TS:
Jag förstår att det är irriterande när folk är sura...
Jag råkar ofta ut för att folk inte reser sig, trots att min mage skulle behöva en egen buss snart , men jag har inte tid att se sur ut emot andra eftersom jag har fullt upp med att underhålla min dotter i vagnen samt att försöka hålla balansen när bussen kränger.
Men jag kan lova dig, den dagen du är gravid och någon på bussen tittar på din mage, ler och säger "du behöver nog den här platsen bättre än mig", så blir man så tacksam så man vet inte HUR mycket man vill tacka personen.
Dessutom blir iaf jag så glad, för att någon sett på mig och verkligen BRYTT sig om _mig_ och mitt tillstånd (skulle vara samma känsla om jag haft gipsat ben eller något annat fysiskt problem). Kanske låter larvigt att man kan bli så glad över en sådan sak, men för mig är det en fantastisk känsla att känna att någon jag inte känner bryr sig om mig.
Tyvärr är det väl svårare att få några omtankar i den vägen om man har en osynlig smärta som gör att man inte kan stå... Men det är ju ofta så att folk vill ha nån typ av bevis att man "förtjänat" platsen. De flesta reser sig ju inte för någon som ser ut att vara i samma kondition som de själva...