Vill inte ha 5-6 barn!!

Härligt att höra att du fixade det!!!

Jag är verkligt glad att du aldrig fick några barn med killen - det betyder att nu när du tagit dig loss är du verkligen fri! Grattis och bra gjort!

Hej igen!

Jag tänkte bara uppdatera & tacka alla som följde tråden. Det är helt sjukt att det nu är ca 6 år sedan jag först skrev här. Denna tråden hjälpte mig mycket under en tid då jag inte hade någon och var i en utsatt situation. Läget numera är som så att jag snart är klar med min utbildning och oplanerat blivit gravid. Jag och min sambo blev självklart glada och är väldigt spända på detta, vi har inte börjat kolla hus än utan tänkte göra det efter att barnet kommit. Bröllopet är planerat 2018. Min ex man har dock hört av sig till mig nu när han hittat mitt nr på något vis och han krävde det ena och det andra men jag känner att han och hans familj är långt bakom mig nu, jag vill bara blicka framåt. Så himla tacksam för allt stöd, tack igen! Kul att blicka tillbaka på en så gammal tråd och finna tröst i att allt faktiskt kan ordna sig, kunde det göra det för mig så kan det göra det för er med, många kramar!!

Roligt TS att du uppdaterar, fortsätt gärna med det :)

Ja, vad härligt att det ordnade sig

Hej igen!

Livet bara rullar på, fortsätter.

Tänkte uppdatera att vi fick en son och har köpt hus som vi håller på att renovera. Allt känns så bra.

Mitt gamla liv känns som en påhittad film, som att det aldrig hänt. Blir påmind av tråden men i vardagen exaksterar endast nuet för mig. Kanske borde skriva en bok? Vem vet.

Tills vi hörs igen, ha de fint

Skapade du ett nytt konto ? Det är inte samma nick nämligen.

Du skaffar naturligtvis bara så många, eller få barn du vill ha. Jag skaffar noll. Alldeles utmärkt.

Följer

Det var ju en himla tur att du tog dig ur det. Ditt förra äktenskap alltså. Lycka till med allt! Det där med att det förflutna kan kännas helt overkligt. Så kan det vara när man har varit med om svåra saker, eller när det "sjuka" har bivit normaliserat, och sen inte längre är det. En kompis till mig blev indragen i en slags sekt och gifte sig med en man i församlingen. Hon blev både fysiskt och psykiskt misshandlad innan hon lyckades ta sig därifrån. Men han var också underbar i början, hans familj var jättesnäll osv. Och hon var ensam och vilsen. Det där är en klassiker. Hon säger att hon accepterade mycket innan hon tog sig ur eller ens insåg hur fel det var. Hon blev hjärntvättad. Ganska ung också, som du. Nu har hon en normal man och två barn. Det är tio år sedan hon lämnade sitt gamla liv. Jag kom att tänka på henne när jag läste ditt inlägg, för hon säger att det känns overkligt, hon har också kallat det "dålig film". Ändå var det bara några år, när hon var 19-23 ungefär.

Han låter inte som någon bra man. Och det har ingenting med hans religion att göra utan med hans personlighet.

Man behöver kompromissa i en relation men om man har inte har respekt för varandra så är det en ohälsosam relation. Du beskriver hur han utpressar dig känslomässigt, frihetsberövar dig (låser in dig), hotar dig och isolerar dig. Alla mina varningsklockor ringer för fullt. Låter som en man som i slutändan misshandlar sin kvinna. Han kommer troligtvis bara bli värre och värre.

Du sitter i en dålig sits eftersom du inte verkar ha kvar din familj som stöttar dig. Du behöver hitta stöttning på annat håll. En kurator på vårdcentralen känns som en bra första början.

Kom ihåg att du bestämmer över ditt liv. Låt ingen utpressa dig eller tvinga dig till någonting.

kvinnofridslinjen.se/

www.varningstecken.n.nu/misshandlaren

Ja, jag var tvungen att göra ny mejl allting nytt när jag kom till Sverige igen. Dessutom minns jag inte mitt gamla lösenord ändå! Haft detta kontot ett tag nu, sen innan sonen föddes :)

Hej allihop!

Helt sjukt att denna tråden hängt med så länge.. jag fyller snart 27 och har haft denna tråden sen jsg var 19 år! Jag var ju ett barn då! Jag kan fortfarande inte förstå att jag varit med om allt jag skrivit om i tråden. Mitt liv nu känns så självklart, min son och min man känns så självklara. Hur var det nånsin på ett annat sätt?

Sonen ska fylla 2 år och tiden har gått så snabbt.

Borde jag berätta om mitt tidigare liv för sonen när han blr äldre? Det är långt kvar men har tänkt lite på det. Hur hade jag skyddat en dotter från kontrollerande män? Hur gör man när man lever i förtryck i ett land som Sverige till exempel där mina barn kommer växa upp?

- den som överlevde

Jag är man och filosoferar som din man.
Han säger på skämt men menar allvar, det är en snäll peak så att du ska förstå var han står men han vill inte förstöra allt med ultimatum på en gång.

Kan säga att ja, han kommer att lämna dig om du inte vill ha barn.
Och ja han kommer inte att nöja sig med ett barn.
Säger han 5-6 så får du räkna med minst tre annars hittar han någon annan som vill ha stor familj.

Och ja han vill ha EGNA barn och inte adopterade.

Man lever bara en gång och meningen med livet är att skaffa barn och leva familjelivet.

Ok läste något inlägg till, han var visst ett psykfall och du lämnade honom och hittade en ny och har ett barn.

Grattis! Kul att du hittat någon som passar dig! Det är du värd. :)

Tack för uppdatering. Roligt att det har gått så bra

Tack för allt allihop! Gott nytt år på er :) ta hand om varandra! Och stanna aldrig i en relation som inte känns bra! Det finns hjälp att få och det finns utvägar! Och livet kan bli underbart efteråt!

Gott nytt år

 

oj. Startade tråden som 19 åring. 

Sist jag skrev var innan pandemin. I år fyller jag 31 år. 
Så mycket som hänt emellan åt. Så mycket som ändras hela tiden. Jag inser ju verkligen det när jag blickar tillbaka. Från att fly från USA som 19 åring med tanken om att livet aldrig kommer kunna bli bra, till att stå där förra året på min 30 års dag och skåla med mina nära. Fick ett till barn under pandemin, det var tufft, men har nu två underbara barn. Det höll tyvärr inte mellan mig och sonens pappa men vi är på god fot. Han var den som hjälpte mig efter mitt trasiga första äktenskap med psykopaten.

Har nu träffat mitt livs kärlek som jag fick dottern med. 
oplanerat, oväntat. Men vad är livet om inte en resa? ge aldrig upp på er själva. 

-den som överlevde  

tycker  du att du som man har rätt att kräva av en kvinna att ni ska skaffa såpass många barn? Speciellt innan man ens sett hur det gått med första graviditeten Osv? 

förstöra allt med ett ultimatum? Hur menar du nu? det är ju bättre att vara ärlig från början. Hade min ex man varit det hade jag besparats mycket smärta. Hade aldrig hoppat av gymnasiet, flyttat, gift mig Osv. Sen vet man inte hur det hade blivit oavsett, men mycket var inte sagt från början.

?Hittar någon annan som vill ha stor familj??- ja absolut men jag förstår verkligen inte är det att dem som resonerar så här inte har kunskap nog eller endast är egoister? Vill man ha barn för sakens skull eller vad är anledningen till att bestämma att man ska ha x antal barn i förväg? Kan tex du försörja såpass många barn och kan du ta hand om dem rent emotionellt också eller hamnar allt det på din fru? Och vad har din fru för möjligheter i livet? Jag förväntades vara hemma med dessa eventuella barn men jag ville inte endast vara hemma.  Dina barn ska väl förhoppningsvis vilja umgås med dig som vuxna också och inte bara som barn när dem är tvungna 

Du får absolut tycka att det är  meningen med livet men andra kan tycka olika där! Finns inget absolut svar på det sättet (vad vi vet).