Grillad kyckling
Bearnaisesås (vissa märken)
Apelsinjuice (vissa märken)
Gurka
Choklad (vissa märken/sorter)
Bacon
Ägg
Tacokryddad köttfärs
Röd lök
Jordnötter
Creme fraiche
Ost (vissa sorter)
Det är allt.
Fråga vad du vill.
Jaha. Kul för dig.
Har inga problem med att någon har ARFID men med tanke på allt elakt som postas i trådar där folk/deras barn har ARFID så förstår jag verkligen inte hur någon skulle frivilligt starta en tråd där andra får fråga saker. Ingen kommer vinna på det. FLs invånare vill inte lära sig och de få som vill kommer inte att fråga.
Vad juste att svara på frågor! Svara bara förstås vad du känner för, och jag ber om ursäkt i förväg ifall några skulle vara oförskämda, men det finns mycket jag vill veta:
Har du fått jobba för att kunna äta dina 12 livsmedel?
Skulle du vilja kunna äta fler typer av mat eller är du nöjd?
Tycker du att det påverkar din hälsa? Alltså, tror du att du skulle kunna vara friskare/starkare/piggare om du kunde äta mer?
Har du försökt bredda din repertoar av livsmedel, och i så fall hur?
Vad är det som främst avgör om du kan äta ett livsmedel? Jag menar, är det smaken, konsistensen, dina tankar om livsmedlet, eller något annat som förhindrar dig ...
Hur skulle du vilja bli bemött av din omgivning? Som bekant eller som vän, hur skulle jag kunna göra livet lättare för dig?
Har du autism eller blev du tvingad att äta som barn?
Hur klarade du skoldagen, fick du anpassad mat?
När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på 2 närstående unga kvinnor med selektiv ätstörning. Deras mammor var typ överbeskyddande med maten när de var små, mosade maten, var tvungen att veta innehåller även om jag bedyrar att ungen kunde äta det jag ställer på bordet.
Vi får inte många svar av TS som sa vi kunde fråga vad vi vill.
Kan du äta en hel grillad kyckling eller är du som jag och anses som ?kräsen? och bara vill äta brösten och resten får min pojkvän eller eventuellt någon annan som råkar vara i sällskapet?
Jag tycker ditt råd om att avdramatisera mat och alla krav som ingår i detta ämnet är toppen! Jag har själv aldrig fått någon diagnos angående maten, men folk tycker jag är mycket kräsen och det känns väldigt jobbigt särskilt i sociala sammanhang då jag inte är kräsen egentligen. Mitt problem är helt enkelt att jag inte kan äta om jag inte vill äta det som serveras just där och då. Det kan vara ett stort problem ibland, särskilt då jag absolut inte vill vara oförskämd.
Hur har du blivit behandlad av vården och i skolan? Tycker du att det finns personal med kunskap om din typ av svårigheter?