Han är mitt livs kärlek… men vårt sexliv håller på att försvinna. Vad ska jag göra?

Okej, men då är ni särbo.

Folk kanske vill leva tillsammans och det är väl rimligt att kunna bo med varandra eller är jag old fashon nu?

Plus, jag är inte 53 år. Jag förstår att ni har ett annat liv.

Jag tänker nog att jag ska åka till kontoret lite mer.

När det gäller träning, så tycker jag att träning är viktigast och han bör träna hur mycket han vill. tre kvällar försvinner och vi kan aldrig planera något på söndager och det är fine med mig. Men problemet är att hans träningar gör han sliten och han orkar inte göra något dagarna emellan. Plus han spelade poker till sena nätter som till 02.00 varje kväll han var ledig. Nu vill han lägga till ännu en kväll med sen pokerkväll, då vet jag att han kommer vara ännu mer trött dagen efter.

När jag flyttade in så såg hans lägenhet ut som hela havet stormar, han hade lister kvar i 6 år som han planerat att göra då jag pushade han göra det. Som sagt, män ska ha få sina intressen och träningar men så länge man klarar av vardagslivet. Dessutom att han är för trött för att ligga, brukar vara omvänt hehe.

För att han enkelt inte bryr sig om disken står kvar i fyra dagar, eller tvätt osv. Han lägger all sin energi på träning som han blir sliten av, lägger sig i soffan och säger att han är för trött efter träning och nu vill han dessutom spela poker till 01.00 en gång i veckan utöver sina tre träningspass på kvällen.

Mitt problem är inte att han är borta då fyra kvällar i veckan, mitt problem är att jag kommer få en zombie resterande dagar.

Är man 44år har man inte lika stor sexdive som när man var 10 år yngre.  man har inte den energin samtidigt som man har insett att livet handlar om mera än att ha sex.

Man har kommit till stadiet där man börjar uppskatta andra saker hos sin partner. Vardags samhörigheten har blivit viktigare än passionerade möten i sänghalmen.

Inget fel att bo ihop men kan vara bra att inte ha så bråttom. Sen om man är sambo så betyder det ju inte att man ska umgås och vara med varandra hela tiden iaf. 

Jag skulle kunna flytta till min särbo nu om det hade varit så och det skulle inte vara så stor skillnad mot vad vi har det nu. Men vi väntar tills min yngsta flyttar eller själv vill flytta med till honom. 

Vad för annat liv tänkte du att vi hade? Med yngre var, tonårsbarn etc?  

Vad är positivt i er relation?

Anledningen till att jag skriver här är att jag kanske ser saker fel, men jag behöver få lite perspektiv.

Min kille tränar tennis och fotboll en gång i veckan. Innan vi träffades brukade han dessutom spela poker minst tre kvällar i veckan. Nu vill han gärna ha kvar en kväll eller natt i veckan (fredag eller lördag) till poker.

Sedan vi flyttade ihop har mycket förändrats. Han tvingas ta tag i saker han tidigare aldrig gjort ? sådant som blivit liggande i flera år. Till exempel hade han haft lister stående i kartonger i sex år innan jag pushade honom att ringa någon för att fixa det. Jag tror att han inte är van vid att ta ansvar för hemmet, och nu när jag finns där tar jag automatiskt över mycket.

Jag märker att jag diskar, tvättar och städar mer och mer, och det känns som att ju mer jag gör, desto mer tid får han över, vilket leder till att han känner sig uttråkad och vill spela poker.

Vi delar exakt lika på ekonomin, men i praktiken har jag blivit som en hushållerska, hehe. Han säger att han kan leva i stök och låta disken stå i flera dagar, medan jag inte klarar av det. Så vi har väldigt olika gränser för vad som känns ?okej? hemma.

I början gjorde vi mycket tillsammans. Vi upptäckte saker, gick ut och åt, hittade på grejer. Men nu känns det som att vi fastnat ? vi går till samma restauranger, gjort alla typiska ?pargrejer?, och dessutom har nästan alla våra vänner små barn, så det känns som att vi står still medan alla andra gått vidare till nästa fas i livet.

Vi är väldigt kära i varandra, jag har aldrig haft en man som älskat mig och bekräftat mig som han. Sen, jag är 38 år gammal och alla mina vänner har småbarn hemma därför har vi tappat bort varandra lite, medan kilar som har barn kan träffas tydligen utan sina barn.

Men å andra sidan, i början gjorde vi mycket tillsammans. Vi upptäckte saker, gick ut och åt, hittade på grejer. Men nu känns det som att vi fastnat , vi går till samma restauranger, gjort alla typiska ?pargrejer?, och dessutom har nästan alla våra vänner små barn, så det känns som att vi står still medan alla andra gått vidare till nästa fas i livet. 

Jag har för massa tid över helt enkelt hehe,

Vi är väldigt kära i varandra, han har aldrig varit så kär och jag har aldrig varit så kär. Jag har aldrig haft en man som älskat mig som han och bekräftat mig som han. Men han är helt enkelt för trött och han är introvert, medan jag är extrovert.

Problemet är att han är trött av alla sina aktiviteter, och vill han spela poker till 01.00 en helgdag. Jag vill åtminstone ha samlag mer än 2 gånger i veckan haha. 

Har aldrig haft ett sexliv som gått ner efter första året. Man prioriterar det man tycker.är viktigt och gillar.