Var går gränsen?

Har en sambo som går in i höstdepression varje höst och hamnar i det läge du beskriver. Det är såklart jättejobbigt för både honom och mig, men fokuset för mig ligger på att inte ta det personligt och stötta så mycket jag kan.

Har personen i fråga fått hjälp och det är en allvarlig depression finns ju också stödgrupper för anhöriga.

För mig är det nog också avgörande om personen vill ta emot hjälp om det blir långdraget. Jag skulle nog inte stanna och stötta flera år med någon som inte är villig att försöka bli bättre heller.