Herpes i underlivet

Hej! Jag fick Herpes som 20 åring av en kille så sa sig vara oskuld. Kan väl dock smitta på andra sätt har jag för mig om. Hursomhelst så blev jag deprimerad över det och kände att mitt liv va helt över. Men jag har lärt mig leva med sjukdomen och min läkare sa att ca 80% har herpes och att ca 80% av dom som bär på herpes viruset inte vet om det. Om det är sant eller inte vet jag inte men jag vet att det är mer vanligt än vad man tror! Kram

Hej! Ah :/   Har du typ 1 eller 2? Hur gammal är du idag? Har du gått på någon behandling? Hur ofta får du det numera? Vet du om du har smittat någon?
Måste också försöka leva mig med det men det är så svårt att acceptera att man fått det, varför liksom?

Idag är jag 22 år. Fick medicinen mot det som ska hjälpa under utbrotten och under första utbrottet fick jag morfin och xylacoin för fy fasiken vilken smärta :( Kunde inte ens gå. Efter första utbrottet har jag knappt märkt av de, peppar peppar. Äter ingen medicin idag utan åt bara fem dagars medicinen under första utbrottet. Jag kände och tänkte precis som du, varför? Fick sån chock när läkaren sa att de va herpes och efter de grät jag i dagar och skämdes så innerligt och tänkte att livet va över trots att jag är så ung och eftersom sjukdomen har man hela livet. Jag visste inte heller om jag skulle berätta för killen som me största sannolikhet smitta mig men så tänkte jag att jag inte skulle önska någon annan av hans kommande sexpartners detta så jag berätta så han skulle va medveten om det och inte smitta andra för han va tydligen omedveten om det. Som en liten tröst känns de ändå skönt att veta att man inte är ensam om att ha de eftersom de ändå verkar va en såpass vanlig sjukdom men såklart vill man ju inte någon annan ska ha det för dens skull. Den går iallafall leva med fastän man inte vill ha det! Kram

Men även om man säger det till sin partner så ändrar det inget.. för tänker att om man har blåsor så ligger man inte med någon(sin partner) ändå och när man inte har blåsor så blir det inte bättre för man berättat det. Killen kommer antingen lämna en(forhoppningsvis inte) eller bara säga det är lugnt, men bara för man har sagt det så betyder det inte att det är mer säkert att ligga med varandra. Risken finns där fortfarande, och om man ser till att inte ligga när man har blåsor så finns det inte mer att göra för att förhindra smittorisken förutom kondom såklart och behandling, men annars inget så om killen vet eller inte vet, gör ingen skillnad.. Svårt att förklara... Jag tycker mer det är ens eget ansvar att ha koll hela tiden och känna av så man absolut inte ligger när man har blåsor eller tror att det är på väg, och om man vet att man brukar ha blåsor eller att man ligger mycket att man då går på långtidsbehandlingen varje dag, så risken minskar ytterligare.
Men hiv är väl inte så jätte vanligt eller är det det? Och hiv kan man få i vilket fall som om man är med någon som har det..   Hade velat ha kondylom alla dagar i veckan istället för herpes, det är ju inget mer än en vårta som försvinner men orsakar inte mer problem för en

Jag hoppas så innerligt på vaccinet för redan smittade. Det lyder inte under smittskyddslagen, men är väl mer en samvetsfråga. Inte så lätt att veta hur personen ifråga ska ta det. Och tänk om personen berättar för någon annan/ andra, så sprida ett rykte. Sådant skapar ju enorm ångest/ stress hos mig. Jag har typ 2 och brukar komma på samma ställe. Kanten av inre blygsläppen som det blir rött, svullnar. Har alltid tabletter hemma. Ibland känner man dock inget innan förrens man vaknar till exempel. Jag är rätt orolig av mig som person ( ligger i min natur) och det går inte en dag utan att jag tänker på herpes. Sjukt jag vet, men det är min verklighet. Som inte det vore nog har jag alltid haft det på munnen som barn, men brukar ha plåster på. Äter Lysinkapslar och multivitamintablett. Måste bli bättre på sova dock. Men jag vågar typ inte sola längre, så rädd det ska komma då:(. Mår dåligt över detta. Gråtit många nätter över detta. Lider med er alla.

Hej!

jag förstår exakt hur jobbigt det är. Jag blev diagnostiserad med herpes typ 1 i underlivet under Maj 2022. Sedan dess har jag haft konstanta utbrott. Jag började med långtidsbehandling för snart 3 månader sedan och jag får fortfarande utbrott konstant, ända skillnaden är att de är mildare, men fortfarande jobbig, kliar och gör lite ont. Jag mår jättedåligt och har självmordstankar då jag är rädd över att mitt liv alltid kommer se sådär ut. Är det någon annan här som har haft det nästan lika illa som mig? Blev det bättre mer tiden eller är det fortfarande samma? 

känns bara väldigt konstigt att jag har det så illa även fast jag går på långtidsbehandlingen, samt har typ 1 som egentligen borde vara mildare än typ 2.
hade uppskattat om någon svarar

Är också en av alla som får leva med herpes 2 resten av livet efter att blivit smittad av en person som visste att han hade herpes men som bara trodde det smittade vid blåsor & därför inte berättade... (Blev smittad för 1 år sedan)

För mig har den psykiska biten varit det värsta... Har känt mig pestsmittad och att både mitt liv & sexliv var över. Jag har varit så arg på den person som smittade mig. Jag har förbannat mig själv att jag fick symptom då det finns massor av människor som också är smittade utan att ens veta om det.... Det har gått åt sjukt mycket energi helt enkelt.

Men jag har vetat säkert att om jag ska ha en ny partner så skulle jag berätta innan då jag aldrig skulle vilja utsätta någon för det jag själv blev utsatt för. Men också för att jag inte skulle kunna njuta av sex om jag var rädd för att smitta personen. (OBS jag har all förståelse för att andra tänker på annat sätt.)

Det som blev vändningen för mig var när jag dejtade den första mannen efter blivit smittad. Berättade att jag var smittad och blev bemött med att personen inte ville fortsätta träffas av rädsla för att bli smittad (vilket jag verkligen kan förstå - tror att jag skulle ha gjort samma sak). Det var fruktansvärt och spädde på alla mina tankar som jag redan hade kring att mitt liv var slut. Men det ledde också till att jag fick insikten att jag bar på en stor sorg över att drabbats. Så det blev startskottet för att tillåta mig  sörja och så småningom börja acceptera att det blev osm det blev.

Nu i somras träffade jag en ny man och berättade även för honom ganska tidigt om min herpes. Jag var livrädd för att även denna gång bli dumpad samtidigt som jag kände om personen inte vill fortsätta på grund av min herpes så är vi inte menade för varandra. Men så blev det inte utan vi är nu ett par!

Vill berätta om min resa för att förhoppningsvis kunna ge någon hopp om att herpesen inte behöver påverka en psykiskt resten av livet + att det går att träffa någon!

Jag slutade ha sex när jag fick det vid 35, bara idioter som fortsätter sprida det vidare för en njutnings skull.
Ni som är helt öppna med det för nya partners är undantagna från idiotstämpeln.

Har herpes typ 1 i underlivet. Undrar vilken medicin det är några i tråden nämner? Har haft utbrott extremt sällan, om ens nån gång om året och nu fått det två gånger tätt vilket gör mig orolig. 

Jag hade ett period av tinder och oskyddad sex med några få kvinnor. Jag hade aldrig tanken på att bli smittad av något (kom från en 20 år lång relation, har aldrig legat runt) och tänkte alltså inte en sekund på skydd förens en tjej frågade om mitt sexliv. 

Jag testade mig då (bad dem köra alla möjliga tester, även hiv). Jag var frisk. 

Men ni som säger att symptom kan komma en tid efter och att man inte testar för herpes, finns risken att jag är smittad ändå? Jag har inte haft sex med någon ny på 4 år och har inga symptom. 

Har precis varit och testat mig för könsherpes då jag fått en finne/blåsa på klitoris, under klitoriskappan. Alltså så ser man den inte utan att behöva dra bak kappan över klitoris. 

Har någon av er haft blåsor på själva klitoris?? Jag väntar på svar nu och mår fruktansvärt dåligt

Fick du något svar? Styrkekramar!

Det var inte herpes eller något annat!! Vilken lättnad. Jag skakade av ångest innan jag läste provsvaret. Bara några dagar senare så var det läkt. Men helt ärligt önskar jag inte ens min värsta fiende något sår eller skit på klitoris. Inte i fiffi för övrigt såklart men klitoris alltså, fiiiifan. Kunde inte ha trosor på typ en vecka. Då vill jag inte ens tänka på hur alla stakars människor som faktiskt har herpes med massor blåsor :(

Har haft en hel del sex under mina år, ons, hemsläp, bortamatcher eller bara ute på vägen hem. Aldrig någonsin kådis - allt har skett i stundens hetta men, aldrig någonsin åkt på  någon "umgängessjukdom"
Egentligen borde jag väl sitta och ha herpes från pannan till tårna men ..jajaja

Tyvärr får alla inte symtom fast man är smittad som tex herpes. Det kan ta flera år innan det bryter ut eller så har man turen att det aldrig bryter ut under sin livstid. Du kan alltså tyvärr vara smittad med herpes utan att veta. En blåsa på skinkan kan vara herpes men det är inte säkert men tänker på herpes då man tänker att det ska sitta i skrevet eller vid munnen.