Tack till alla för era svar - det betyder så mycket att få ert stöd!
Astrid12: Jag har börjat våga känna mig förväntansfull och glad nu. Min kropp är så tung och har så ont i lederna att jag bara vill att hon ska komma och det är ju motiverande. sen hade jag ju faktiskt en väldigt bra upplevelse med min son där jag inte kände någon rädsla så egentligen konstigt att jag plötsligt är orolig nu. Hursomhelst är det i alla fall bättre. Tack för dina kloka ord
Anonym (Db): Tack för detta tips! Idag tog jag ?snacket?
med sonen medan jag gungade honom i parken. Detta eftersom jag börjat få molvärk och dålig mage det senaste dygnet vilket vad var som hände innan slemproppen gick förra gången. Han frågade lugnt om jag skulle få blod på magen och där var det skönt att kunna säga nej. När jag tänker efter var han ju sonen med när jag fick mitt missfall senast och var nog betydligt mer skärrad då än vad jag kommer vara när detta sätter igång eftersom det, trots smärta, inte kommer att komma som en chock.
Anonym (Poppy): Vad underbart att höra att du hade en bra upplevelse av din andra förlossning trots, eller kanske därför att, den gick fort! Har egentligen ett drömscenario när det gäller barnvakt då både pappa, bror och bästa vän bor varsitt stenkast bort. Dessutom bor vi innanför tullarna i Stockholm och har ingen resväg till sjukhuset att tala om. Det enda är att min kille ska höra när jag ringer. han jobbar som kock på ett hotell men i värsta fall, om han inte skulle höra eller känna signalen, så får jag ringa receptionen som ligger en meter från köket. Vill bara INTE ha en förlossning i bilen eller hallen. Dock så tycker jag, när man ser förlossningsvideos på Youtube, att de som föder sitt andra barn oftast brukar ha en period hemma där de tar en del värkar så vi får se hur fort det egentligen går. Tack för dina delade erfarenheter!
