Vad har pappan för skyldigheter/rättigheter

Du säger att du vill att pappan o barnen ska ha en nära relation o sen flyttar du 40 mil bort , galet .
Hoppas han stoppar det .
Stackars barn o pappa .

Du får flytta precis vart du vill, han kommer ingenstans med en stämning i dagsläget. Barnet är ju inte ens fött. Flyttar du efter barnet är fött och ni har gemensam vårdnad måste du ha hans underskrift för att folkbokföra barnet på nya adressen.

Innan faderskap och vårdnad är fastställt så får du göra vad du vill, finns ju inget bevis på att han är pappan och utan vårdnad bestämmer du det mesta, umgänge kan han bara få när faderskap är fastställt och barnet är fött

Om ni inte är gifta så har du ensam vårdnad direkt, du måste skriva på papper om delad vårdnad, du måste inte de om du inte vill, han måste stämma dig på delad/ensam vårdnad för att få de då

Umgänge har han rätt till när faderskap är fastställt men de måste samtidigt kunna genomföras, vilket kan försvåras då de helst ska ske med regelbundna korta besök i början, och de kan ju bli knepigt med resan, han kan kräva umgängesschema och sånt då, och det kan vara negativt för din del att du flyttat men samtidigt kan det vara förståeligt då du vill ha stöd omkring dig och ett bra kontaktnät för dig och barnet är ju positivt, även om de är negativt med pappan längre bort, så de kan bli hur som senare

Men du har laglig rätt att flytta för att känna dig trygg och få stöd nu ja och han kan inget göra nu

Innan faderskap och vårdnad är fastställt så får du göra vad du vill, finns ju inget bevis på att han är pappan och utan vårdnad bestämmer du det mesta, umgänge kan han bara få när faderskap är fastställt och barnet är fött

Om ni inte är gifta så har du ensam vårdnad direkt, du måste skriva på papper om delad vårdnad, du måste inte de om du inte vill, han måste stämma dig på delad/ensam vårdnad för att få de då

Umgänge har han rätt till när faderskap är fastställt men de måste samtidigt kunna genomföras, vilket kan försvåras då de helst ska ske med regelbundna korta besök i början, och de kan ju bli knepigt med resan, han kan kräva umgängesschema och sånt då, och det kan vara negativt för din del att du flyttat men samtidigt kan det vara förståeligt då du vill ha stöd omkring dig och ett bra kontaktnät för dig och barnet är ju positivt, även om de är negativt med pappan längre bort, så de kan bli hur som senare

Men du har laglig rätt att flytta för att känna dig trygg och få stöd nu ja och han kan inget göra nu

Och därför är det så viktigt att skaffa barn med någon som har helikopterperspektiv.

Förutsatt att du älskar ditt barn mest i världen, vill du beröva denna den viktigaste (delad första plats) personen i dennes liv?

Själv skulle jag fundera över en sådan sak som denna. Ponera att du har en pappa som vänder ut o in på sitt liv för att hänga med i dina beslut. När ditt barn blir 12 och får besluta själv, (oavsett tidigare domar) var kommer hen vilja bo..

Om nu inte som sagt ett helikopterperspektiv med lösningar för alla tre parter prioriteras.

Det blir som någon sagt lite märkligt när du å ena sidan säger att du vill att barnet ska ha en nära relation till pappan, å andra sidan planerar att flytta 40 mil.
Med det sagt så har jag full förståelse för att du planerar flytten för att ha ett skyddsnät omkring dig med en liten bebis på egen hand, och hoppas att du övervägt alla möjligheter och kommit fram till den bästa lösningen.
Kan pappan flytta efter? Finns det möjlighet för honom att få jobb och bostad på din ort? Har du föreslagit det för honom?

Du har automatiskt egen vårdnad om ni inte är gifta, och du behöver inget tillstånd för att flytta innan barnet är fött.

Återigen det där med jämställdhet, vad finns de när de kommer till kritan..

Ogillar starkt sånna kommentarer.

Jag hoppas (bittert) att ni kvinnor som fördriver de personer som NI VALT att skapa ett barn med får barn som är tänkande och som ser vad ni gjort.

Återigen, har många solskenshistorier om barn som vid tolv års ålder valt bort sin mor för sin far.

Så skall de ju inte behöva bli

På vilket sätt fördriver TS pappan när hon vill ha stöd och sitt kontaktnät runt sig när hon blir ensamstående mamma?

Ska hon behöva bo en en stad med en nyfödd utan stöd och kontaktnät för att pappan, kanske, kommer ta ansvar och också ta hand om barnet?

Hon har ju erbjudit kompromiss och har en vilja att dom ska ha en relation, men hon måste ju tänka lite på hur hon ska kunna fixa en situation när hon är ensam

Och vad är det för solsken över barn som väljer bort sin mamma för sin pappa?

Tycker du inte det hade varit bättre om barnet var med båda.. fast praktiskt så kanske det inte alltid kan vara så, hela tiden

Då tydliggör vi.

Har man ett barn så har man delat ansvar för att den skall få så bra start i livet som möjligt. Utestänger man de personer som biologiskt och socialt har stark anknytning till barnet begår man ett övergrepp.

Väljer man att skapa ett barn med en person på ett visst ställe så har man gjort något tillsammans och då får man anpassa sig efter de framgent man kan inte flytta bort eller flytta till något annat. Tyvärr så får man ibland stå upp för de val man gjort och har man gjort ett barn med någon så bör man inte förvägra denne umgängelserätt.

Men när allting kommer omkring, så gör hen de svårt för fadern att vara aktiv (det kanske är syftet).

Solskenshistorier finns. Känner till en del barn som 'råkat' ut för självcentrerade mödrar och där fadern kämpat i uppförsbacke a Tänk själv att åka 80-120 mil tor 1-3 helger i veckan och betala för hotell för att få träffa sitt barn (de första åren).

Normalbegåvade barn ser vad föräldrar gör och inte gör, så småningom kommer hen ställa frågan - varför flyttade du när pappa Bodde där? Sen får man ju se hur de tas..

Min mamma flyttade långt ifrån min pappa för att få stöd och ha sitt kontaktnät nära

Trodde som du, att hon sabbat och var taskig mot honom, visade sig vara det bästa hon någonsin kunde gjort för oss barn, för de första lovade han att flytta efter när hon gjorde de, men ljög om de sen, han hade aldrig någon tanke på att ta hand om barn och ge upp sitt ungkarlsliv (vilket han levde bakom ryggen på henne, såklart han inte avslöjade de medans dom var ihop och fick barn!)

Sen ljög han om att de var sååå jävla synd om honom som blev förnekad sina barn, men han ville egentligen aldrig ha oss, bara skrytstatusen (raggade nya brudar som tyckte synd om honom som var en sån bra pappa, min mamma som var en bitch ju som förnekade honom hans barn) och det är han som är helt psyko (min mamma är inte så jävla mycket bättre, men lite pest eller kolera där)

Om min mamma inte hade flyttat och fått stöd av sin familj, så hade hon nog brytit ihop totalt till slut och han hade aldrig tagit sitt ansvar, utan vi hade troligen vuxit upp i olika fosterhem eller nåt.. nu fick vi iaf bo tillsammans och ha släkt runt oss

Jag tycker iaf TS gör helt rätt, hellre att hon och barnet "överlever" med stöd av hennes släkt än att till varje pris vara nära pappan, ifall han tänker ta ansvar, men gör han inte de så står hon ju där helt ensam utan något alls + ingen chans/mycket svårt att förändra det

Tycker inte barnets biologi enbart är nog för att riskera sin psykiska och fysiska hälsa för

Hon är villig att kompromissa och han är inte det, utifrån den information som TS lämnat här.