se hans beteende som våld. Oberoende orsakerna bakom hans beteende, är det inte okej. Jag hoppas verkligen ni lyckas lösa det här och att han förstår vad han håller på med.

    Jag har kopierat en text från Wikipedia, som jag tycker sammanfattar det ganska bra. Det finns uppenbara likheter mellan den verbala och känslomässiga tystnaden, det handlar om ett sätt att kommunicera sitt missnöje med en (demonstrativ) brist på kommunikation.

    In a relationship, the silent treatment can be a difficult pattern to break and resolve because if it is ingrained, relationships may gradually deteriorate. The silent treatment is more likely to be used by individuals with low self-esteem and a low tolerance for conflict. In order to avoid conflict, an individual will refuse to acknowledge it and will sometimes use silent treatment as a control mechanism. Enactors of the silent treatment punish their victims by refusing to speak to them or even acknowledge their presence. Through silence, the enactors "loudly" communicate their displeasure, anger, upset and frustration.

  • Anonym (Ledsen)
    Finländsk skrev 2025-10-04 09:54:06 följande:

    Silent Treatment ses ofta som en form av psykiskt våld. I din utsatta situation just nu är det ju extra nedbrytande. Också fast hans syfte inte alls är att bryta ner dig, är din upplevelse vad den är och om du mår dåligt och inte känner att du har någon möjlighet att påverka din situation, är det inte särskilt långsökt att se hans beteende som våld. Oberoende orsakerna bakom hans beteende, är det inte okej. Jag hoppas verkligen ni lyckas lösa det här och att han förstår vad han håller på med.

    Jag har kopierat en text från Wikipedia, som jag tycker sammanfattar det ganska bra. Det finns uppenbara likheter mellan den verbala och känslomässiga tystnaden, det handlar om ett sätt att kommunicera sitt missnöje med en (demonstrativ) brist på kommunikation.

    In a relationship, the silent treatment can be a difficult pattern to break and resolve because if it is ingrained, relationships may gradually deteriorate. The silent treatment is more likely to be used by individuals with low self-esteem and a low tolerance for conflict. In order to avoid conflict, an individual will refuse to acknowledge it and will sometimes use silent treatment as a control mechanism. Enactors of the silent treatment punish their victims by refusing to speak to them or even acknowledge their presence. Through silence, the enactors "loudly" communicate their displeasure, anger, upset and frustration.


    Jag har också tänkt på detta och det han gör just nu stämmer ju in på beskrivningen. Det som är spännande är ju att han dolt detta i 10 års tid för vi har liksom inte haft problem på den nivåm att någon av oss ska bli såhär. Vi har alltid pratat om saker och ting. 
  • Anonym (Pim)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-10-04 10:28:14 följande:
    Jag har också tänkt på detta och det han gör just nu stämmer ju in på beskrivningen. Det som är spännande är ju att han dolt detta i 10 års tid för vi har liksom inte haft problem på den nivåm att någon av oss ska bli såhär. Vi har alltid pratat om saker och ting. 
    Fast han kommunicerar väl fortfarande? Det är den emotionella närvaron som saknas?
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-04 10:37:43 följande:
    Fast han kommunicerar väl fortfarande? Det är den emotionella närvaron som saknas?
    Ja men inte på samma nivå. Tycker också att det blir värre. Är liksom fåordig när jag frågar om hans dag varit bra osv. Berättar liksom inget om sina kollegor som han brukade göra etc. Han går runt o suckar och viskar saker medan han grejar som att han vill att man ska höra men ändå inte. Vilket gör mig väldigt ledsen för det är som pikar små pikar hela tiden fast han vet hur jag känner och att jag inte vill något hellre än att kunna hjälpa till.
    Han börjar också bli tjurig mot barnen, har liksom inget tålamod med dem på samma sätt längre.
  • Anonym (Pim)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-10-04 11:12:21 följande:
    Ja men inte på samma nivå. Tycker också att det blir värre. Är liksom fåordig när jag frågar om hans dag varit bra osv. Berättar liksom inget om sina kollegor som han brukade göra etc. Han går runt o suckar och viskar saker medan han grejar som att han vill att man ska höra men ändå inte. Vilket gör mig väldigt ledsen för det är som pikar små pikar hela tiden fast han vet hur jag känner och att jag inte vill något hellre än att kunna hjälpa till.
    Han börjar också bli tjurig mot barnen, har liksom inget tålamod med dem på samma sätt längre.
    Kan vara på väg in i depression/utmattning, eller också är det något annat som sker. 

    Men det är väldigt omoget att inte kommunicera! Om det inte är något han absolut vill hålla hemligt av någon anledning.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-04 11:21:29 följande:
    Kan vara på väg in i depression/utmattning, eller också är det något annat som sker. 

    Men det är väldigt omoget att inte kommunicera! Om det inte är något han absolut vill hålla hemligt av någon anledning.
    Så kan det också vara och det äe i sådana fall heller inhet som jag skulle ta ifrån honom, alltså förminsla för honom. Men som du sa så är det omoget att inte kommunicera, villet som jag sagt är så konstigt eftersom han alltid gjort det innan. 

    Nu börjar man tänka liksom katastroftankar som att han har någon annan och att det böir jobbigt för han "måste" vara hemma efter jobbet. Eller har dratt på sig spelskulder eller hamnat hos kronofogden eller att han helt enkelt inte har något jobb att gå till längre och försöker hitta nytt utan att lyckas. 
  • Anonym (Ledsen)

    Imorse gjorde han också bara frukost till sig själv. Frågade när han satt sig om jag ville ha något. Så jag avböjde och det slutade med att jag fick frukost av barnen när dem fick göra åt sig själva också.

    Har frågat om barnen kan övernatta hos mina föräldrar inatt så får vi se vad som händer. 

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Ledsen)
    Regulus94 skrev 2025-10-04 13:53:12 följande:

    Ni är sambo. Där har du svaret. 
    Hade han älskat dig hade han friat.


    Vi är gifta! 
Svar på tråden Vill inte kyssas längre