Hon hatar min son

Dyslexi utredning görs inte på så små barn, kan vara olika från kommun till kommun men det är den info jag fått när jag frågat om min dotter. Här görs den runt 15-16 år om misstanke finns, vilket jag tycker är sent. 
Om jag har tolkat ts rätt så finns kontakt med soc redan, men verkar mest vara utifrån mammans missbruk. 

Ts, din son behöver hjälp. Han måste ha tydliga rutiner varje dag, både hemma och i skolan, för att kunna fungera. Vill du inte att han ska ha kompisar? Kunna delta på aktiviteter? Bli bjuden på kalas? Det kommer aldrig hända så länge ditt barn är sjövild, ingen vågar vara nära honom. Han beter sig såhär för att han saknar rutiner, han saknar en vuxen som sätter gränser och han mår fruktansvärt dåligt. Hans beteende är ett tecken på det och det är ditt jobb som förälder att visa honom rätt väg i livet. Han kommer att bli värre om han inte får hjälp nu. Du kommer inte kunna hantera hans styrka när han kommer upp i tonåren och fortsätter att slåss. 

Det är ingen nackdel att få en diagnos, i skolan är det en fördel då han kan få rätt hjälp och ännu mera tydlighet och framförhållning, vilket barn med diagnoser behöver. 

Inte där jag bor, jag har haft kontakt med både skola och logopeden angående min dotter då det finns både ärftlighet och diagnos i hennes fall. Men kan vara olika från kommun till kommun.

Min son hade troligtvis inte klarat skolan utan sin medicin. Sen hade han tydliga rutiner hemma och med skolan. Det var en period i lågstadiet han var utåtagerande och klasskompisarna var rädda för honom, men med mycket stöttning och samarbete mellan mig och skolan så löstes det fort. Han gav sig aldrig på klasskompisar utan han slog eller kastade möbler där ingen annan befann sig, mer än på höll och såg/hörde. Idag är han vuxen, jobbat sen studenten, flyttade hemifrån knappt 6 månader efter studenten och klarat sig utan medicin sen slutet av högstadiet. 
Min minsta är 11 och har också adhd, men även lindrig intellektuell funktionsnedsättning, men hon har aldrig haft medicin. Vi har haft verktyg sen hennes äldre syskon och arbetar med tydlighet, framförhållning och samarbete mee skolan. Hon kommer alltid vara i behov av extra stöttning, främst pga sin if-diagnos. 
Min minsta har ett äldre syskon på pappans sida som även det har adhd. Skillnaden är att där har aldrig rutiner funnits, medicin hae getts,.men när h*n har fått göra vad h*n velat så har det gått käpprätt åt skogen med allt. Ingen utbildning, inget jobb osv. Hamnade i drogmissbruk som 14/15 åring. Föräldrarna bollade barnet mellan sig, placeringar i familjehem, både frivilligt och LVU. 

Medicin är bra, men inte alltid nödvändig. Med rätt förutsättningar kan medicin vara en hjälp, men finns inga rutiner eller stöttning i övrigt så hjälper inte medicin alls skulle jag vilja säga, med den erfarenhet jag har. Men du som förälder måste ju förstå att ditt barn behöver mycket mer hjälp än vad han får idag, framförallt hemma av dig.

Ham mår allt annat än bra! Han behöver akut hjälp av bup NU! DU förstör för ditt barn, DU förstör er realtion, DU förstör genom att inte sätta gränser och ge konsekvenser för hans beteende. 

Det är inte kidnappning, det är att skydda ett barn från en våldsam och potentiell farlig miljö. Det är varje förälders ansvar att skydda sina barn från våldsamma miljöer så helt rätt agerat.