Motivera VARFÖR jag borde ge min plats i bussen åt nån gravid?

Jag har inte sett att du frågat om mitt knä..

Mitt ena ben är aningen längre än det andra. Inte så att det märks speciellt väl utanpå om man inte noggrant inspekterar min kropp när jag är utan långbyxor. Men det har lett till att ena knät varit mer belastat och sen en dag för ett antal år sedan var det nåt där i knät som fick nog, och jag kunde inte gå på en vecka för jag hade sån ilande smärta att jag bara låg och grät. Jag har ofta infektioner i knät som kan komma närsomhelst. Jag kan gå friskt på stan och sen kan knät plötsligt ge vika så jag inte kan stå eller gå på det benet utan att det gör otroligt ont.

Periodvis kan jag träna och hålla på helt som vanligt, och sen plötsligt kan jag ha en lång tid av smärta.

Sen hoppas jag att ingen här antyder att mina föräldrar skulle ha uppfostrat mig dåligt. Jag fick alltid höra att man gnast ska tiga upp för gamla eller handikappade, och jag tolkade då aldrig det som att gravida hör till handikappade. Jag har två yngre syskon så jag minns många gånger då jag åkte buss med mamma när hon var gravid eller hade barnvagn med sig men jag kan aldrig minnas att hon beklagat sif över att folk inte steg upp för henne, utan hon stod glatt ifall det inte fanns platser. Om hon satt ner brukade hon stiga upp för gamla personer om det inte fanns platser.

Därav kanske min inställning till att gamla behöver platsen mer än gravida.

Okänd gäst, då när jag inte kunde stå eller gå stannade jag hemma. När jag klarade av att gå ut gick jag inte fram och stirrade argt på folk som satt. Fanns det platser så satt det, fanns det inte så stod jag med tyngden på friska benet och höll i mig.

Junija, förtjänar jag arga blickar när jag sitter i bussen helt glad...?

Junija som jag förklarade tidigare så märker man nog om man får en hatisk blick, och det inte är bara grimaser av smärta..

Heli, jag startade denna tråden under "allmäna diskussioner" INTE "gravid".

Tror du jag vill provocera så får du väl tro vad du vill, jag startade tråden för att jag på torsdag hade gått genom regnet i 20 minuter, och tillslut hittade en buss hem till mig men möttes av mordiska blickar för att jag satt.

Skulle lägga tråden under rubriken Irriterande, men den hamnade fel.

Junija, om barnen hoppar i sittplatserna där och glatt springer av och på bussen så har de ju knappast fysiska besvär som gör att de måste sitta på handikappplatserna, eller? Jag menar kan man springa så som de gör, och med våld tränga sig framför alla andra som står i kön, så har man kanske inga fysiska problem.

De flesta skolbarn slutar ungefär 13-14-tiden där jag bor, och har varit med om det många gånger.

Junija, sitter jag ner så behöver jag oftast inte belasta knät eller hur? SMärtan kommer såfort jag står eller går, istället.

Och så kan jag säga att jag aldrig suttit på en handikappplats.
Förutom en gång då min skolklass hade hyrt in en vanlig buss för att ta oss till simhallen, och de enda passagerarna på bussen var 20st fullt friska barn, och inga andra passagerare togs på bussen.

Nu ska jag ut i vårsolen.

Anna81 och JessicaB, trevligt att inte ALLA här har fått för sig att jag är en gravid-hatande egoistisk jävel

Hej CamoMillan!

Sen är det vissa som säger att det är värre att vara gravid än att ha skadat knä. Jag kan ju bara säga att precis som det säkert finns olika grader av smärta man känner som gravid, så finns det olika grader av smärta man kan ha i knä eller nån annan kroppsdel.

Och, för drygt 10 år sedan föll min gammelfarfar, bröt lårbenshalsen och var död några dagar senare. Han var inte ens i en buss i rörelse utan på en vanlig gåväg. En orsak till att jag trots mitt onda knä stiger upp för gamla.

Och visst, gamlingar är ofta otacksamma och säger inte ens tack när man stiger upp, utan muttrar bara surt, så det känns inte alltid så kul att stiga upp för dem heller, men jag anser att det är min plikt.