Hjälp min man väntar barn med en annan

Tänk om han hade smittat dig med HIV/Aids. Hade du förlåtit då ochså?? Det är ju inte heller meningen men kan bli följden av samma lilla "felande".
Han har ju i alla fall varit med en annan utan skydd. Nu blev det ett barn vilket är ett ganska starkt bevis på att skydd inte användes. Men tänk om det inte bara resulterade i ett barn?

Cathie 80: Bra skrivet!

Det är så lätt för alla att sitta här och döma. Det är först när man varit med om situationen själv som man vet hur man kommer att reagera. Innan hade jag själv den uppfattningen att otrohet inte gick att förlåta, men jag har oxå insett att livet inte alltid är svart eller vitt. Om jag bättre hade lyssnat på min man och tagit alla "varningssignaler" på att vårt förhållande var på väg rakt ner i papperskorgen på allvar hade det här aldrig hänt. Och tro nu inte att jag ursäktar honom! Han borde ha vetat bättre.

Anonym 26: Hur kan det vara ditt fel att du inte såg varningssignalerna? Kan han inte prata och kläcka ur sig om han nu tycker att allt i förhållandet är dåligt och på väg i papperskorgen?? Förstår ni inte att dom gärna lägger över skulden på någon annan? Er till exempel! Och kvinnor är så snabba på att lägga skulden på sig själv!
Om jag gick ut och låg med en annan man än min man, utan skydd och blev gravid. Jag har väldigt svårt att tro att han skulle beskylla sig själv för att inte ha sett varningssignalerna. Och tänka att det var nog mitt fel att hon k..a med en annan.! Aldrig!
Men kvinnor har något inbyggt i sig att alltid ta skulden för allt. Men inte jag, jag "kräver" att varje person tar hand om sitt eget liv och handlingar. Och att alla använder sina hjärnor och inte skyller ifrån sig på det ena eller det andra. Använd sunt förnuft!

Ledsen att jag "lånat" tråden lite!!:)

Anonym (sorry):

Han försökte prata med mig. Vi hade många och långa bråk om det!Det var bara jag som var för envis eller dum för att förstå att det var på allvar. Han hade under säkert ett års tid tjatat på mig om att vi skulle gå till familjerådgivningen och försöka lösa våra problem. Jag sade blankt nej till det! Ville inte lämna ut mig själv eller vårt förhållande till någon annan. Såg det som ett nederlag! Och han har inte lagt över skulden på mig, men jag kan se att jag oxå har ansvar för att vårt förhållande ska fungera. Jag tog inte min del av ansvaret och han tog definitivt inte sin del!

Men som sagt, det här är historia nu. Vi har gått vidare och jag har förlåtit honom. Och självklart skulle jag inte acceptera att det hände en gång till.

Kämpa på, följ ditt hjärtas röst så kommer du rätt. Det är en olycklig situation men vi är inte mer än människor och vi har alla fel och brister. Man gör misstag ibland och det är bara att acceptera och hantera det på bästa sätt.

Lycka till!!

Usch så jobbigt!

Har inga tips att ge men hoppas att det löser sig. Det är lätt att säga att man ska lämna honom men det är ju ett barn inblandat. Han verkade ju vara ångerfylld i alla fall. Då kanske det kan vara förlåtligt? han verkar ju inte vilja ha henne - han vill ju ha barn med dig och inte henne. Han klantade sig och verkar inse sin dumhet.

Lycka till hur du än gör.

Jag sklle oroa mig minst av allt för det kommande barnet.
Han har haft oskyddat sex med en annan kvinna och det innebär att han kan ha dragit på sig nån könssjukdom så om jag var du skulle jag skicka honom till läkaren för att testa sig.

LÄmna honom ett sådant svin han e ...

starkt av dig att förlåta, jag hade kickat han så långt jag kunnde.

Anonym 26,

Vi tycks ha en del gemensamt. Barnet är inte fött ännu. Jag/ Vi hoppas fortfarande på "mirakel". Min man vill inte ha barnet utan vill att hon ska göra abort. Han vill inte ha någon kontakt med barnet eller mamman. Om han ändrar sig i framtiden får tiden utvisa. Innan det här hände kunde jag inte förstå hur man kunde välja bort sitt barn men nu förstår jag det också.

Jag känner mig fortfarande otroligt ledsen men försöker tänka positivt. Livet kommer att gå vidare och vi har varandra och ska fortsätta vara en familj.

Catchie80,

"Beslutet att söka "tröst" hos en annan var din mans. Beslutet att skaffa barn var hennes. Klandra din man för rätt saker."

Bra formulerat, det hjälper att se saker ur olika synvinklar. Själva otroheten tycker inte jag heller är så stor grej, det kan jag leva med men resultatet i det här fallet kommer att påverka vår familj hela livet.
Det känns tungt att veta.

Det är väl valfritt om man vill skriva på faderskapspapprena?

Ett alternativ är ju att helt enkelt låta bli, Kvinnan här har all rätt att välja om hon ska behålla barnet, jag anser att din man har samma rätt att bekräfta barnet eller inte genom faderskapspapprena.

Ett barn som man inte är med och inte har en uppväxt med har man väl inga känslomässiga band med?

Nja, min man kommer inte att skriva på något innan det gjorts en faderskapsutredning med DNA-test. Om kvinnan uppger honom som far eller möjlig far blir han tvungen att medverka i en sådan utredning.

Jag tycker att man borde tänka sig för innan man gör någon gravid om man inte tänker träffa barnet sen. ALLA barn har rätt till en pappa. Barnet har ju inte gjort något fel fast han och mamman har det.

Hej, vet hur det känns, nästan. När jag träffade min nuvarande sambo så hade han och hans bars mor varit ifrån varandra ett bra tag. Men strax innan jag och han träffades så hade dem hamnat i säng en kväll... vilket naturligtvis resulterade i graviditet... Detta fick vi veta ca 1 månad in i vårt förhållande.. Kändes som världen vändes upp och ner. Gick inte en dag utan att man tänkte på hur det skulle sluta. Även om min sambo inte var otrogen, så kändes det nästan så. Barnet hade ju "kommit till" efter att vi träffats, iaf i vetskap. Lider verkligen med dig och hoppas verkligen att hon tar sitt förnuft till fånga och gör abort. Varför starta ett barns värld med skillda föräldrar, vill man inte barnets bästa.
Massor av stöttarkramar!

Usch! Detta måste vara något av det värsta man kan vara med om psykiskt!
Tyvärr är det ju så att han är tvungen att stå för konsekvenserna.
Tyvärr är det ju många inblandade som också alla får lida för detta misstag.
Barnet behöver sin pappa,om abort inte är något alternativ.
Så om du väljer att behålla din man,så är detta nånting du måste leva med!
Och ditt barn får ett syskon.
Jag vet inte om jag hade orkat stanna kvar faktiskt.
men det är jag det.

Hej! 
Hur blev det för er ts? Är i likande sits o mår väldigt dåligt.