Fråga om perspektiv på mina tankar och känslor

Man, 50 + som varit i relation i många år.

Vi är olika, min fru och jag.

Jag är mer känslosam, analytisk och driven.

Jag kan ibland berätta hur jag tänker och känner runt olika saker som t ex oro för att inte lyckas eller att förlora jobbet. Jag har höga krav på mig själv och känner en för stor oro och kravbild på mig själv än vad som är faktamässigt sant eller vettigt. Det är jag hyfsat medveten om.

När jag ibland beskriver hur jag känner så kan hon ibland reagera på ett sätt som känns både hårt, känslolöst och rätt elakt.

När hon beter sig på ett sätt som gör mig ledsen så drar jag mig undan. Mina barn kan fånga upp det direkt och kommer ofta och frågar hur det är om de kan göra någonting.

Min fru förstår att hon gjort något som sårar mig men stänger av och bryr sig inte att hon gör något som sårar mig.

Min förhoppning och förväntan är att hon ska bry sig, engagera sig och vilja göra bättre. Så tänker jag om mig själv, att om jag gjorde något som sårar henne rå är förväntan på mig att göra bättre ifrån mig.

Jag vet inte om jag beskriver detta på ett bra sätt men jag är intresserad om vad ni har för erfarenheter, åsikter och medskick.