Sambo blir less på mina gravidsymptom

Det beror nog på hurdana barn man har. En del bebisar vill sova när man kör dem i vagn eller i bärsele. Då är det svårt att sova på dagen. Tumregeln är väl att man inte stirrar sig blind på saker utan kan vara lite flexibel.

Men visst kan det vara lika krävande eller mer att vara hemma med barn.

Hos oss hade vårt första barn sond och skulle matas varannan timme. Matning tog ca 30-40 min. Dygnet runt första 3 mån. Vi delade på det.

Jag kanske har en speciellt fin man. Han tog alla helgnätter utan att det ens diskuterades.

Då pratar vi ju naturligtvis om barn som inte har speciella behov och behöver sondmatas. Hoppas ditt barn är friskt och mår bra i dagsläget.

Sen pratade jag inte heller om helgnätter, alla behöver väl helg och sovmorgon ibland. Jag påpekade att man som föräldraledig till ett fullt friskt barn har fler möjligheter att sova middag mitt i veckan än vad den arbetande (alltså den som lämnar hemmet och går till en arbetsplats) föräldern har.

Jag kan hålla med honom till viss del trots att jag är mamma ;)

När jag var mammaledig tog jag alla nätter, nästan alla blöjor och tröstade. Men detta blev naturligt iom att jag helammade. Vaknade inte bebis på natten så väckte jag henne för att få tömma brösten. Otroligt svårt att sova med jättebomber som bara pulserar så det kändes som allt föll på sin plats. Självklart är man trött! Men tycker inte att den som jobbar och behöver energi att leverera på morgonen ska behöva gå upp på natten. Däremot får han ju räkna med att han kommer vakna till lite då och då, men detta kan han ju göra oavsett. Det är vanligt att som förälder vakna till när barnet gnyr. Det är ju trots allt sitt barn och man är orolig. När han var pappaledig var det ombytt och han tog alla nätter, tom de flesta helger då jag var så trött från jobbet. Så länge man byts av tycker jag det är i sin rätt.

Däremot är det beklagligt att han inte kan sätta sig in i graviditeten, men samtidigt sånär du inte så långt gången. Det blir nog mer verkligt nör bebis börjar sparka och du får större mage.

Men jag vet hur frustrerande det är! Är gravid i v13 med andra barnet och fortfarande är maken som en fågelholk nör jag ligger med huvudet i toaletten och spyr. Så visst, man skulle ju vilja att de läser på lite mer. Om ni är för oense så tycker jag du ska prata med din barnmorska och be om ett möte alla tre.

Sen ör det viktigt att ni pratar igenom hur ni ser på föräldraskapet och ert framtida liv med barn. Det är en enorm förändring och det måste han vara medveten om. Krävande men med mycket kärlek!

Vi använde extrasängen i gästrummet flitigt under bebistiden. Först var det maken som sov där, när bebisen inte behövde ammas titt som tätt under nätterna så byttes vi av då och då. Vårt upplägg var att jag ammade vid 20tiden och gick sedan och la mig, maken hade hand om bebisen - med så mycket vakentid som möjligt, och gav en flaska bröstmjölk (från mjölkuppsamlaren, jag läckte mycket från det bröstet som barnet inte åt från) på kvällen, och så fick jag amma igen strax efter midnatt och ta resten av natten.

Funkade finfint för oss, och när han då fick ostörd sömn i sex timmar så funkade det bra för honom också. Jag fick mer upphackad sömn, men under amning så tyckte jag det var lätt att tillgodogöra mig sömnen ändå...

med barn nummer två, så hade vi även barn nummer ett som vaknade två-tre gånger på natten. Så även då sov vi i olika rum, och hade ansvar för varsitt barn. Så egentligen hade jag då noll avlastning med bebisen... Men tyckte det var skönt att bara behöva hantera ett bar på natten, alternativet hade ju varit att vi alltid vaknade båda två, och risk för irriterat "det är din tur nu"-tjat mitt i natten.

Efter som jag och maken alltid har bestämt det innan, vem som ska få sova ostört, så har vi aldrig gnällt om det mitt i natten.

Lägg dig i soffan då om han är så egoistisk.Bebisar vaknar ibland flera gånger om natten så antar att mannen vill ha eget sovrum.Det är så med småbarn,stressigt.

Hej Ts,
Finns väldigt mkt att tänka på i din Ts, stolpar upp det lite :) grattis till graviditeten!

1. Jag trodde att man kunde stämpla upp, tex om man bara erbjuds 50 % så stämplar man upp resterande tid, dvs a kassa på 50 % medan man jobbar 50 %, kunde vara värt att kolla upp
2. Det rent praktiska: Jag ser inga problem med att man sover i olika rum om man stör varandra, vi har en gästsäng i ett rum där vi kan turas om att sova om någon behöver sova ostörd eller tex när jag kräktes på nätterna under min graviditet, eller är förkyld och snarkar eller när nån behöver sova ut när vi har en liten bebis. Annars om han blir störd kanske han kan använda öronproppar? Det finns ingen anledning att vänja sig vid dålig sömn redan nu. Men varför kan inte han sova på soffan? Eller varannan natt? Det finns nog många olika lösningar.
3. Däremot verkar han kall och empatilös mot dig och det är verkligen inte ok!
4. Har ni tidigare pratat om hur ni vill fördela saker när ni får barn? Ni har ju varit ihop länge och försökt få barn i tre år, då antar jag att du verkligen vill ha honom som pappa till dina barn? Vill han vara en närvarande förälder?

Ett litet tips från en kvinna som jobbar heltid och har barn med en jämställd man som delat lika på föräldraledigheten:

Man dör inte av att turas om, och den som går hemma med bebisen kan också behöva sova en hel natt samt ha en sovmorgon på helgen. Vi tyckte i alla fall båda att det var mycket mindre jobbigt att jobba än att ta hand om en bebis med magont i flera månader.

Sen lär jag få en fungerande pension också en vacker dag, det lär inte blir så bra för din del med det om du inte kommer i arbete igen.

Jag ser kvinnor som du som lurade och fast i föråldrade värderingar. Min mor kan berätta hur hennes vänner lever på svältgränsen nu på gamla dar för att karlen som jobbade och tjänade ihop pensionen lämnade dem att med sin dåliga lön försörja barnen själva lagom tills de började kosta pengar ordentligt.

Hälften av alla äktenskap spricker och 60% av alla samboförhållanden, har du tänkt på det någon gång?

Stackars ert barn. Ni kommer antagligen bo på skilda håll före hens ettårsdag.

Har din sambo någon som helst verklighetsuppfattning??
Allvarligt, att man går upp och kissar 2-3 ggr/natt är för det första fullt normalt och är för det andra det lindrigaste graviditetssymptomet man har. Hur kommer han hantera det om du börjar må illa och måste kräkas flera ggr/natt istället?
Vad gör han om ert barn skulle ha oturen att få kolik/magproblem så att det skriker flera timmar per dag som min dotter gjorde de första 3-4 månaderna??

Sen vill han ha eget rum när barnet kommer och anser att allt ansvar ligger på dig för att du är FL? Vilket skitsnack rent ut sagt, det klassiska argumentet som tas till för att slippa undan! Vad är han för någon tramsig diva? Han vill bara ha den roliga delen med barnet alltså, när man gullar och skrattar men vill slippa allt nattvak, blöjbyten o s v, väldigt moget!

Jag sprang också på toa stup i kvarten under graviditeten, visst kunde min man störa sig på att vi fick stanna 1 gång i timmen när vi var iväg någonstans men han hade ändå förståelse och vi skojade mest om det. Han stöttade mig när jag mådde illa. Jag fick åka till akuten i mitten av graviditeten med smärtsamma gallbesvär, han släppte allt han hade för händerna på jobbet och körde direkt till mig trots att jag var 10 mil bort och att det inte var någon som helst fara för barnet. Jag blev sen sjukskriven resten av graviditeten för smärtorna, han fick göra nästan allt hemma med städning, vår kommande flytt o s v. Han kanske inte var glad alltid åt situationen men fann sig i den och förstod att det är så det blir ibland. De sista 2 månaderna kunde jag inte på något sätt få på mig skorna (var dessutom vinter så skor var ju ett måste) men han klagade inte utan hjälpte mig gärna.

Varför gjorde han allt detta utan att klaga, jo för att jag bar på vårt barn - det mest värdefulla vi har. Min skyldighet var att hålla mig så frisk och hälsosam som möjligt och hans var att underlätta för mig för att jag skulle må bra så att barnet i sin tur mådde bra i magen.

Din sambo får nog vakna upp lite och inse vad det här kräver av honom som förälder! När min man har sina jobbhelger så kan han ändå gå upp när vår dotter vaknar mitt i natten trots att han ska iväg några timmar senare, han ser all tid med henne som kvalitetstid.

Usch vad jobbigt att han har så tråkig inställning redan nu :( det låter ju tyvärr inte lovande för framtiden...

Ni har mycket att prata om. Försök hitta en tidpunkt då ni kan samtala om detta utan bråk och anklagelser. För det är viktigt! Ni måste förmodligen båda kompromissa lite för art det ska fungera.

Har ni en ordentlig extrasäng nånstans? Annars är det en bra investering. Det kommer ni ha användning för många gånger.

Hur det sen blir när barnet kommer är så svårt att veta. Finns ingen anledning att måla fan på väggen redan nu.

Men med vårt första barn (som inte sov mer än 20-30 min i sträck de första 2 åren) så var det den som jobbade som tog han om barnet på nätterna. Båda tyckte det var mycket enklare att jobba än ta hand om barnet... (Men jag kan ju säga att den regeln började inte gälla förrän min man började vara fl... Haha).

Men mitt tips är att fixa separata sovplatser. Det är inget att börja bråka om störd nattsömn redan nu...

Hur kommer det sig att han vaknar varenda gång du går upp och kissar? Är du ovanligt klumpig eller han ovanligt lättväckt? Kan han inte ha öronproppar? Jag är själv gravid men min man vaknar nästan aldrig. Tycker att om han blir så störd är det väl han som får sova någon annanstans under graviditeten, du behöver ju den bästa sängen som är gravid. Hade dock aldrig gått med på separata sovrum när barnet kommer, självklart ska ni hjälpas åt med nätterna.

Men allvarligt, har ni aldrig diskuterat hur det ska fungera under graviditet och föräldraledighet under de tre år ni velat ha barn? Beklagar att det tagit sådan tid men ni borde ju haft massor med tid att komma överens om detta och din sambo borde ju vara jätterädd om dig nu när du äntligen är gravid. Jättekonstigt tycker jag.

Men det är ju därför du är mammaledig sen. För att man inte får sova på nätterna har man inget krav att gå till jobbet. Du kan inte förvänta dig att du får bra utvilad. Du kommer vara astrött. Du kommer lida av extrem sömnbrist men man klarar det. Klart det är fantastiskt att ha en man som delar på ansvaret på nätterna men jag har förstått att dom flesta män är ego. Dock har han ingen ursäkt att inte låta div sova på helgerna. Då kan han gott ta nätterna också tycker jag så kan du sova i det där "egna sovrummet" han pratade om att han skulle ha.

Vi delar sovrum. Finns inte på kartan att inte sova tillsammans även om bebisen ibland stör båda. Vi har inte sovit ifrån varandra sedan vi flyttade ihop och vi skaffade ju barnet tillsammans. Bebisen sover i sin säng bredvid vår och vi sover i vår.

Sen får ju den som är hemma gå upp med barnet när det krävs på natten. Den föräldern kan ju sova när bebisen sover på dagtid.

Till en viss gräns. Jag tycker ibland man blir ännu mer koko av att gå å lägga sig för mycket på dagtid. Ibland är det bättre med en rask promenad, frisk luft medan barnet sova i vagnen.

Däremot så förstår jag inte de som plockar upp en glad bebis bara för den är vaken på natten eller jättetidigt på morgonen vilket jag förstått att flera av mina vänner gör. Så länge den inte är ledsen kan den ju ligga kvar en stund liksom? Är ju värt mycket även att vila även om man inte sover.

Usch jag tycker det låter jättetråkigt, sågs ni någonting under dessa åren?? Om du la dig 20 och ni inte sov tillsammans ?

Men det måste ni ju ändå gjort om det blev en bebis nummer två ;)

På helgerna tar vi en dag var och vet du vad vi planerar en till och min sambo har ettbarn sedan innan. Visst e man trött ibland men min man har ett mer krävande och fysiskt jobb än vad jag har. Så länge jag får sova ut på helgen e jag nöjd. Och vi har ett jätte bra förhållande. Alltid han som lämnar på dagis och jag som hämtar för jag börjar tidigare än vad han gör.

Står d någonstans att jag inte jobbar?? Jag jobbar heltid.