Varför vill du kontrollera din partner?

Jag tror att kontroll lätt skapas av osäkerhet och dåligt mönster. Jag tänker till exempel på alla tonårsföräldrar som följer sina barn på appar. De kan ofta tillslut inte göra annat än titta var sina barn är. Det jag vill säga är att jag tror att människor lätt hamnar i mönster där kontrollbehovet tar över och skapar i och med det mer oro och kontrollbehov. Ju tidigare man förstår att man inte kan styra eller kontrollera andra människor, desto mer harmonisk blir man som person. Var för båda eran skull tydlig med var din gräns går och var partnerns ansvar för sina känslor ska vara. Det är så otroligt skönt att vara i relationer där det fungerar. 

Jag kan absolut känna oro och svartsjuka ibland, men det ligger verkligen till 100 % på mig själv att hantera. Men när jag var i mina första relationer i tonåren så var det mycket svårare. Hade jag inte tidigt förstått var ansvaret låg hade jag aldrig fått uppleva de fina kärleksrelationer som jag har upplevt. Jag kommer aldrig mer leva med någon som inte tar ansvar för sina egna känslor och som inte kan kommunicera när det blir svårt. För jag vill finnas där som stöd, så länge jag inte känner att jag måste anpassa bort mig själv i relationen. 

kärlek och relationer ska vara enkla och stärkande!

Jag vet att det är vanligt, men väldigt sorglig. jag tror faktiskt att det riskerar att skada relationen med tiden om man inte känner att man kan påverka sitt liv. På precis samma sätt som ts upplever sitt liv, så påverkar detta på samma sätt de flesta relationer på ett negativt sätt. Jag försökte att leva med en kvinna som ville forma mig för mycket och det gjorde att jag i början försökte anpassa mig själv efter henne för att göra henne nöjd. Med tiden kände jag dock att jag inte längre var mig själv och lämnade relationen. Jag var otroligt lättad och hon chockad. Även om jag hade pratat om det, så tog hon mig aldrig på alva. Jag önskade att hon varit nyfiken på mig och vad jag gillade istället för att säga hur jag skulle vara för att passa in i hennes liv. Hon sa precis som du. Hon hade förmodligen kunnat forma mig på sitt sätt om hon faktiskt uppmuntrade det både hon och jag gillade, istället för att vilja forma mig. Hon sa saker som jag tror Att hon tyckte var lite gulligt och roligt, men som med tiden sårade mer och mer. Jag kände mig mer och mer förminskad. Fruktansvärt ocharmig egenskap som jag faktiskt tycker att du borde fundera kring.