Sambo säger att hon inte känner något längre.

Det frågade jag henne med en väldigt lugn ton, för jag sa att jag tycker det är lika bra att vi är helt ärliga och öppna med varandra. Jag frågade om det är så att hon fattat tycke / fått känslor för någon annan, men hon var snabb och sa nej till det direkt. Så det litar jag ändå på. Men det som är så svårt med henne är att hon har svårt att få grepp om vad hon känner. Hon kunde inte riktigt säga vad det är som hon ser hos andra par hon träffat. Det är Ju också väldigt lätt att visa en bild av sin relation för andra, men helt annorlunda när man väl är själva. jag tror vi behöver tid att riktigt fundera, och då behöver nog jag också fundera på vad jag behöver och vad jag vill. För jag har alltid tagit andra först över mina egna behov. jag tror det är rädslan över att bli lämnad och inte ha något kvar. jag har hela livet kämpat med att folk lämnar mig. Vänner, bekanta genom jobb och så vidare. Jag får nog ta en ordentlig funderare över vad Jag faktiskt vill och vad som är bäst. För jag känner att jag snart bryter ihop mentalt av detta.

Det har du helt rätt i. Jag skuldsätter inte henne för det och förstår att man är två i en relation. Hon är väldigt osäker som egen person och har svårt att hantera känslor ibland. Därför är jag försiktig. för jag vill ju att vi båda ska må bra och kanske är det då inte hållbart att vi är tillsammans nu. Hon säger att hon är rädd för att förlora våran gemensamma kompiskrets och ville att jag ska lova att det inte försvinner Om vi väljer att gå isär. Jag är inte säker på att det är något jag kan lova, kanske att det kan bli bättre med tiden men i början kan jag nog inte lova att vi kan umgås på det sättet. Det är nog som du säger bäst att vi tar itu med det innan det blir för allvarligt. hur mycket det än gör ont. 

senast idag så skrattade vi mycket och skojade som vi brukar göra. vi ger varandra kramar och pussar på pannan. jag vet inte längre. det får nog lugna sig lite nu så att vi båda är klara insinnet vad vi vill göra. Kanske möts vi igen och blir kära På nytt. Det vet man ju aldrig. 

Ja, det är mycket olika bra åsikter och tankar här.
Jag är inte så säker längre på vad jag vill.
Jag tror att efter denna veckan, då är det dags att börja sätta punkt på det. Att komma vidare. För just nu är det så mycket förvirring, så mycket ångest och så mycket tankar som flyger. Det är inte nyttigt. 

Det slår mig att hon länge sagt att hon inte vet vem hon är. Att hon inte kan beskriva sig själv. Hon har alltid förlitat sig på andra för den delen. Jag tror nog hon måste hitta sig själv i första hand. Att jag kanske måste acceptera och släppa henne. Sedan vad hon väljer att göra om vi gör slut på förhållandet, det är upp till henne. Jag orkar inte känna mig som en börda längre. 

Hon är mitt livs kärlek och jag kommer aldrig ha det jag hade med henne med någon annan. Och jag säger det inte bara, utan det är så. Kanske är väldigt dramatisk i känslornas stund. 

Tack för era tankar och åsikter. Det är bra för mig att kunna höra vad andra utanför min egen familj och vänkrets säger. 

Ja så är det ju. Man får försöka att vara oberoende av vad ens familj osv säger då de oftast kan ta sitt egna parti och komma med åsikter som faktiskt inte hjälper eller underlättar något över huvudtaget. 

min sambo har ju tyvärr alltid varit lätt påverkad av vad andra tycker och tänker och där tror jag det kan påverka henne vad hennes föräldrar säger. Men jag litar på att det hon känner är bäst är det hon själv kommit fram till. 

jag börjar landa mer och mer i tanken att det kan vara så att vi snart får flytta isär. Jag tror det tar lite tid att hamna i den fasen, att vara okej med att nu är det såhär och det finns inte mycket jag kan göra för att påverka det.