Ni var så fin på TV i morse, vi satt hela familjen och tittade på er.
Så bruna och frächa. Nicklas med nyklippt hår och härligt blå skjorta och Therese med sitt glansiga mörkröd/brun/lila hår i fin svans, och sina söta fjärilsörhängen. Ni är så vackra så vackra både innuti och utanpå. Där satt ni så starka, så starka och berättade för alla människor om Tills och er kamp. Ni är otroliga människor.
Men jag måste erkänna att jag fick en klump i halsen och kämpade hårt för att hålla tårarna tillbaka. Jag vill så gärna tänka på Tille med glädje men ibland brister det och då blir jag så ledsen så ledsen...för hans skull, för er skull, för alla barn med Eb, för alla barn som far illa, för alla barn som behöver lida...Tillslut blir det bara för mycket och då måste jag tänka på allt fint och bra... Ibland bläddrar jag lite i Tilles bok och då känns det lite bättre...
Vi "syns" i kväll i tv´n... Många varma, långa, stärkande, mysiga kramar till alla som vill. Men speciellt till familjen Vesterlund/Svensson med Tille i spetsen. /Elin