Har vi skapat ett göra-slut-samhälle?

Fördelarna är väl att man lever med någon man verkligen vill leva med. Jag är övertygad om att en del avled som varit gifta i 50-60 år idag hade inte varit det om tiderna inte varit som de var förr i tiden. 

Nackdelarna kan vara att folk skaffar nya barn i nya relation, vilket gör att barnen känner sig åtsidosatta och inte så viktiga i föräldrarnas ögon Vuxna får skylla sig själv om de inte klarar av sina relationer, men många barn får betala priset för uppbrotten. 

Att leva med en och samma person i ett troget förhållande är sedan länge utdaterat. Idag har man förhållanden bara om det funkar bra praktiskt och man har bra sex. Visst kan man sörja lite att folk inte längre blir tillsammans av genuin förälskelse och kärlek, och nostalgiskt drömma om en tid då det var annorlunda, om man är lagd åt det mer konservativa hållet. Men alla vi som hänger med förstår att man blir hånad och bortgjord om man inte gör det. Skulle själv inte drömma om att ha ett förhållande längre än högst 7 år. Man vill inte äta samma mat hela tiden och idag har vi fördelen att vi kan byta när vi vill och som det passar. Progressivt och bra.

Man kanske inte ska jämföra verkligheten och vad folk säger. Exempelvis här på Familjeliv.
När folk ger relationsråd är det ofta, som du skriver, att man ska göra slut. Men det är ju inte kanske riktigt det samma när folk sedan verkligen gör det.

Jag har ätit samma mat i 30 år, och har inga planer att byta var 7 år. Förälskelsen är inte densamma som äkta djup kärlek. Varför vill man bara ha det nya hela tiden, och varför ska kärlek jämställas med byta av en mobiltelefon . Och vem sjutton orkar hålla på så på ålderdomens höst?

Frågan borde istället fokuseras på en helt annan poäng -  att folk ska sluta nöja sig och faktiskt välja en partner med omsorg .

Vi kan tacka Tinder och liknande appar för denna typ av swipe-mentalitet där allt ska gå så fort som möjligt innan det blir tråkigt ( ? )  och  man måste bestämma sig i samma sekund man dejtar om detta är något att ha  - Gissa resultatet?  Just det..  folk nöjer sig ...För stt av nån outgrundlig anledning är det livsfarligt att vara singel... även för nån månad eller ve och fasa ett halvår.....då är man pinsam och incel och man kommer aldrig mer få ligga...

Chilla Gunilla liksom... herregud..  

Samma med klassikern skaffa barn snabbt..  efter 2 månader är man gravid men har insett att han är totalt olämplig på alla sätt... . gissa vad...Han kommer vara ditt barns pappa resten av livet..    bravo.. verkligen.... snyggt jobbat...  

HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VAKNA! 

När man nått en viss ålder, nu  vet jag inte i vilken ålder du är i, men du låter som om du närmar dig 70. Har man inte längre någon attraktionskraft eller inte orkar längre så ger man upp helt enkelt, och vänjer sig vid ett liv i ensamhet.

Som jag förstått det så ska förälskelse vara någon sorts förstadie till djupare kärlek. Minns att man kunde få så kallade "fjärilar i magen" när man var i tonåren och snackade med nån kille man gillade, men undrar om det är samma som förälskelse. Jag har varit ihop med 13 män i mitt liv, alla korta förhållanden, men jag har inte känt något  djupare för dem, även om vi har haft bra sex. När jag tröttnat på dem så har jag dumpat dem. Har barn med några av dem, men har ändå aldrig tänkt tanken att det där med kärnfamilj, som SD-röstare bl.a. snackar så mycket om, eller ett livslångt förhållande skulle vara något tilltalande.

Även om du väljer en partner med omsorg kommer du antagligen ändå tröttna på honom efter 7-10 år. Jag begriper mig faktiskt inte på det fåtal, ofta äldre, människor som pallar att leva tillsammans ett helt liv. Det måste ju bli fruktanvärt enformigt i längden, alltid se samma man varje dag och inte vilja eller våga ha sex med någon annan... nästan som celibat ju.

Har typ 1 vän som lever med en man som hon tänkt leva hela livet med, men när vi pratas vid så erkänner hon att hon drömmer om att hitta någon annan man som ser och bekräftar henne mer. Sex är tydligen också en bristvara i hennes förhållande. Det lär finnas många kvinnor som egentligen vill ha något annat, men nöjer sig, även de som valt med omsorg.

Det är inte utdaterat med riktiga relationer med kärlek. Alla fungerar inte som du. 

Jag tror inte att det finns en sån inställning, det kan vara att det verkar så.

Att göra slut för att man stör sig på en sak, att den andre är tråkig tror jag inte alls att skäl till att förhållanden tar slut. Sen är det ju jättestor skillnad på om man är barnlös och inte bor ihop mot gemensamma barn och hus osv.

Att man känner att man slänger bort sitt liv på nån som bara vill gå hemma i sjaskiga kläder, inte vill göra saker som man själv vill, nån som är grinig för jämnan och inte värdesätter en. Nån som låter en dra hela lasset själv, dom här exemplen däremot är skäl som finns och borde vara skäl till uppbrott oftare imo. Såklart när man tydligt påtalat det och ingen vilja till förändring visar sig.

Beskrivningarna på FL är när det finns tydliga problem, att då råden kommer om uppbrott är troligen för att vi är många här som upplevt det och vet att det inte kommer att bli bättre. Att man inte kan få till förändring med någon som inte har intresse av det. Att separera är ju inget universalknep liksom, men ofta har man gått för länge innan man avslutar, det är onödigt.

Precis så. Jag har valt att vara ombytlig med män i mitt liv för att så många män slutar se och bekräfta kvinnan efter ett tag, och slutar ta hand om sig själv och sitt utseende, slutar hjälpa till med hushållssysslor och barn osv.

Lovar att det finns många kvinnor som inget hellre vill än att bryta upp och hitta någon ny eller leva ensam, men inte "kan" för barnens skull eller för att mannen har hållhakar på henne. Vi kan tacka feminismen för att kvinnor får leva som de vill och känner för idag, men vi har fortfarande en lång bit kvar.