Sambo säger att hon inte känner något längre.

Har hon träffat någon på högskolan? Vad är det hon saknar när hon jämför sig med andra där? Det är ju någonting med det, om man tyder vad hon säger.

Jag beklagar, men det hon säger betyder att det egentligen är slut mellan er, men att hon tycker mycket om dig som person och inte vill såra dig. Hon säger själv att det inte finns några kärlekskänslor kvar, och då spelar det tyvärr ingen roll vad du gör eller säger. Det handlar om henne.

Jag är ledsen för din skull. Det bästa du kan göra nu är att långsamt börja acceptera att det är slut. Låt det göra ont, för då går det också över så småningom!
Försök att vara schysst mot henne, precis som hon försöker vara schysst mot dig! Terapisnack tas med kompisar, inte med henne!

Du klarar det här!

Jag förstår att du tycker och känner så.
Men man är två i en relation och det är inte olagligt eller på något vis fel att göra slut med någon.
Du skriver att det är konstigt att bara tappa det "sådär".
Processen i henne har nog haft en annan tidslinje, oftast är det ju så.

Det kan ha att göra med det som du själv är inne på, att ni varit tillsammans genom alla ungdomsår. Det sker ju massor av utveckling där och ibland är det tyvärr så att man inte kan fortsätta parallellt utan att det drar åt olika håll.
Hon har börjat studera om jag förstår saken rätt och därigenom fått än fler att jämföra med. 

Jag och min man blev ihop i tonåren och har gjort samma resa. Vi separerade ett tag när vårt första barn var knappt ett år, sen löste det sig och vi blev ihop igen. Men ska ni ta ett brejk så är det väl bättre att det sker nu i så fall, innan ni bildat familj. 

Sen vet man aldrig vad som händer. Man får vara pragmatisk och ta det som det kommer. Ja man har mycket historia tillsammans men det kan inte vara det som gör att man fortsätter att vara ihop, man har ändå bara ett liv.

För mig är det obegripligt att du vill fortsätta vara med en kvinna som inte längre har romantiska känslor för dig. Har du ingen stolthet alls i kroppen? 

Gör er båda en tjänst och gör slut! 

Det frågade jag henne med en väldigt lugn ton, för jag sa att jag tycker det är lika bra att vi är helt ärliga och öppna med varandra. Jag frågade om det är så att hon fattat tycke / fått känslor för någon annan, men hon var snabb och sa nej till det direkt. Så det litar jag ändå på. Men det som är så svårt med henne är att hon har svårt att få grepp om vad hon känner. Hon kunde inte riktigt säga vad det är som hon ser hos andra par hon träffat. Det är Ju också väldigt lätt att visa en bild av sin relation för andra, men helt annorlunda när man väl är själva. jag tror vi behöver tid att riktigt fundera, och då behöver nog jag också fundera på vad jag behöver och vad jag vill. För jag har alltid tagit andra först över mina egna behov. jag tror det är rädslan över att bli lämnad och inte ha något kvar. jag har hela livet kämpat med att folk lämnar mig. Vänner, bekanta genom jobb och så vidare. Jag får nog ta en ordentlig funderare över vad Jag faktiskt vill och vad som är bäst. För jag känner att jag snart bryter ihop mentalt av detta.

Det har du helt rätt i. Jag skuldsätter inte henne för det och förstår att man är två i en relation. Hon är väldigt osäker som egen person och har svårt att hantera känslor ibland. Därför är jag försiktig. för jag vill ju att vi båda ska må bra och kanske är det då inte hållbart att vi är tillsammans nu. Hon säger att hon är rädd för att förlora våran gemensamma kompiskrets och ville att jag ska lova att det inte försvinner Om vi väljer att gå isär. Jag är inte säker på att det är något jag kan lova, kanske att det kan bli bättre med tiden men i början kan jag nog inte lova att vi kan umgås på det sättet. Det är nog som du säger bäst att vi tar itu med det innan det blir för allvarligt. hur mycket det än gör ont. 

senast idag så skrattade vi mycket och skojade som vi brukar göra. vi ger varandra kramar och pussar på pannan. jag vet inte längre. det får nog lugna sig lite nu så att vi båda är klara insinnet vad vi vill göra. Kanske möts vi igen och blir kära På nytt. Det vet man ju aldrig. 

Det är redan slut, hon har bara inte hjärta att uttrycka det än eftersom hon även bryr sig om dig.

Dom flesta relationer tar faktiskt slut, och uppbrott initieras till 80% av kvinnan. Statistiskt. Du är inte ensam om detta.

Det bästa du kan göra är att börja bygga upp ditt eget liv eftersom det ev ger dig en liten gnutta chans om det nu finns det. Oavsett hur det går är det dags att sluta hoppas och hänga kvar i att ni ändå har det bra ibland. Det kommer hon inte nöja sig med.

Fundera på vad du vill göra och hur du vill ha det. Det känns skit , jag vet, men du måste börja där och oavsett vad som händer så känns det bättre efter ett tag.

Det tar ofta slut när en börjar plugga för då ser man hur många möjligheter man väljer bort varje dag.

Ni har också varit ihop i 11 år utan att ta steget vidare till barn, det har stagnerat, era personligheter har ändrats och ungdomsförälskelsen har tyvärr brunnit ut.

Tanken är nog att man ska få barn i alla fall efter 5 år eller så, så man har att göra och inte hinner ifrågasätta relationen alltför mycket innan det har gått de där 20 åren och man sitter där med sin medelålderskris. 

Beklagar att det har blivit så för er men du är fortfarade ung och hinner hitta en annan trevlig tjej, helt säkert.

Ja vi kan ju bara gissa. Men som du säger hon kanske vill upptäcka sig själv. Hon kanske också vill ha lite äventyr och pirr med andra killar nån gång i livet och ha lite spänning. Leka av sig lite.
Och så efter ett par års dejtande å flängande så inser hon att hon gjorde ett misstag som släppte dig, kanske. Återigen bara gissningar..

Det gällande er kompiskrets kan du förstås inte lova. De relationer ni har som är starka och som ni båda vill behålla lär ni ju behålla om det faller sig så. En del vänner kan ju vara svåra och lite känsliga att behålla om man ofta träffats som par till exempel. Där kan det bli paus några år, sen kan man ibland kunna träffas med nya partners... time will tell. 

Ja, det är mycket olika bra åsikter och tankar här.
Jag är inte så säker längre på vad jag vill.
Jag tror att efter denna veckan, då är det dags att börja sätta punkt på det. Att komma vidare. För just nu är det så mycket förvirring, så mycket ångest och så mycket tankar som flyger. Det är inte nyttigt. 

Det slår mig att hon länge sagt att hon inte vet vem hon är. Att hon inte kan beskriva sig själv. Hon har alltid förlitat sig på andra för den delen. Jag tror nog hon måste hitta sig själv i första hand. Att jag kanske måste acceptera och släppa henne. Sedan vad hon väljer att göra om vi gör slut på förhållandet, det är upp till henne. Jag orkar inte känna mig som en börda längre. 

Hon är mitt livs kärlek och jag kommer aldrig ha det jag hade med henne med någon annan. Och jag säger det inte bara, utan det är så. Kanske är väldigt dramatisk i känslornas stund. 

Tack för era tankar och åsikter. Det är bra för mig att kunna höra vad andra utanför min egen familj och vänkrets säger. 

Det är bra att du inte tar in så mycket av släkt och vänner och deras åsikter, det är så lätt att bli medgörlig eller alldeles för färgad.
Det uppskattade jag något enormt under den tid som vi var separerade, INGEN hade något input kring själva "sakfrågan". Tyckte ditt eller datt.
Utan alla var väldigt objektiva, självklart väldigt mån om hur man mådde men sa aldrig något elakt eller så om den andra personen. Utan mer omsorg. Inte pekpinnar.

Vi hade ett litet barn då också och att lösa logistiken kring barnet på ett vettigt sätt fick vi väldigt mycket hjälp med vilket var guld värt.  Utan pekpinnar, bara så - vad behöver ni, kan vi hjälpa. 

Ja så är det ju. Man får försöka att vara oberoende av vad ens familj osv säger då de oftast kan ta sitt egna parti och komma med åsikter som faktiskt inte hjälper eller underlättar något över huvudtaget. 

min sambo har ju tyvärr alltid varit lätt påverkad av vad andra tycker och tänker och där tror jag det kan påverka henne vad hennes föräldrar säger. Men jag litar på att det hon känner är bäst är det hon själv kommit fram till. 

jag börjar landa mer och mer i tanken att det kan vara så att vi snart får flytta isär. Jag tror det tar lite tid att hamna i den fasen, att vara okej med att nu är det såhär och det finns inte mycket jag kan göra för att påverka det. 

Fast det kommer du högst troligtvis visst.

I och med hon var så snabb med att säga nej till det där och inte har någon annan förklaring så har hon nog ändå träffat någon. Men hon vill såklart inte prata om det än för hon är väl inte säker på vad hon själv vill 

Ja, försök fokusera på dig själv nu. Om du står på egna ben och inte springer efter henne så tror jag dessutom att chansen är större att du kan vinna tillbaka henne , om det är det du vill. Kommer själv ihåg när jag hade en kille i 5 år i tomåren .   Jag var så på honom att jag dumpade det. nu i efterhand gör det ingenting. Men just då gick ju hela världen sönder, kan jag lugnt säga. Han var ju min första kärlek liksom. Det tog extra hårt på en. Den personen är ju speciell för en.

Ja så säger man alltid 

Det brukar vara så.