Tilles tråd

Frågorna är så många trots att vi fått svar på en hel del genom att läsa inläggen här. En fråga jag har är varför forskas det inte så mycket i denna sjukdom i Sverige ?? Jag läste ett inlägg från dig att ni fått kontakt med andra föräldrar så det är ju långt ifrån en sjukdom som är okänd (trots att den var det för många av oss innan ni berättade). Vi tänder vårt ljus ikväll igen för Tille och jag vet att han får det bra därborta bortom molnen. Han blir en särna (stjärna) säger vår 3-åring och kan leka med Sassa (vår perser som dog i julas) och mobo (morbror) tittar på dom..

Många varma kramar till er.

Tankarna är hos er hela tiden det har jag skrivit förut men det är så det är. Lille Tille och hela familjen har greppat oss med ett järngrepp och vi kan inte riktigt släppa det. Vad vi än har gjort idag krattat bort höstens bortglömd löv, hoppat i vattnet mm så har ni hela tiden kommit tillbaka till oss i tankarna och i samtalen. Allt känns så nära fast ni är så långt borta och vi känner er egentligen inte alls. Tille har verkligen gjort mycket i sitt lilla liv många liksom vi är så rörda och fundersamma över hur livet ter sig. Tårar har fällts i miljoner pga sorg och förargelse för det är lätt att bli arg och rent ut sagt förb. mitt ialltihop. Det är självfallet att ingen vill se sitt barn dö men vi kan förstå hur ni känner att nu lille vännen är det dags du kan somna nu det är ingen fara att släppa taget.

Vi har Tille och er andra med oss idag, imorgon och för alltid i våra hjärtan

Många många kramar

John Blund har inatt spelat oss ett spratt kl. 03,43 lös månen så klar och lockande att se på. Vi önskar att ni fått en lugn natt så att ni fått ännu lite kraft att gå igenom ännu en dag med alla det känslor och alla tankar som snurrar. Jag tänker på det du skrev om hur det blir efter Tille och hur Dea och Liam kommer ta att han inte finns mer det är tyvärr inte någon som kan ge svaret men ett vet jag att man får ta timme för timme dag för dag.
Kramar till er denna söndagsmorgon (solen är t o m framme och värmer oss lite)

Tittar till er igen, ser att det inte har varit någe vidare inatt. Att livet kan vara så kraftfullt att det inte vill släppa det är rätt så ofattbart. Vi är så många som fortfarande önskar att det kunde vända det är ju så med oss människor att trots vi många gånger vet utgången så finns hoppet där till slutet. Vad skönt att ni har föräldrar som är runt er och fixar sånt som inte känns så viktigt t ex mat. Snusa på varandra!

Ni är i våra tankar hela tiden.

Kramar från Nyköping

Therese!
Du kanske har svarat på det förut men när du har lust, tid och ork kan du väl informera oss om vart vi kan köpa era pins.

Kram

mamma jonalv

Hur når vi Tillespappanicklas - tråden?

pappa jonalv

..ja då sitter man här igen tankarna finns ingen annanstans än i Sundsvall och familjen vi alla beundrar så och sörjer med.

Jag håller så med Kickelina om att många bäckar små blir stora sjöar vi kan alla samla in pengar så det forskas i Tilles namn på denna sjukdom. Jag förstår också att man kanske inte kan ge massor men som sagt varenda krona gör nytta. Köp pins och skänk det ni kan om det så bara är 10:-..

Inget har någonsin fångat mig såhär som er berättelse om ert liv och lilla fina killen.

Tille låt solen värma din kind och ögonen vila nu.

Kramar från jonalvs mamma

Therese ännu en gång har du fått klargöra för andra om vilken sjukdom ni slåss emot och att det inte tyvärr som vi ändå alla så gärna skulle önska hjälper med olika preparat healing mm mmt. Du är helt makalös som orkar med det mitt i alltihopa förstår verkligen om din ork och styrka börjar tryta. Ta nu kväller ifrån oss och njut timme för timme så gott det går med lilla Tillen. Vi finns kvar imorgon också och hör gärna ifrån er om ni orkar och vill.

Vi tänker

... forts.

Vi tänker på er som vi gjort hela den gångna veckan. Vår lilla 3-åring sa ikväll att mamma säg inte godnatt jag ska ju bara vila en stund ....

Kram på er från den vanliga familjen

Tassar in lite försiktigt kan inte lämna detta ställe trots att jag kanske borde arbeta... men jag vet ju att det hinns med. Det är bara Tille och familjen i mitt huvud och hjärnan går för högvarv. Orden finns inte längre kvar utan det är ett töcken av tankar och föundringar och som många har skrivit så har ni verkligen lärt oss mycket den gångna veckan. Jag pratade med en kär vän förut och hon följer också Tille och har en del klokt att säga till mig när jag famlar iväg i ilskan och förtvivlan att inte kunna göra något: -hon sa att ni Therese och Nicklas har givit allt det som ett barn behöver och det är kärlek och värme det kan de små liven (ja naturligtvis vuxna också) leva av och på länge. I sorgens stund får man tänka tanken att det är det kämpekillen Tille gör insuper er tills dess att det är dags att gå vidare förstå vad han är fylld av er när det är dags som ger så mycket kärlek så vi andra även känner av den.

Ni är med mig och min familj hela tiden

Kramar från mamma jonalv