Jag är så trött på snålheten!

Med åren har min man, barnens pappa, blivit allt snålare. Han anklagar mig regelbundet för att bara vilja köpa nytt och kommer med den ena hemsnickrade lösningen efter den andra.

Den här gången vägrar han köpa nya skridskor till ena barnet. De som finns är nästan tre centimeter för stora, men det tänkte maken lösa genom att trycka in fetvadd i tårna, tillsammans med tjocka sulor och två par sockor. Det går bra, menar han. Ett par begagnade skridskor i rätt storlek kostar en hundring ungefär. Vi har absolut råd. Vi har råd att köpa nya dyra skridskor varje år om vi vill. Ändå ska han dividera kring varje kostnad. Till saken hör också att vi sålt de urvuxna för samma pris som ett par begagnade kostar, så det går plus minus noll.

Han får de här låsningarna ibland kring saker, som jag tycker är viktiga. Jag tycker att det är viktigt att barnen har sköna skridskor i rätt storlek, för annars är det inte kul att åka. Kring saker min man tycker är viktigt, kan han spendera pengar. 600 spänn på en flaska vin en fredag? Inga problem. Ett par strumpor för 200 spänn paret? Lugnt, de är ju sköna. 

Jag kan så klart köpa skridskor bakom ryggen på honom, men då blir det sura miner och bråk. Istället går det nästan alltid till så att han provar sina lösningar, det fungerar inte, i det här fallet kommer barnen att gnälla och så får jag köpa passande.

hur når man fram?