Vill se era vackraste/finaste kärleksdikter=)

Den här, av Robert Bridges, är underbar!

My Delight and Thy Delight

MY delight and thy delight
Walking, like two angels white,
In the gardens of the night:

My desire and thy desire
Twining to a tongue of fire,
Leaping live, and laughing higher:

Thro' the everlasting strife
In the mystery of life.

Love, from whom the world begun,
Hath the secret of the sun.

Love can tell, and love alone,
Whence the million stars were strewn,
Why each atom knows its own,
How, in spite of woe and death,
Gay is life, and sweet is breath:

This he taught us, this we knew,
Happy in his science true,
Hand in hand as we stood
'Neath the shadows of the wood,
Heart to heart as we lay
In the dawning of the day.

Och den här! Precis så här är det att vara kär, fortfarande i hemlighet, och jätteblyg för den andre:

Die Beiden

Sie trug den Becher in der Hand,
ihr Kinn und Mund glich seinem Rand,
so leicht und sicher war ihr Gang,
kein Tropfen aus dem Becher sprang.

So leicht und fest war seine Hand:
Er ritt auf einem jungen Pferde,
und mit nachlässiger Gebärde,
erzwang er dass es zitternd stand.

Jedoch, wenn er aus ihrer Hand,
den leichten Becher nehmen sollte,
so war es beiden allzu schwer.

Denn beide bebten sie so sehr,
das keine Hand die andre fand,
und dunkler Wein am Boden rollte.

(Hugo von Hofmannsthal)

...och den här, av Ben Johnson:

Drink to me only with thine eyes,
And I will pledge with mine;
Or leave a kiss but in the cup
And I'll not look for wine.
The thirst that from the soul doth rise
Doth ask a drink divine;
But might I of Jove's nectar sup,
I would not change for thine.

I sent thee late a rosy wreath,
Not so much honouring thee
As giving it a hope that there
It could not withered be;
But thou thereon didst only breathe,
And sent'st it back to me;
Since when it grows, and smells, I swear,
Not of itself but thee!

Älskar dig tills solen slocknat,
och allt liv slutat andas,
kanske längre än så,
för minnet av vår kärlek,
finns i universums famn

Älskar dig tills universum slocknat
och alla planeter dött ut
tills stjärnorna ej brinner,
för våran kärlek
är större än något universum i världen

Oavsett var, oavsett när, älskar jag dig för evigt..

skriven av mig 15 år..:P

Ljuvliga tanke. Ljuvliga varelse.
Tårar smakandes av salt. Toner av sång.
Ingen kan förstå. Ingen kan känna.
Tomheten tystnar, tomheten dövar.
Kramar om mitt hjärta. Håller det hårt.
Kittlande kärlek, porlande vatten, kittlandes.

my firsta, my last, my everything

my firsta, my last, my everything

Att förklara kärlek går inte.
men att försöka är givet!

Ingen vind kan få oss att falla
inte heller något regn,
varken en snöstorm eller en tromb.

jag ger mig ditt hjärta,
och delar från denna stunden mitt liv med dig.
du ska veta att du är älskad.

totalt olika, eller själsfrände?
du ska veta, no matter what, så finns jag här.

Jag har aldrig älskat någon som dig,
inte heller öppnat mitt hjärta,
det jag säger är ingen lögn.

så jag ville att du skulle veta
veta att jag faktiskt älskar dig.

jag ger mig ditt hjärta
och andas utan krav....

för det är dig som jag älskar
och det är dig jag vill ha.

du måste förstå att du är lyckan i mitt liv,
utan dig är jag mycket mer än förlorad.
jag är tom, ihålig och ensam,

jag är så glad att jag har dig ska du veta,
du fyller mitt liv med glädje och lycka.

jag vill aldrig förlora dig. aldrig.

Jag älskar dig.

Den här också, rätt okänd, av Gabriel Jönsson:

Vi två

Vi levde så länge på var sitt håll,
så skilda till själ och kropp
som en liten flicka som kastar boll
och en pojke som spelar topp.

Men duvorna flög från din faders gård
i sommarluft och de skrev
i vinden med vingens skimrande bård
små ofödda kärleksbrev.

Och måsarna ropade från min kust
med hungriga målbrottsskrin.
De bar dig ett bud om min mogna lust
och den vaggande havsmelodin.

Nu har vi levat så länge ihop,
så ense till kropp och själ
att duvornas lockton och måsens rop
de klingar samman så väl.

Nattligt besök av mig

Korridorerna
underbara, vackra korridorer
mönstren i golvet

jag tar

lätta, tysta steg
nästan frånvarande

All min längtan
längtar efter att se honom
gå nedför trappan

jag tar

djupa, hårda andetag
nästan döende

Trapporna
jobbiga att gå uppför
den man möter

jag tar

tveksamma, rädda steg
tillbaka

du är inte kvar

I min bok har jag många kärleks dikter
blogg.passagen.se/pgrrr

vilka fina och vackra dikter ni har på lager:)

Dikten som Mammajessi lagt in har jag skrivit.
Eftersom mitt namn inte finns med kommer den här igen - med författarnamn!

TACK FÖR ATT DU FINNS
- av Siv Andersson

Jag är så tacksam för
att jag fått möta dig.
För att du är speciell
och värdefull för mig.

Det som gör dig unik
finns i ditt sätt att vara,
din styrka och ditt mod
och allt som du kan klara.

Den kärlek som du ger
i omtanken om andra
ger lärdom om hur vi
ska vara mot varandra.

Du är en sån person
man lätt hålla kär.
Så tack för att du finns
just sådan som du är.

Jag är naken framför dig
Har klätt av mig
Jag visar dig allt
Ger dig min kärlek
Ger dig mitt allt
Du är min, jag är din

Du är naken framför mig
Har klätt av dig
Visar mig allt
Ger mig din kärlek
Ger mig ditt allt
Jag är din, du är min

Står på perrongen
Väntar på livets tåg
Står på perrongen
Väntar på Kärlekens tåg
Står på perrongen
Vet ej om det gått
Står på perrongen
Ser på dig
Jag undrar
Väntar vi på samma tåg
Kärlekens tåg
Livets tåg
Tänk om det kan bli vårt tåg
Tänk om resan blir vår

Inser att jag väcker en gammal tråd till liv, men jag älskar kärleksdikter! Mina favoriter är av Karin Boye.

Man kan väl länka till sina egna kärleksdikter också? Även om det blir lite egotrippat, men här är min:

www.poeter.se/Las+Text

Den heter "Tjejen med brunlockigt hår".

Ojjjj! Är det solen som kommer upp eller är det du som lyser upp min värld? <3