Måste man hitta en autist för att få en monogam partner?

Tja, bland alla andra män och människor naturligtvis. Jag känner hur många som helst. De är dock upptagna. Det enda du kan göra är att på olika vis fundera över vad det är gemensamt mellan de relationer du har haft. Dras du till en viss typ av män? Har du ingått i en relation med dem innan du haft klart för dig att ni båda är överens om att ni är exklusiva? Det låter som att du har haft en del otur absolut, vilket såklart är jättetråkigt....men det är inte supersannolikt att det BARA handlar om otur. Antagligen finns det mönster du kan upptäcka kopplade till hur du attraheras av och hur du väljer partner som då gör att risken för dig att råka ut för det ökar.

Nej självklart inte. Personer som tillhör den gruppen ska bara ta skit och skit och skit och skit och alla andra miljoner fördomar som sprutar här inne och kategoriska beskrivningar om hur de är som personer och aldrig någonsin ledsna på det. Intressant perspektiv att den som blir sparkad på alltid ska vara den toleranta.

TS tar sig ju friheten att uttrycka sig oerhört dumt om en hel grupp människor bara för att hon haft oflyt med partnerval. Att man till slut tappar det och biter ifrån är inte ett dugg konstigt.

Två sorters autister???

Jag skäms banne mig att ens varit inblandad och skriva i den här tråden med tanke på dumheterna som bara haglar....och precis när jag tänker att det inte går att sjunka lägre så är det någon som gör det 🤦?♂️

Känner mig hyfsat trygg i att jag inte behöver läsa mer litteratur för att veta att personer med diagnosen autism är precis lika mycket människor med tillhörande individuell variation. Jag rekommenderar inlägg 65 i den här tråden.

Finns det bara två sorter av dig också?....vad du nu än kan sägas tillhöra för en kategori.

Det har jag inte sagt att du gjort heller. Jag vänder mig mot att du förenklar dem till att bara finnas två sorters autister. Det är precis lika stor variation inom den gruppen som har fått diagnosen autism som det finns bland människor både med och utan andra diagnoser. Det de har gemensamt är att du uppfyller diagnoskriterierna men redan där kan det skilja sig åt eftersom det inte måste vara exakt samma symtom

Att bara gå på andras åsikter om saken är iallafall inte att rekommendera. Det stämmer som Tyra säger. Har du fått diagnosen så är det 100% ett handikapp. Det betyder inte att man aldrig fungerar i något sammanhang. Det betyder bara att man ha så pass stora och varaktiga symtom och problemyttringar att det utgör en funktionsnedsättning på ett sätt som får konsekvenser i vardagen och det yttrar sig i minst två olika sammanhang. Det är liksom definitionen och kravet för att få en diagnos. En person kan ha autistiska drag, men om det är i för liten omfattning och inte leder till nedsatt vardagligt fungerande så ställer man inte diagnosen.

Det är spännande det där perspektivet med att i andras ögon skylla på sin diagnos. Det gäller ju bara för de funktionsnedsättningarna som inte syns....vilket måste innebära att en del personer helt enkelt inte tror på att personen har dem.

Jag har hittills aldrig hört någon ifrågasätta en rullstolsburen person och anklaga dem för att bara skylla på sitt rörelsehinder för att de inte ställer sig upp.

Är det längesedan du stannade hemma från jobb på grund av att du var sjuk och minns du hur länge du var hemma?