• Anotherone

    Sambo säger att hon inte känner något längre.

    Jag förstår att du tycker och känner så.
    Men man är två i en relation och det är inte olagligt eller på något vis fel att göra slut med någon.
    Du skriver att det är konstigt att bara tappa det "sådär".
    Processen i henne har nog haft en annan tidslinje, oftast är det ju så.

    Det kan ha att göra med det som du själv är inne på, att ni varit tillsammans genom alla ungdomsår. Det sker ju massor av utveckling där och ibland är det tyvärr så att man inte kan fortsätta parallellt utan att det drar åt olika håll.
    Hon har börjat studera om jag förstår saken rätt och därigenom fått än fler att jämföra med. 

    Jag och min man blev ihop i tonåren och har gjort samma resa. Vi separerade ett tag när vårt första barn var knappt ett år, sen löste det sig och vi blev ihop igen. Men ska ni ta ett brejk så är det väl bättre att det sker nu i så fall, innan ni bildat familj. 

    Sen vet man aldrig vad som händer. Man får vara pragmatisk och ta det som det kommer. Ja man har mycket historia tillsammans men det kan inte vara det som gör att man fortsätter att vara ihop, man har ändå bara ett liv.

  • Anotherone
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-11-12 16:31:26 följande:

    Det har du helt rätt i. Jag skuldsätter inte henne för det och förstår att man är två i en relation. Hon är väldigt osäker som egen person och har svårt att hantera känslor ibland. Därför är jag försiktig. för jag vill ju att vi båda ska må bra och kanske är det då inte hållbart att vi är tillsammans nu. Hon säger att hon är rädd för att förlora våran gemensamma kompiskrets och ville att jag ska lova att det inte försvinner Om vi väljer att gå isär. Jag är inte säker på att det är något jag kan lova, kanske att det kan bli bättre med tiden men i början kan jag nog inte lova att vi kan umgås på det sättet. Det är nog som du säger bäst att vi tar itu med det innan det blir för allvarligt. hur mycket det än gör ont. 


    senast idag så skrattade vi mycket och skojade som vi brukar göra. vi ger varandra kramar och pussar på pannan. jag vet inte längre. det får nog lugna sig lite nu så att vi båda är klara insinnet vad vi vill göra. Kanske möts vi igen och blir kära På nytt. Det vet man ju aldrig. 


    Det gällande er kompiskrets kan du förstås inte lova. De relationer ni har som är starka och som ni båda vill behålla lär ni ju behålla om det faller sig så. En del vänner kan ju vara svåra och lite känsliga att behålla om man ofta träffats som par till exempel. Där kan det bli paus några år, sen kan man ibland kunna träffas med nya partners... time will tell. 
  • Anotherone

    Det är bra att du inte tar in så mycket av släkt och vänner och deras åsikter, det är så lätt att bli medgörlig eller alldeles för färgad.
    Det uppskattade jag något enormt under den tid som vi var separerade, INGEN hade något input kring själva "sakfrågan". Tyckte ditt eller datt.
    Utan alla var väldigt objektiva, självklart väldigt mån om hur man mådde men sa aldrig något elakt eller så om den andra personen. Utan mer omsorg. Inte pekpinnar.

    Vi hade ett litet barn då också och att lösa logistiken kring barnet på ett vettigt sätt fick vi väldigt mycket hjälp med vilket var guld värt.  Utan pekpinnar, bara så - vad behöver ni, kan vi hjälpa. 

Svar på tråden Sambo säger att hon inte känner något längre.