Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män
jag tror att första steget framåt är att ta del den forskningen.
www.cumbria.ac.uk/study/academic-staff/all-staff-members/dr-elizabeth-a-bates.php
elizabethbates.co.uk/
Håller med om att det här behöver mer uppmärksamhet. Det handlar om könsroller och att män inte tillåts vara hjälpbehövande på samma sätt som kvinnor. Men också att många av dagens vuxna män inte fått lära sig att vårda nära relationer. Kvinnor faller vid en separation ofta i armarna på ett socialt nätverk hon vårdat under alla år, medan mannen står ensam. Har han dessutom jobbat mycket, aldrig tagit ut vab eller föräldraledighet kan mamman anses vara mer lämplig som boendeförälder. Är barnen äldre kanske de själva väljer att bo hos mamman eftersom de har närmare relation till henne. Pappan, som gjorde det han kände att samhället förväntade sig av honom, står ensam kvar. Många män saknar en nära vän.
Det är ett stort skithål av förväntningar på hur människor ska känna och bete sig som baseras på kön. Vi måste komma bort från det. Nu är det ganska tyst om det, men genuspedagogik i förskolorna handlar ju till stor del om att lära även pojkar att prata om känslor och vårda relationer.
Min uppfattning är att unga män idag har lättare att prata om känslor än äldre generationer, och psykisk ohälsa är inte längre riktigt lika tabubelagt. Men, som du skriver, när det kommer till våld i nära relationer har vi väldigt mycket att jobba med. Vi måste se att även kvinnor kan vara förrövare.
Ja precis. Problemet med hela den retoriken, att män som samhällsmedborgare är ett problem trots att de allra flesta män inte är det, gör att man sluta lyssna i samma andetag som generaliseringen kommer in i meningen.
Så är det med alla ämnen där man vill peka ut mannen, eller kvinnan för den delen, som en problemgrupp. Ingen kommer att lyssna på vad du har att säga, alla skiter i dig och grundproblemet flyger över alla huvuden.
Kvinnor utövar sexuell makt. Alltså får sin vilja igenom genom att styra mannen som har ett större behov av samlag med sexvägran och belöningar. Även om det främst är kvinnor som har det som medel, skulle det vara legitimt att peka ut kvinnan som en problemgrupp, på grund av vad ett fåtal gör? Nej.
Ska vi leva i ett jämställt samhälle på riktigt behöver vi väga in alla perspektiv. Tillräckligt länge nu har gemene man fått bära en börda en mindre skara män egentliten står bakom, i flera avseenden
?Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister?, menar författaren Stephen Mendel-Enk.
?Våldet är en del av dagens mansroll?, hävdar författarna Moa Elf Karlén och Johanna Palmström.
Detta är inga marginella röster från extrema grupper utan skribenter i stora medier. Även inom forskningen är mannens roll och ansvar i fokus. De samhällsvetenskapliga genusforskare vid Uppsala universitet som har skrivit utredningen Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt (SOU 2004:121) betonar mäns kollektiva ansvar för våldet mot kvinnor. De efterlyser ett könsmaktsperspektiv, vilket innebär att manligheten i sig sägs förklara våldet mot kvinnor.
Våldet handlar alltså främst om brist på jämställdhet. Andra förklaringsmodeller, som går ut på att försöka hitta nyanser och mönster, exempelvis klass, kultur, bostadsort, bakgrund, psykisk hälsa och så vidare (vilket brukar vara det vanliga i vetenskapliga sammanhang) förkastas som en ?avvikelseförståelse? av våldet. Gärningsmannen betraktas då som ?onormal?, vilket utredarna är kritiska till:
? Det handlar om att våldet inte kan ses som isolerade saker, utan måste förstås som en del av diskrimineringen av kvinnor i samhället, säger Åsa Eldén, fil.dr i sociologi vid Uppsala universitet och medförfattare till utredningen.
Anne Maria Berggren, fil.dr i historia och under perioden 1991-2001 sekreterare i Forskningsrådsnämndens genuskommitté (föregångaren till Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning), skriver i tidskriften Axess att ?alla män häftar i skuld för kvinnomisshandel?. Och på samma sätt som det tyska folket sägs ha en kollektiv skuld för judeförföljelserna under andra världskriget så ?är alla män skyldiga till kvinnomisshandel?, menar hon.
Samtidigt kan man läsa vad Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning skriver i Genusforskning i korta drag hösten 2004: ?Föreställningen att det finns just två från varandra tydligt åtskilda kön ? utan överlappningar och utan rest ? som kan definieras som varandras motsats är ett västerländskt tankemönster snarare än ett biologiskt faktum.? Men om det inte är ett biologiskt faktum att de två könen är ?åtskilda? ? hur kan man då säga att det ena har en så entydig kollektiv skuld?
? Det handlar om hur de kulturella konstruktionerna kring kön ser ut, svarar Åsa Eldén. Kopplingen våld och maskulinitet är tydlig i vårt samhälle, och alla män är en del av detta, säger hon. Men vi kan protestera mot denna struktur. Det är ungefär så vi ska förstå dessa uttalanden, säger hon.
fof.se/artikel/2005/6/braket-om-valdet/
Eftersom diskussioner om relationsvåld blir könskrig och jämförelser så tror jag att diskussionen måste delas, inte jämföras och ses som två olika saker.
Diskutera utsatta män för sig, utan att jämföra med utsatta kvinnor och vice versa.