Hur ska jag stå ut med distansförhållandet?

Hej! För många av er som läser detta kommer ni tycka det låter löjligt. Jag och min tjej blev tillsammans för ungefär 3 månader sen. I drygt två och en halv månad har vi bott med varandra i stort sett hela tiden. Fram tills för 4 dagar sen då hon ska bo hemma hos sina föräldrar (som för övrigt inte vet att jag existerar) fram till den 15.e Augusti då vi äntligen "flyttar ihop" igen. Jag har ångest och är ledsen över detta då de känns helt tomt utan henne.

Det känns även som vi vill ha de här lite olika. Hon kan inte facetima/prata i telefon ofta alls då hon inte vill bli avslöjad. Har accepterat att hon inte vill berätta om mig ännu då hon är rädd att hennes föräldrar ska ha svårt o acceptera mig då jag är svensk och hon från balkan. Vi har planerat in o träffas åtminstone 3 helger fram till den 15.e Juli då hon åker till Bosnien i en månad. Jag har sagt att jag kan ta bilen o köra till henne då de tar drygt en timme för o ses i några timmar men hon verkar inte lika sugen på det. Vi smsar i stort sett hela tiden men jag känner att jag vill prata med henne och se henne mer. Jag vet att de låter löjligt men de känns sjukt jobbigt om jag ska känna så här i 10 veckor. Tjejen är verkligen värd att vänta på dock. Vad har ni för tips och tankar?!