• ELHU
    Äldre 27 Dec 19:38
    9795 visningar
    9 svar
    9
    9795

    Anmält sonens skola o rektorn ljuger i redovisningarna!!! Vad göra?

    Som rubriken lyder... Vi har anmält skolan pga kränkande handlinga mot vår 7-årige son (då 6 år men pågår fortf.)

    Vi har nu fått tillbaka papper från skolinspektionen där vi får läsa skolans redovisning om olika händelser, där ser vi tydlig att Rektorn ljuger!!!   För att hålla sitt arsle fritt!
    Hon redogör inte alls som händelsen verkligen gick till, hon har vänt på det till sin fördel hur de agerade vid tillfället.

    Om jag inte skriver under detta så görs beslut på det som Skolinspektionen har... jag vill ju inte skriva under hennes lögner! Men samtidigt vill jag ha med dessa händelser för de är så kränkande..

    Hur göra?      

  • Svar på tråden Anmält sonens skola o rektorn ljuger i redovisningarna!!! Vad göra?
  • Äldre 27 Dec 19:41
    #1

    Det måste väl finnas nån du kan ringa o tala om att det som står inte är sant?

  • ELHU
    Äldre 27 Dec 23:01
    #2

    Ja det finns de.. Ska ringa imorrn. Men i brevet stod det att de inte ville ha några synpunkter bara underskrift om att jag mottagit papprena.
    De hör av sig isf om de behöver veta mer för kommande beslut.

  • Äldre 27 Dec 23:13
    #3

    Det skulle jag strunta i! Det handlar ju inte om åsikter utan om felaktig fakta!

  • Äldre 8 Jan 13:09
    #4

    Den du ska kontakta är BEO- barn och elevombudet. Gå in och kolla på deras sida. De blir barnets ombud i denna fråga och är även de som sköter förhandlingarna vid anmälan. Fast du kanske redan har varit i kontakt med BEO? Hoppas ni får den hjälp ni behöver.  Ni gör ett fantastiskt jobb, ge inte upp!

    Stort lycka till! 

  • LaYa01
    Äldre 8 Jan 13:11
    #5

    Hej!

    Jag är en som har anmält en skola där rektorn ljög/ljuger fortfarande. Kontakta mig så kanske vi kan hjälpa er?
    LaYa

  • ELHU
    Äldre 12 Jan 21:41
    #6
    annaelias skrev 2012-01-08 13:09:10 följande:
    Den du ska kontakta är BEO- barn och elevombudet. Gå in och kolla på deras sida. De blir barnets ombud i denna fråga och är även de som sköter förhandlingarna vid anmälan. Fast du kanske redan har varit i kontakt med BEO? Hoppas ni får den hjälp ni behöver.  Ni gör ett fantastiskt jobb, ge inte upp!

    Stort lycka till! 

    Tack! Jo det är de som vi har kontakt med. De bryr sig inte om det... deras svar va: jag vet att ni inte tycker lika, det är ju därför ni anmält skolan. Byt skola om ni inte har förtroende för er skola.
    De går oxå via skollagen när de bedömmer och beslutar.

    Vill man få stopp på ljugandet så är det upp till pedagogerna att i sin tur meddela deras chef.   
    LaYa01 skrev 2012-01-08 13:11:21 följande:
    Hej!

    Jag är en som har anmält en skola där rektorn ljög/ljuger fortfarande. Kontakta mig så kanske vi kan hjälpa er?
    LaYa

    Du anar kanske hur maktlös man känner sig?? Vi har krävt möten på skolan, vi har gått hos familjeteamet, vi har gått KOMET, vi går hos Bup... vi jobbar mkt hemma med KOMET osv..
    Anmält skolan...

    Va sjutton kan man mer liksom göra?

    Du får jättegärna maila mig och berätta din story, vad bör vi tänka på osv.. Nu ligger vårat ärende i kö för beslut.
    Tack för ditt erbjudande!      
       
  • Äldre 6 Apr 23:16
    #7
    ELHU skrev 2012-01-12 21:41:43 följande:
    Tack! Jo det är de som vi har kontakt med. De bryr sig inte om det... deras svar va: jag vet att ni inte tycker lika, det är ju därför ni anmält skolan. Byt skola om ni inte har förtroende för er skola.
    De går oxå via skollagen när de bedömmer och beslutar.

    Vill man få stopp på ljugandet så är det upp till pedagogerna att i sin tur meddela deras chef.   

    Du anar kanske hur maktlös man känner sig?? Vi har krävt möten på skolan, vi har gått hos familjeteamet, vi har gått KOMET, vi går hos Bup... vi jobbar mkt hemma med KOMET osv..
    Anmält skolan...

    Va sjutton kan man mer liksom göra?

    Du får jättegärna maila mig och berätta din story, vad bör vi tänka på osv.. Nu ligger vårat ärende i kö för beslut.
    Tack för ditt erbjudande!      
    Jag har slagits som du/ni och känner igen allt. Som flerbarnsförälder kan jag lugnt påstå att detta är något som finns i svenska skolan idag. Inte i en skola utan i flera. Fega rektorer som offrar barn för sitt rykte.

    Var med om att rektorn ljög, läraren ljög och allt blev en enda soppa. Jag behandlades även jag som ett mobboffer genom att de två klasslärarna och rektorn behandlade mig nedlåtande och med härskartekniker stämplade mig som svarta fåret i klassen (lägg märke till hur föräldrar som bänkar sig i klassrum på föräldramöten förvandlas till snälla elever med lärare/rektor - kusligt)
    Bland annat tog rektorn vid ett föräldramöte i klassrummet tag i mig i armen mycket bestämt och drog ut mig ur klassrummet  inför andra föräldrar samtidigt som hon sa till mig (mamma förstås, en pappa hade de ej vågat bemöta så tror jag) "men kom nu då så ska du få se" i en otålig, mästrande ton som att jag var ett uppnosigt barn. Jag fick följa till rektorns arbetsrum. Detta efter att jag upprepat min begäran att få se skolans mobbningsförebyggande plan...

    Vår dotters manlige lärare var populär tack vare att han var på kompisnivå med barnen. Skämtsam osv och kunde även skämtat på ett olämpligt sätt (om sexighet och kvinnors utseende) mot tjejerna så att deras rivalitet snarare förstärktes, men han vågade aldrig stå upp för att försvara den som for illa eller moraliska värderingar överlag. Den blonderade kvinnliga läraren var kylig och sur mot mig när jag visade att jag var ledsen över att inget hände utan mobbningen och utanförskapet fortsatte, men fjäskade för min dotters pappa (som ofta arbetade på annan ort och sällan kunde vara med) när han var med på ett möte, och särbehandlade oss på ett äckligt vis. 

    Men som tur var reagerade en annan förälder vid klassmöte och sa när lärarna lagt fram sitt och fått det att låta som att allt var bra utom med vår dotter som var utanför. (taktiken var att antyda att det var fel på vår tjej och att hennes hemförhållanden inte var bra och ena läraren bland annat sa "här i samhället så träffas man ju ofta och deltar i fritidsaktiviteter. Men X är ju inte med på något så då kan man  ju bli utanför...  
    Jag sa som det var att vi både skjutsar på fotbollsträning plus slalomträning vintertid flera ggr i veckan. Föräldrarna var otäckt tysta. Jag kände mig oerhört utsatt. En förälder till en tjej som var rätt elak höll med läraren om att det skulle vara vår dotter det var fel på. (Kände nog hur jag morrade invärtes just då.)

    Som tur var tog en pappa till orda och sa att "Jag tycker det här låter som mobbning och det är skit att skolan inte har tagit itu med det"!   Tystnad följde, sedan började fler föräldrar hålla med. Det kom fram att flertalet tjejer i klassen gruvade sig för att bli utanför på raster osv, de ringde klasskompisar redan kvällen innan skoldagen för att säkra att de hade någon att  vara med. Några sa att deras dotter vägrat att vara hemma fast hon hade feber, av rädsla för att inte "hänga med" på det senaste och hamna utanför. 

    Det blev ett mindre uppror och föräldragruppen krävde ändring. PUH, trodde jag i min naivitet att jag/vi vunnit i skolans fula rävspel och att det skulle bli ändring så att vår dotter inte skulle fara mer illa. Men det fortsatte.
    Hon sa "Mamma, jag får gå bredvid de andra, men ingen pratar med mig. Det är som om jag inte fanns...."

    Men TYVÄRR - skolan är mäktig. Nästa klassmöte som kom kort efter, då satt den ene läraren, den manlige,
    och suckade på en stol. Jag hälsade på honom flera ggr utan att han hälsade tillbaka när jag kom in i klassrummet. Han spelade stor martyr (insåg jag efteråt när jag berättat det för en ang.mobbning erfaren person som själv jobbat som lärare och vet hur skolans taktik är, hon sa att det högst troligt var uppgjort på förhand mellan rektorn och dem - ett triumfkort!) och sa till föräldrarna att "jag inser ju att jag måste sluta som lärare om jag inte klarar av jobbet och ni inte har förtroende för mig". Och såg ut som en stor, jätteledsen nallebjörn... Skolan spelade alltså ut kortet att barnen skulle stå utan lärare med allt vad det innebar för en redan orolig klass. Då vände det. -Jamen, ooo det får ju inte bli så, då blir det ju som att vi mobbar dig, sa föräldrar som blev oroliga till den "stackars" läraren. Och så kom hotet om att föräldrar stod mot föräldrar. Efter det vågade ingen ifrågasätta mer, rädd om relationerna till andra föräldrar och lärare som hotade ta avsked. Var och en sig själv närmast. 

    Vår dotter mådde jättedåligt. Jag anmälde till skolinspektionen som det heter numera.
    Till sist tillsattes experter som gick in i klassen vid ett tillfälle, en psykolog och en kurator. De pratade en kort stund med varje elev. Sedan kallades vi till föräldramöte igen. Jag hoppades att nu då, skulle någon god och klok människa äntligen våga se sanningen och styra upp klassen...

    Så på föräldramöte nr tre eller fyra i ordningen, minns ej: Kuratorn var en blek intetsägande person vars hand var som en fisk att ta i när vi hälsade kommer jag ihåg, en människa jag inte fick ett uns förtroende för. Hennes kvinnliga kollega psykologen var destomer drivande, en kvinna i övre medelåldern. Psykologen och kuratorn hade träffat rektor och lärare (flera ggr tror jag tillochmed!) innan vi träffades. Så gissa om man var i underläge. Psy. sa till hela samlade föräldraskaran på ett möte med anledning av vårt mobbningsärende, att vi föräldrar verkligen hade tur som hade så "kompetent och engagerad personal som verkligen vill ta tag i problemen" !!!!
    Detta efter att vi kämpat i mer än ett  halvår för att få hjälp och skolan struntat i problemet utan bemött med halvfientlig och nedlåtande attityd. Sen konstaterade de att alla föräldrar verkade nöjda utom jag och vår dotters far. De tyckte att visst fanns det problem, men i stort sett var det bra. (Problemlistan var låång där tjejerna skrivit om vad de oroade sig för, att bli utanför, inte ha nån att sitta med på matan osv) Och givetvis satt alla föräldrar och var överens när den store medicinmannen (psykologkvinnan) gett sitt utlåtande. Jättebra personal. Jättefina tjejer (utom kanske ett problembarn då). Och det sista visste de efter att ha pratat med varje elev i ett par minuter, vilken människokännedom... Sanningen är att vissa av de här tjejerna var både elaka och intriganta, men vem vet hur deras föräldrar fostrade dem, vad som sades hemma vid köksbordet osv. Och skolan lät dem ju hållas.

    Det var så många kränkningar och övergrepp att det räcker till en mindre roman.
    Genom Hem & skola och de erfarna personer som satt i styrelsen där fick jag veta att skolpsykologerna ofta hyrs in med ett officiellt uppdrag att hjälpa eleverna - och ett inofficiellt uppdrag som är det verkliga: att fria skolan. 

    Det slutade förstås med att mobbningen inte alls upphörde utan liksom vidgades till oss föräldrar också. På skolavslutningen dit jag tyvärr fick gå ensam kände jag mig som en het potatis som ingen av tjejföräldrarna ville/vågade kännas vid. Som tur var fann jag andra att prata med. Men jag förstår hur utsatt barn känner sig...
    Rektorn och lärarna lyckades alltså med den sluga taktiken att söndra (splittra föräldragruppen) och härska slippa ta ansvar för klassituationen och mobbningen.

    Vi tvingades byta skola för att vår flicka inte skulle brytas ner psykiskt. Jag visste ju att skolorna "lämnar över" ärendet genom att gamla skolan informerar den nya om eleven och krävde att all information som överlämnades skulle vara skriftlig och att vi skulle få del av den, för att om möjligt förhindra förtal och smutskastning bakom ryggen på oss.

    I överlåtelsepapperen skrevs faktiskt att vår dotter var en positiv och duktig tjej, precis som lärarna hade sagt innan allt drevs på sin spets och hon fick bli syndabock för en dåligt fungerande klass. Och i den nya skolan var det två duktiga lärare som såg till att jobba för en bra klass med trygga barn. Vår dotter fick pendla långt varje dag men trivdes bra i skolan. Lärarna berömde henne ofta inför oss på utvecklingssamtal för att hon hade ett trevligt sätt och en lugnande inverkan på klassen där det fanns ett par oroliga elever. Och hon blev "bästis" med TVÅ andra tjejer s¨de blev, ovanligt nog, en trio tjejer som hängde ihop och hade roligt tillsammans även efter skoltiden. Det var aldrig några problem i den nya skolan och vår tjej var och är utpräglat social och glad. Allt de ljög om henne och oss på gamla skolan var helt fel.  

    Jag har uppriktigt sagt lågt förtroende för den svenska skolan. Det händer ju tyvärr till och med att elever som inte blir sedda, inte får hjälp tar självmord, men skolpersonalen frias i alla fall. Specialexperter sätts in som konstaterar att skolan inte har gjort något fel utan tvärtom allt som står i dess makt. Det är lögn från början till slut och beror på feghet och ovilja att ta kritik hos personalen. Även Barnombudsmannen och/eller BRIS har uppmärksammat att det är vanligt att skolans ledning mörkar mobbning. Man är som rektor mer rädd om skolans (sitt eget) rykte än om de elever man har ett tungt ansvar att fostra.

    Att fajtas mot skolan är som att som en gröngöling gå in och slåss mot maffian. Tyvärr är det min mening.
  • Äldre 6 Apr 23:26
    #8
    ELHU skrev 2011-12-27 19:38:55 följande:
    Som rubriken lyder... Vi har anmält skolan pga kränkande handlinga mot vår 7-årige son (då 6 år men pågår fortf.)

    Vi har nu fått tillbaka papper från skolinspektionen där vi får läsa skolans redovisning om olika händelser, där ser vi tydlig att Rektorn ljuger!!!   För att hålla sitt arsle fritt!
    Hon redogör inte alls som händelsen verkligen gick till, hon har vänt på det till sin fördel hur de agerade vid tillfället.

    Om jag inte skriver under detta så görs beslut på det som Skolinspektionen har... jag vill ju inte skriva under hennes lögner! Men samtidigt vill jag ha med dessa händelser för de är så kränkande..

    Hur göra?      
    Ursäkta att mitt inlägg blev så långt. Mycket att berätta om hur skolpersonal kan vända sig mot den mobbade eleven och hans/hennes föräldrar..
    Mitt råd är att vara noga med att anteckna, datum och tidpunkt och vad som sagts. Använd gärna inspelningsknapp. Men hur det än är så har skolan trumf på handen såtillvida att de är en mäktig samhällsinstitution och att lärare/rektor kan sitta i lärarrummet och skvallra och förtala och duka upp sina tillrättalagda versioner av er kommunikation, så att ni får en hel skolpersonal som är förgiftade av förtal och vet precis vilka ni är och hur ni beter er.

    Även om det är orättvist att den drabbade ska behöva byta skola så är det ändå mitt råd om mobbningen gått långt. Det är oerhört svårt att bevisa hur skolan bär sig åt. Men förr eller senare kommer det att uppdagas. 
  • Äldre 21 Sep 21:06
    #9

    Hej!

    Undrar hur det gick med fajten i skolan för jag är precis där du var men gud vad man är maktlös. Lärarna kan göra vad som helst utan att de blir dit satta

Svar på tråden Anmält sonens skola o rektorn ljuger i redovisningarna!!! Vad göra?