Nätdejting måste vara det mest nedbrytande som finns!

Tror TS ser sig som mer attraktiv än vad omgivningen uppfattar henne som.

Så kan det absolut vara i de fall jag blir mer betuttad i nån annan men oavsett har man väl ingen skyldighet att falla för alla man träffar. Det är ju utanför ens egen kontroll. Snygg eller inte!

Självdistans absolut! Iallafall vet jag vill jag vill ha och inte. Jag försöker lära mig på vägen och försöker vara en sån människa som jag själv vill möta. Har förändrats otroligt av at nätdejta..mycket till det sämre. Har kompromissat och vänt men känt att det bara brytit ner mig och lämnat mig med dåligt samvete och samtidigt tillplattad och förminskad. Har haft en del kul på vägen och experimenterat men finner det hela ovärdigt. Inget slår det verkligen mötet med en människa som det klickar med.

Tror det finns lite människor här i tråden som inte är objektiva utan tar mina upplevelser personliga för att ni råkat illa ut själv och inte blivit sedda.
Ledsen att göra er upprörda, berättar bara min historia och det finns lika många sådana som det finns människor!

Du kanske skall börja med att vara ärlig mot andra innan du förväntar dig ärlighet tillbaka. Till exempel kan du börja med att sluta spela spel.

Har testat nätet och fann bara överviktiga och tatuerade kvinnor som arbetar inom vården.

Lättillgängligt bottenskrap som den intresserade kan finna på närmaste uteställe.

Föga eggande.

Haha jisses

Största problemet är att du är så osäker på dig själv att får en twistad syn på att träffa en partner..

Du kanske inte ska va så kritisk till de som visar att de hade trevligt och gillade dig. Du kanske inte heller är helt öppen och mottaglig för du ställer orimliga krav?

Nåväl, dejtade massor, och hade kul rätt länge, 2 av dessa dejter blev långa förhållanden och en av dem är jag gift med idag.

Älskade att nätdejta!

Herre gud så roligt jag hade. Träffade många intressanta människor. Det fanns de som var riktigt trevliga och de som var riktiga svin, men svinen gav mig roliga historier att skratta åt med vännerna.

Jag tror det är inställningen det handlar om. Går man ut och tänker "nu ska vi se om jag kan tänka mig att leva resten av livet med denna människa" så blir det garanterat krystat och stelt. Min man och jag träffades via tinder av alla ställen. Vår första dejt hadr vi djupa diskussioner om ämnen som kanske inte avjorde om jag såg en framtid med honom, men de gjorde att jag ville träffa honom igen.

Mitt råd är att inte stressa. Ta det lugnt och gör det inte större än vad det faktiskt är.

Ja jag träffade min sambo för 17 år sedan, dock var det inte någon internetsajt utan någon typ av sms dejting. Min kompis glömde svara på ett meddelande och då gick han in igen på tjänsten och där dök jag upp istället.

Vi Smsa och pratade i telefon i en vecka innan vi bestämde en dejt. Sen dess har vi varit oskiljaktiga. Flyttade ihop 4 mån senare. Nu har vi hus och ett barn på 10 år, så visst går det att hitta kärleken via matchning.

"Nätdejting måste vara det mest nedbrytande som finns!"

I Ukraina håller dom inte med.

La ner nätdejting för många år sedan då jag tröttnade på det ytliga.
Kände att jag blev precis som alla andra och hängde upp mig på detaljer.
Gillade inte den syn jag fick på andra människor.
När kvinnor skickade bröstbilder redan efter 3 dagar så förstod jag att den typen av människor är inget för mig.
Har alltid uppskattat djupare relationer och där jag respekterar kvinnan.
För mig är det viktigt att jag ser upp till kvinnan, att hon utstrålar styrka och integritet.

Tog ett tag att få tillbaka en värdig syn på andra människor.

Efter det har jag bara dejtat kvinnor jag träffat IRL och lever nu i en relation som inte inleddes på nätet.

Nätdejting får man ta för vad det är.
Jag tyckte att det var ett bra alternativ den period jag inte träffade så mycket folk på annat sätt.
Krogen, gymet eller något annat sätt att träffa folk är precis lika ytligt

Är man schysst och artig tycket jag nätdejtandet fyller sin funktion.
Får man byta några rader märker man om t ex har liknande humor, kanske delar några intressen osv.

En enkel grej tycker jag är att bestämma sig för hur mycket betänketid man behöver.  Låt säga att jag vill ha tre dagar för att känna efter, då säger jag det efter första dejten. Typ: "Det här var trevligt. Jag behöver känna efter, vi hörs på tisdag."
Känner den andre att allt är fel får hon såklart säga det och jag behöver inte återkomma på tisdag. Har hon inte hört av sig innan så återkommer jag och antingen avslutar det hela eller föreslår en ny dejt.

Att vara rädd för att bli avvisad eller för att visa intresse är väldigt dumt om man vill dejta, oavsett om man tindrar eller letar partner på annat håll.

Om man är rädd för att bli dissad eller tycker att det är läskigt att visa intresse, så är man dum?
I Huvudet?

Det kan kännas nedbrytande om man inte hittar rätt, men ser andra som gör det.
Vad är fel på mig?
Min syster sa att man inte träffar nån sådär. Hon träffade sin kille via nätet.
Min bror hittade sin flickvän på nätet.
Jag ser många andra som också har träffats så.

Man lägger upp fina bilder och en välskriven profiltext som man låtit personer ut målgruppen (kvinnor) läsa igenom och t om fått beröm för. De säger t om att med den profilen kommer kalendern vara full.

Sedan händer ingenting.

Här är svaret:

Nätdejting befäster våra könsroller

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/J1lGAm/natdejting-befaster-vara-konsroller

 

Nån skrev att killar är ofta snyggare i verkligheten än de bilder de lagt upp. Bränner av en bild i bilen där fejjan blir en balkong typ 

Tjejer tvärt om, de har filter, smink och jobbar hårt med bilderna, trollar bort övervikt

Båda kön kanske kan reflektera över detta.... 

Det blir vad man själv gör det till. Kanske är det fel att förvänta sig att det ska vara stora kärleken? Kanske bör man snarare ha inställningen att det antagligen bara blir en kväll med en mer eller mindre trevlig person (man har ju försorterat och tyckt att personen verkar vettig och trevlig). 

Och det där med: Vem hör av sig först, kan man kanske undvika genom att genast, på plats, bestämma hur man ska fortsätta. Jag gjorde en gång förslaget att man kanske skulle säga "ja" , "nej" eller "kanske" efter första dejten. Min då dejt tyckte det var en bra idé och sa "kanske".