Sista barnet

Anonym (Jag) · 2025-11-13T22:49:28+01:00

Fick mitt fjärde barn (andra gemensamma med sambon) för 9 månader sen. Vi är båda ganska säkra på att det är sista barnet. Han är nöjd med två och jag har ju som sagt fyra. Äldsta är vuxen och nyligen utflyttad så har ?bara? tre hemma men det räcker och blir över , har inte mycket tid för mig själv direkt :) Var lite osäker förut men har tänkt på det nu och kommit fram till att jag måste räcka till för de barnen jag har, jag kan inte börja om med en bebis igen så det blir inga mer barn. Dessutom var det här mitt tredje snitt och det var inte helt utan komplikationer, livmodern sprack upp lite och livmoderväggen är tunn. Jag får tydligen bli gravid igen (om jag väntar mer än ett år) men det känns dumt att riskera något. Men det jag undrar är hur man kommer över att det känns sorgligt att det är sista gången. Jag kommer aldrig mer vara gravid , aldrig mer amma efter att jag har slutat (har ammat de andra mellan 1-3 år så det dröjer nog iförsej). För mitt i allt det jobbiga med att vara låst och aldrig få egentid så älskar jag det verkligen , det finns inget mysigare än att ligga i sängen med min lilla bebis nära som somnar vid bröstet. Ni som har varit i liknande situation, har ni några tips på hur man hanterar de här känslorna? Hur man liksom får hjärtat att vara med på det som hjärnan redan vet är rätt. Förstår att det kan låta som ?lyxproblem? för det är inte alla som får barn alls.. mina barn har inte heller varit självklara , jag har fått missfall också och graviditeterna och förlossningarna har verkligen inte varit utan komplikationer. Så jag är extremt tacksam för att jag har de barnen jag har. Men undrade som sagt hur ni andra har hanterat känslorna när ni har landat i att det inte blir fler barn (oavsett anledning till att det inte blir fler och oavsett hur många ni har)

Anonym (Jag) skrev 2025-11-14 10:30:34 följande:

Det handlar ju inte om att det inte blev som jag ville eller hoppades. Det här ÄR ju vad jag vill :) Jag vill inte ha fler barn och har aldrig velat ha eller hoppats på fler än fyra barn. Att jag ens fick så många var nog nästan mer än jag hade tänkt egentligen , jag träffade ju min sambo som inte hade barn sen innan när jag redan hade två. Att inte försöka skaffa fler är ju ett val jag (och min sambo såklart) gör, inget som bara har blivit :)

Det är ju bara det att det känns lite sorgligt ändå att veta säkert att det här är sista gången , även om jag vet att det blir bäst så och att jag inte skulle orka en gång till.

Det är inte farligt att sörja. Ditt liv fungerar fastän du känner sorg för att det inte blir fler barn. Du sätter inte ditt liv på sparlåga, du kan ha din känsla av sorg samtidigt som du fortsätter känna glädje för det du har. Finns ingen anledning att göra något för att känslan ska försvinna, det gör den så småningom.

Sista barnet

INNEHÅLL