Hjälp! Han är 22 år äldre!!!

Kul för er :)
Tror det beror mycket på hur man är som personer.
Generellt är jag skeptisk till för stor åldersskillnad.
Mycket på grund av att man är på olika platser i livet.
En åldersskillnad på runt 10 år tycker jag är mycket.
Är den yngre 18 så är den äldre 28.
En har precis tagit studenten, kanske vill resa runt, studera på universitet & utforska livet.
Den andra har redan gjort allt sådant & vill fokusera på familj &/eller karriär.
MEN om båda är på samma våglängd och vill samma så kör på!
Önskar er all lycka ♥️

För mig räcker inte att ligga på samma våglängd. Jag vill njuta av livet MED min partner. Det gäller även när vi blir pensionärer. Den äldre kan eventuellt gå i pension när han är 65 medan den yngre kan vara glad om hon går i pension vid 70 med tanke på läget och förändringarna nu. När hon är 70 och går i pension är han minst 90. 
Hur många 90 åringar är pigga och hurtiga nog att åka på en medelhavskryssning eller vandra i alperna?

Jag är 44 och min man är 47. Vi har pensionssparat och planerat att vi båda går i pension när han går i pension och då ska vi ut och resa.
Visst alla planer håller inte, livet händer. Men vi har större möjlighet för den där jordenrunt resan när vi är 65 än när man har en partner som är 90.

Jag har levt med en 16 år äldre man som jag har barn med, det fungerade bra när vi var 22 och 38, nu när jag är 45 och han 61 är skillnaden otroligt stor. Han är inte i bra fysiskt skick, har haft en hjärtinfarkt och är överviktig. Jag är i mitt livs bästa form fysiskt, tränar, ser ung ut för min ålder osv 

För att inte tala om var vi är psykiskt, han har gått i tidig pension, har alltid varit konservativ på många sätt, och åren har inte gjort det bättre.

Det är den delen jag tror många glömmer.
Ålder är inte bara en siffra, oavsett hur mycket man älskar varandra.

Precis, och det är dessutom jobbigt för vårt barn att hans pappa är i så dåligt skick när han själv bara är 19 år.

Nu kommer FL:s moraltanter att gå i taket ;)

Över vad att ålder faktiskt påverkar mer än vad man tror? Då får de göra det. Kan vara bra att få en ögonöp´pnare

Spelar det någon roll vad vi säger?

Du kommer ju vara på han som en fluga på en bajskorv oavsett vad någon säger här och det enda du vill med denna tråd är få det bekräftat av andra att det är helt ok för att döva dina tvivel och skuldkänslor, eller hur?

Verkar mer som att du går igång på en tråd från 2008

Du går efter hjärtat 

Jag själv är en man på 44 och min sambo precis fylla 25 och vi har varit ett par i 3år och vi har ett barn tillsammans som är 17månader 

Sen beror det på omgivningen, vissa rynkade näsan i början vissa brydde sig inte.
Hennes föräldrar är inte många år äldre än mig 5-7år,
Var lite skumt i början men det släppte rätt så fort när dom insåg att detta var kärlek och inte nåt rolig leksak jag hade skaffat för stunden 

Den som skrek mest var väl ex frun, men hon är lugn nu, och de kommer överens då vara gemensamma tonårsbarn bor hos mig och sambon varannan vecka.
Och mina tonåringar har tagit henne men storm, dom tycker om min nuvarande.
  

Vet de som varit i liknande sits. Ett problem är att man brukar vara i olika delar av livet. Mannen kanske är klar med barn exempelvis. Han kanske inte heller har samma syn på en relation och vill ha något friare än någon som vill bilda familj.

Sen kan man bara ha olika värderingar.