Dotter trivs inte hemma pga lillebror
Hellishen skrev 2025-10-21 23:36:55 följande:
En nioåring till och med...
Inlägg från: Anonym (d)
|
-
Hur får du ihop det?
-
Jag kan förstå att en 7årig med ADHD är totalt vild (de flesta av saker som nämns tar några sekunder att utföra impulsivt så inte direkt avvikande för diagnosen i den åldern )men detta är ohållbart. Tänker inte säga att ni inte gör något för det står inte utförligt om det i tråden men får ni hjälp med detta?
-
Hur tänker du här? Varför skulle det vara dotterns diagnos som gör umgänget med en jobbig lillebror...jobbigt?Fjäril kär skrev 2025-10-22 10:41:46 följande:
Jag skulle säga att hennes egen diagnos också lyser igenom och hon har kanske inte märkt det själv men hennes reaktion på lillebror är ju direkt kopplad till egen diagnos I första hand . Hon behöver någon som kan ge henne den insikten . Att vara tonåring med allt vad det innebär uppepå hennes diagnos måste kännas som rena härdsmältan för henne och hon är nog inte så medveten om det.
-
Anonym (Egen tid?) skrev 2025-10-22 11:40:23 följande:Det blir för mycket intryck, ljud, störningsmoment som blir svårare att sortera bort. Man tål stress sämre och hjärnan går på högvarv och det blir svårare att komma till ro.
För en person med Autism så blir intrycken fler och intensivare.Nu har dottern ADD och du svarar felaktigt på vad någon annan tycker ;)
Miljön skulle vara mer än även neurotypiska barn skulle stå ut med. Sonens beteenden är något som skulle få vilken 16åring som helst att spendera mer tid än en 16åring normalt spendera hemifrån. Vissa 16åringar är borta hela tiden ändå så jag tror inte att skillnaden är så stor.
-
Fjäril kär skrev 2025-10-22 11:51:03 följande:För att bådas diagnoser krockar och dom triggar rätt uppenbart varandra. (Jag läser mammans beskrivning av dotterns reaktion på övrig familj och hur hon var som liten)
Jag har själv barn med diagnos och så även jag och det var rätt tydligt många gånger att det skavde rejält mellan oss just därför.."ill vara med henne och hennes kompisar/pojkvän, bankar på dörren, skriker utanför hennes dörr, kommer in på hennes rum. När vi gemensamt försöker se en film en fredagskväll hoppar han på dem i soffan, skriker, söker uppmärksamhet"
"hoppar han på dem i soffan, skriker, söker uppmärksamhet."
"Han blir som manisk att vara på henne och hennes kompis/pojkvän"
Det handlar inte om diagnos hos dottern även om det säkerligen gör allt mer jobbigt för henne. Ingen hade stått ut med det där i längden.
-
Fin spark där. TS familj består av flera barn där du inte har någon aning om åldrar och vad som föranleder ett eventuellt glapp. Inte din sak att ha åsikter på för detta som inte är ett sladdbarnsproblem utan just att de har ett ungt barn med svårigheter.ResanTillMelonia skrev 2025-10-22 13:42:53 följande:Därför skaffar man inte sladdbarn. Syskon ska växa upp med varandra. Annars får det vara
-
Anonym (Fiona) skrev 2025-10-22 17:46:04 följande:Det är ju rätt självklart att de har misslyckats om det nu gått såpass långt att ett annat barn undviker att vara hemma för att hon inte längre trivs. Det är ju rätt extremt.
Det är inte det minsta extremt. En 16åring med pojkvän vill inte vara hemma för att yngre syskon är jobbiga är inget extremt problem. Beteendet på barnet kanske kan gå under extremt men det är helt förståeligt i så ung ålder och med diagnos. Det kan ta tid att få till en fungerande vardag och pojken behöver få växa upp. Ingenstans går det att utläsa att föräldrarna faktiskt struntar i att försöka.
Du har många karatesparkar att ge i en situation där du inte är insatt.